HIMMELSK RÖRA
Från design, arkitektur och antikviteter till mat, dryck och stora personligheter. Hur kommer det sig att lilla Höganäs gör så mycket så ovanligt bra? I maj öppnar en spektakulär ny mässa. Men vi var tvungna att åka till nordvästra Skåne redan nu.
Mat, dryck, design, vintage, arkitektur... följ med till himmelska Höganäs.
Jag tittar ut genom köksfönstret och sveper med blicken över gårdsplanen: i fonden en grupp värmländska skogsfår i en hage; i porten till den högra uthuslängan en kolossal, aningen medfaren dansk träskulptur med intressant proveniens som utför en triumfatorisk gest i sittande ställning; några meter därifrån, omgiven av en grupp indiska höns, trippar en högklackad fransk fotomodell i silverlamébrallor omkring i vårleran.
Allt tycks med andra ord vara helt i sin ordning.
Vi är trots allt hemma hos en man som gjort till sitt levebröd att samla kuriositeter.
Martin Enget har haft ett öga för det säregna och underbara sedan han var liten.
– Både min mamma och min moster höll på med antikviteter och vi bodde granne med en antikhandlare. Själv sågade jag ner björkar i skogen som jag arrangerade i en grupp i pojkrummet, berättar han och skrattar åt just det minnet.
Martin skjuter fram fatet med semlor, fyller på v årt kaffe och förklarar att det franska fototeamet kommer från ett modemagasin som har hyrt hans gård som location. Vi befinner oss intill Nyhamnsläge, nära nog en förlängning av Höganäs och Strandbaden på Kullahalvön i nordvästra Skåne. Gården från 1860- talet med det naturlyriska namnet Fasanskogen är ovanligt stor, tre hektar, för att vara så tätt förknippad med ett samhälle.
Den var tidigare en plantskola. Blomstrande och en smula exotisk, vad det verkar. Föreståndaren anlade en imponerande cypressallé och höll sig med chaufför. Till huset adderade han en grandios terrass ut mot parken med balkongdörrar på rad som nu släpper in ett vackert, sömnigt ljus.
– Jag går i gång på att modernisera gamla hus utan att sabba det som finns, säger Martin och daskar handflatan i väggen:
– Lera! poängterar han. Det var tillgången på utmärkt lera som lade grunden till Höganäs keramikarv.
Trägolven har behandlats med kalk, väggarna med lera. Det handlar mer om att få till den rätta atmosfären än det perfekta resultatet.
– Jag hade hantverkare till hjälp som gjorde ett väldigt noggrant jobb med väggarna, berättar Martin. Men jag sa: ” Så där snyggt vill jag inte ha det! Föreställ er att ni skulle göra det på fyllan i stället ... så vill jag ha det!” Men de förstod inte riktigt ironin i det. En kväll när jag kom hit så hade de bjudit med sina fruar som satt i soffan och fnittrade medan männen jobbade. Det var fullt kalas. Och det blev skitbra!
Just skönheten i materialen och charmen i det imperfekta är viktiga ingredienser. Det levda och vackert patinerade – och före mål som ” har något”. I många år har ryggradskänslan för det mer obestämbart magiska – och modet att ta till sig den – varit Martins och hans tidigare fru Sylvia Engets X- faktor som antikhandlare och inredare.
Sylvia och Martin Enget träffades i Martins antikaffär i Helsingborg. Sylvia är ursprungligen från Stockholm men bodde då i Köpenhamn. Snart drev de den framstående moderna konst- och antikhandeln Esteten tillsammans, gav sig ut på det ena inköpsäventyret efter det andra i Europa och fyllde skåpbilen med diverse tvärfantastiska föremål, som till största delen sedan såldes till USA.
» Det blir 60 utställare inomhus och 40 utomhus och ostron- och champagnebar och restaurang! «
» Inget inspirerar mer än hennes inställning, att allt är möjligt. Marie är en sån som tar livet vid hornen. «
De renoverade och sålde karaktärsfulla gemensamma hem och lokaler i Höganäs, Arild och Mölle. De öppnade restaurang. De bildade familj. De skilde sig.
– Av en slump bodde vi ett tag i Stockholm också, på Östermalm, berättar Sylvia. Det var så lustigt, en del frågade om vi hade bott utomlands, de tyckte vi var så öppna och chosefria. De är vana vid att man beter sig enligt vissa givna regler, vilket vi kanske inte bryr oss lika mycket om. Vi flyttade hem efter ett år.
NU BOR SYLVIA i Möllehässle mellan Höganäs och Mölle, men har ett ben på Östermalm i Stockholm igen där hon framgångsrikt driver galleri med konst och antikviteter i eget namn tre dagar i veckan.
Dessutom har Sylvia en ny baby tillsammans med Martin – Blå Hallen i Höganäs. Häromåret gjorde de gemensam sak med antikvitetsprofilen Joakim Bengtsson ( bland annat känd som expert i SVT: s evighetsföljetong Antikrundan) och köpte två imponerande byggnader av Höganäs kommun: en tegelklädd jätte i fyra våningar från 1919, ritad av Martin Cronsiö, med ett då ovanligt modernt innanmäte av gjuten betong, samt en långsmal tillbyggnad från 1949 med effektfullt välvda takstolar. Den förra fungerade som Höganäsbolagets centrallager för de tillverkade keramikföremålen, medan den senare huserade bolagets kortlivade finkeramiska produktion. Byggnaderna stod länge oanvända, hotades till och med av rivning, men nu har de nya ägarna återupplivat dem till vad som lovar att bli några av Sveriges intressantaste och mest anslående utställningsoch eventhallar; 5 000 kvadratmeter fulla av karaktär och industrihistoria. 2019 strömmade publiken till mässor om mat, dryck, inredning och trädgård. I maj 2020 kommer nog ändå det stora genombrottet, med mässan som på den engelskspråkiga hemsidan kallas Deballage Sweden och
» Känslan för det mer obestämbart magiska och modet att ta till sig den är Sylvia Engets X- faktor. «
oblygt presenteras som ” den nya och mest spännande design- och antikmässan i Skandinavien i dag”. Deballage är franska för ” upppackning”. Idén är att portarna öppnas samtidigt för utställare och publik, och tanken på att du därmed kanske kan snappa åt dig saker innan de ens packats upp ordentligt maximerar naturligtvis fyndivern.
– Det blir 60 utställare inomhus och 40 utomhus och ostronoch champagnebar och restaurang, skiner Martin Enget. Inspirationen kommer från en mässa i Montpellier, Frankrike, i tio stora hangarer som öppnar klockan åtta på morgonen, då kör utställarna in sina bilar samtidigt som tusentals besökare rusar in i lokalerna. Vi kommer att ha det upplägget på fredagen. Lördagen och söndagen blir mer uppackade och städade.
De flesta orter i Sverige med runt 15 000 invånare upprätthåller i bästa fall ett slags status quo- slummer, om man ens kan känna någon puls. Är du intresserad av mat, dryck, konst, arkitek
tur, design och litteratur söker du dig med fördel någon annanstans. Så hur kommer det sig att Höganäs har en så spännande scen för allt det? Inte bara rent praktiskt, i Blå Hallen. Det gamla gruvsamhället är hemvist för restauranger som en frälst following vallfärdar till ( Holy Smoke), som det skrivs böcker om ( Garage) och som stillar ens Italienlängtan på tindrande sätt ( Osteria Il Gusto). Arkitekturen – ofta virtuosa uppvisningar i tegel – spänner från Ivar Tengbom till Petra Gipp ( med punktinsatser i närheten av såna som Ragnar Östberg och Arne Jacobsen). Den offentliga utsmyckningen inkluderar verk av konstnärer som Lars Englund, Elis Eriksson, Siri Derkert, Christian Berg, Per Kirkeby, Bianca Maria Barmen, Ulla Viotti och Antony Gormley ... Ölbryggeriet eller någon av de fyra vingårdarna, charkuteristen eller saluhallen, biblioteket eller bokhandeln eller bokfestivalen?
Det kan vara lika svåra beslut som att välja om man ska konsultera Dunke Design, Sylvia Enget, Martin Enget eller Marie Olsson Nylander när hemmet behöver piggas upp med lite kuraterade antikviteter och konst. HÖGANÄS HAR KORT SAGT ett smått osannolikt koncentrat av livets väsentligheter.
Hur kommer det sig?
Politiska prioriteringar.
Och Anders Martinsson.
Höganäs är Kullahalvöns knutpunkt med ett magnetiskt vackert läge vid Öresund. Men utan innehåll spelar sköna omgivningar mindre roll. Många vittnar om att det för tio, tolv år sedan var en ganska dyster och sliten plats, kanske saknade den också en tydlig identitet efter det att gruvbrytningen ( redan på 1960- talet) lagts ner och det stolta keramikhantverket tacklat av. Så kan vi ju inte ha det, resonerade det slagkraftiga och rampljusbekväma kommunalrådet Péter Kovács och drev på för en nydaning på bred front, bland annat genom att underlätta för entreprenörer att satsa på sina idéer. När Anders Martinsson 2009 köpte den gamla fabriken där Höganäs Saltglaserat hållit till med sin keramiktillverkning kunde emellertid ingen ana – inte ens Anders själv – att det var början på en våg av initiativ som skulle komma att definiera Höganäs som ett attraktivt besöksmål, en Destination.
Utanför Anders Martinssons hus ovanför hamnen i Höganäs står en Ferrari och en Bentley. Men det är inte där vi ses, utan vid en ovanligt utformad industriell tegelbyggnad. Den hade tidigare med stadens elförsörjning att göra, nu är den ett av Anders flera garage.
– Nackdelen med att ha utrymme är att man samlar på sig så mycket skrot, säger Anders Martinsson och kör ner händerna i rockfickorna.
” Skrotet” består av en Porsche 356 i renoveringsstadiet och en perfekt gräddvit Jaguar E- type.
Vi tittar på varandra och skrattar.
Det han ägnat sig åt de senaste åren har uppenbarligen lönat sig. Anders Martinsson slår mig som en person som hunnit leva sisådär fem liv medan man själv fortfarande försöker få till något vettigt av sitt enda. Han har beskrivits som en egensinnig entreprenör och rastlös njutningsmänniska. Som 18- åring började han på arkitektkontor i Köpenhamn, fortsatte sedan in i en kostymoch- slips- karriär i både eget redovisningsföretag och jobb som financial manager och med outsourcing på större företag. När han träffade den tredje kvinnan som han har barn tillsammans med innebar det en dramatisk förändring. Han har alltid gått in med hela sig själv i det han gör. Nu fick hjärtat styra, och kreativiteten. Han flyttade från väletablerade cirklar till en nedlagd bensinmack i Möllehässle där han började sälja antikviteter och mattor. Det utvecklades till en rörelse som restaurerade och sålde svenska 1700- och 1800- talsmöbler till utlandet, och som här hemma erbjöd antikviteter och udda föremål som Anders köpte under sina många utlandsresor, inte minst i Asien.
2009 behövde Anders och kollegan Johannes Fridery större ytor, därav förvärvet av Höganäs Saltglaserats lokaler. Men 3 000 kvadratmeter? Dessutom både fulla med ansamlad bråte och till
» Höganäs har ett smått osannolikt koncentrat av livets väsentligheter. «
och med bortom ett skick som på mäklarspråk brukar heta ” tillfälle för den händige” eller ” i behov av lite kärlek”.
– Vi la ner enormt mycket eget jobb, berättar Anders. Jag minns att min tjej ringde vid ett tillfälle och frågade om jag skulle komma hem den kvällen. Nja, svarade jag, kanske inte i kväll, det är fullt upp här och ... Då sa hon: ” Men Anders, du har inte varit hemma på 13 dar nu ...” Vi jobbade verkligen som dårar den perioden, samtidigt har jag nog aldrig varit lyckligare än då. Men utan stödet och hjälpen hemifrån och från kompisar så hade det aldrig gått.
Det var atmosfären och potentialen i den gamla industribyggnaden som han gick i gång på. Han såg framför sig boende, verkstad och butik i ett gränslöst kreativt äktenskap, ett ställe som erbjöd något unikt, med en kosmopolitisk karisma som underströk att Höganäs trots allt har närmare till både Köpenhamn och Berlin än till Stockholm.
Det var bara boendet som inte förverkligades fullt ut. Portarna slogs gnisslande upp till butiken med kuriositeter, mitt i en verkstad, mitt i ett renoveringsprojekt.
– Det var stökigt och rörigt och skitigt – som en sagovärld! skiner Anders Martinsson. Folk kom från Göteborg och Malmö och Köpenhamn för att uppleva den. Det var ingen som visste riktigt vad jag höll på med, eller vad de kunde förvänta sig, och det visste jag knappt själv heller – det var det som var så magiskt!
När ägarna till Grand Hotel i Mölle efter en tid flyttade in och öppnade en snabbt älskad saluhall ( med betoning på utvalda regionala råvaror) ökade attraktionskraften ytterligare. Fler följde efter, det ena gav det andra. Anders Martinsson köpte även grannbyggnaden. På fastigheten som för bara några år sedan inte var mycket mer än en igenvuxen industritomt finns utöver saluhallen nu butiker med mode, inredning och konsthantverk, kafé, bageri, bryggeri, glasstillverkning, restauranger och ett gym. Anders Martinssons roll är fastighetsägarens. Och fastighetsutvecklarens. De egna dygnet runt- projekten har han släppt, men planer finns alltid, på en ny utställningshall för konst och design och på att återerövra lite mer av den där råa känslan i den ursprungliga fabrikslokalen till exempel.
DEN HÖGANÄSBO SOM NU – eller för det mesta, förmodligen – drar störst uppmärksamhet till sig och sin stil är nog ändå Anders Martinssons vän Marie Olsson Nylander. Genomslaget när tittarna kunde följa henne i SVT- programmet Husdrömmar 2014 var enormt. Hon flyttade in i den storslagna redarvillan vid hamnen med sin man Bill och tre små barn, ett hus de hade råd med först efter att Marie övertalat ägarna att ta med sig det exklusiva köket, så de måste ordna ett nytt kök, samtidigt som de rev ner tak, slipade golv och målade om alla väggar. Marie hade parallellt hand om barnen och ett jobb att sköta och mitt i allt det insåg hon att hon ville skilja sig – och fick ett cancerbesked.
Även för en urkraft som Marie Olsson Nylander var det en omtumlande tid.
Nu mår hon bra. Hon och Bill har hittat tillbaka till varandra, gift om sig och fått ett fjärde barn, Solveig.
Typiskt 1 – Marie Olsson Nylander hann knappt uttala häromåret att hon drömde om ett litet stenhus i värmen när hon blir gammal, innan hon gick och köpte och började renovera ett helt palats utanför Palermo på Sicilien som stått övergivet i 70 år. Nu har den resan blivit en ny SVT- serie.
Typiskt 2 – Tre minuter efter det att vi har klivit över tröskeln
hemma hos Marie anländer ett transportbud med en ny matgrupp och skiftet från den förra till den plötsligt uppdykande sker i en blinknings hastighet.
Förutom naturkraft är Marie Olsson Nylander också stylist, entreprenör, grossist ( hittar och säljer vidare både nya designprodukter och vintageföremål) och heminredare med uppdrag i ett flertal länder. Kanske är hon mest av allt en inspiratör, med över 30 000 följare på Instagram. Följer man henne där blir det tydligt att hemmet delvis fungerar som fotostudio och att det skiftar innehåll och utseende med mycket frekventa mellanrum. Marie lever med stor sannolikhet mitt i en ständigt föränderlig kreativ process, ett flöde av idéer. Stilen är en obekymrad blandning av utsvängt 1970- tal, indiskt, lantligt franskt, lokal keramik, arvegods, reseminnen och fynd från både auktioner och fina gatan. Den är orädd, passionerad, driven och spontan.
Men det är nog också så att ingenting inspirerar oss andra mer än hennes inställning, att allt är möjligt med kärlek och mod. Hon är en sån som tar livet vid hornen.
– Det beror kanske på att jag drev en cowboybar en gång, i ett gammalt stall med linedance och allt, tillsammans med min pappa, han är också lite galen, ler Marie.
Hon är uppvuxen i Höganäs och full av historier. Hennes pappa har drivit bilverkstad i många år.
Tillsammans med sin man Bill har Marie renoverat och sålt fem hem.
– Här har vi bott i sju år nu, det är rekord för oss, berättar hon. Och här blir vi nog kvar. Jag har aldrig känt mig så hemma som här någon annanstans.
I likhet med Anders Martinsson säger Marie Olsson Nylander att hon ska ta det lite lugnare nu. Men, tänker jag, det är förstås med Höganäsmått mätt.