Lång­films­de­bu­te­ran­de re­gis­sö­ren Fan­ni Me­te­li­us be­rät­tar om kvin­nor­na som stärkt hen­ne.

Fan­ni Me­te­li­us har skri­vit ma­nus, re­gis­se­rat och spe­lar själv hu­vud­rol­len i sin lång­films­de­but Hjär­tat, vil­ket ty­der på att det är ett rik­tigt hjär­te­pro­jekt. Men så är ju ock­så hen­nes all­ra störs­ta hjäl­tar kvinn­li­ga be­rät­ta­re, så var­för in­te gö­ra som dem,

Plaza Interiör - - News - Text EVA MAGNUSZEWSKA

Kvinn­li­ga be­rät­ta­re. Vad är det som är så fa­sci­ne­ran­de med just dem?

– Kvinn­li­ga för­fat­ta­re, och ock­så konst­nä­rer, har in­spi­re­rat mig att vå­ga ut­tryc­ka mig och ska­pa själv. Ef­tersom kvin­nors per­spek­tiv fort­fa­ran­de in­te är norm så ex­pan­de­rar min världs­bild när jag tar del av and­ra kvin­nors tan­kar. Hur har ditt liv för­änd­rats se­dan du fann des­sa kvin­nor?

– Jag minns till ex­em­pel när jag läs­te Franço­i­se Sa­gans A Cer­tain Smi­le. Jag gick en fil­m­ut­bild­ning och var gans­ka upp­ta­gen av vil­ka histo­ri­er och fil­mer som lyf­tes fram och vad and­ra an­såg va­ra vik­tigt. När jag läs­te no­vel­len blev jag så drab­bad av hur väl hon be­skri­ver den unga hu­vud­per­so­nens tan­kar, även tan­kar som är mind­re sym­pa­tis­ka. Jag kun­de kän­na igen mig, och blev påmind om att kva­li­tet och re­le­vans är nå­got sub­jek­tivt, att små var­dag­li­ga histo­ri­er ock­så kan bli tid­lö­sa och be­ty­da myc­ket för varje en­skild lä­sa­re. Finns det nå­gon som på­ver­kat dig li­te ex­tra myc­ket? – Chi­ma­man­da Ngo­zi Adichie. Jag äls­kar hur hon skri­ver. Rakt, sen­su­ellt, sam­ti­da, drab­ban­de. Det finns en hu­ma­nis­tisk och em­pa­tisk fe­mi­nism i hen­nes un­der­text som jag re­la­te­rar till och vill ha runt mig. Vil­ken be­rät­tel­se tog du del av se­nast?

– En ame­ri­kansk no­vell i The New Yor­ker av Cat Per­son … Om en col­le­getjej som dej­tar en äld­re man. Den har väckt myc­ket de­batt på grund av det kvinn­li­ga per­spek­ti­vet. De­bat­tö­rer har stört sig på hu­vud­rol­lens yt­li­ga, eli­tis­tis­ka tan­kar. Folk ver­kar va­ra ovana vid kvin­nors mind­re go­da tan­kar, sam­ti­digt som många kän­ner sig be­fri­a­de av be­rät­tel­ser som just den­na. Du har själv re­gis­se­rat drama­fil­men Hjär­tat, som är din lång­films­de­but. Be­rät­ta, vad hand­lar den om och vad vill du egent­li­gen sä­ga med den?

– Hjär­tat bör­jar un­ge­fär där van­li­ga Hol­ly­wood­fil­mer slu­tar; när jak­ten är över och pa­ret får varand­ra. Kort ef­ter det bör­jar kil­len av­vi­sa tje­jen sex­u­ellt, sam­ti­digt som de kom­mer varand­ra när­ma­re. Fil­men hand­lar om hur det på­ver­kar makt­dy­na­mi­ken mel­lan dem, hur de­ras rol­ler för­änd­ras. Hon tar hans per­spek­tiv i hög­re grad än han tar hen­nes, så hon för­lo­rar sig själv på vägen. Jag var med om en lik­nan­de sak när jag var yng­re, trod­de att vår re­la­tion var onor­mal, tog på mig skuld och skäm­des. När jag bör­ja­de be­rät­ta om det för­stod jag att den här ty­pen av re­la­tions­möns­ter är van­li­ga, men jag in­såg att jag ald­rig ha­de hört el­ler sett nå­got om det. Så jag gjor­de Hjär­tat för att lyf­ta den här ty­pen av frå­gor. För­u­tom din film, vad bör vi ge­nast se?

– På bio Black Pant­her! Den är ju helt ban­bry­tan­de på så många sätt, och dess­utom finns där su­perstar­ka kvinn­li­ga ka­rak­tä­rer. Min pap­pa To­ni Erd­mann är en film som kom ut för­ra året. Jag tror ald­rig jag har skrat­tat så myc­ket. ♦

För­fat­ta­ren Chi­ma­man­da Ngo­zi Adichie har be­rört li­te ex­tra myc­ket.

Böc­ker­na som in­spi­re­rat Fan­ni all­ra mest.

Spe­las ur Fan­nis hög­ta­la­re just nu? Steff­lon Dons Hur­tin’ Me.

Ål­der: 30 år. Bor: Stock­holm. Ak­tu­ell med: Fil­men Hjär­tat, som hon skri­vit, re­gis­se­rat, klippt och spe­lar hu­vud­rol­len i. Skri­ver på: Just nu svar på frå­gor om Hjär­tat, samt skri­ver med folk som sett den. Lyss­nar på: Steff­lon Dons Hur­tin’ Me. Tit­tar på:...

Scen ur Hjär­tat.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.