NYANSERNA SOM GöR DET

Det fick bli myc­ket färg i lä­gen­he­ten som ti­di­ga­re sak­na­de egen ka­rak­tär, så An­ton och Eva-Le­na lär­de sig NCS-sy­ste­met och bör­ja­de blan­da och la­bo­re­ra själ­va. Re­sul­ta­tet är ett hem helt per­fekt för dem, i al­la fall för stun­den – för det går ju all­tid att

Plaza Interiör - - News - Fo­to ALICE JOHANSSON Sty­ling ELIN ODNEGåRD Text CHARLOTTE FREY SVIDéN

Det fick bli myc­ket färg i lä­gen­he­ten som ti­di­ga­re sak­na­de egen ka­rak­tär, så An­ton och Eva-Le­na lär­de sig NCS-sy­ste­met och bör­ja­de blan­da och la­bo­re­ra själ­va. Re­sul­ta­tet är ett hem helt per­fekt för dem.

An­ton och Eva-Le­na Nordsti­er­nas lä­gen­het är en så­dan där lä­gen­het som in­te flör­tar så myc­ket av sig själv. Den lig­ger i ett hus byggt i slu­tet av 60-ta­let i Sve­ri­ges störs­ta bo­stads­rätts­för­e­ning, med om­kring 1 000 med­lem­mar.

– Det är en väl­digt vanlig lä­gen­het som in­te har så myc­ket egen ka­rak­tär. Det är in­te se­kel­skif­te, in­te hel­ler nå­got su­per­mo­dernt och det finns inga char­mi­ga de­tal­jer som gam­la plank­golv att ar­be­ta med, för­kla­rar An­ton. Han flyt­ta­de själv in i lä­gen­he­ten för tre år se­dan och ett år se­na­re gjor­de EvaLe­na ho­nom säll­skap.

– Det var först när hon flyt­ta­de in som det blev ett hem. Det kän­des vik­tigt för oss bå­da att ska­pa ett nytt hem till­sam­mans. Vi må­la­de om he­la lä­gen­he­ten och byt­te ut näs­tan al­la möb­ler. Vi är in­te så no­stal­gis­ka när det kom­mer till prylar. Ef­ter nå­got halv­år re­no­ve­ra­de vi även kök och bad­rum men läm­na­de bar­nens rum orör­da, be­rät­tar An­ton.

Få ytor i lä­gen­he­ten är vi­ta, och de mar­kan­ta vägg­fär­ger­na av­skil­jer rum­men tyd­ligt från varand­ra.

”På bil­den finns bland an­nat en gat­sten från ga­tan vi pro­me­ne­ra­de hem på till­sam­mans och den par­fym Eva-Le­na ha­de på sig. Det är en li­ten min­ne­skap­s­el över kväl­len”

– Att må­la är ett lätt sätt att ska­pa stor skill­nad som dess­utom är lätt att åter­stäl­la. Där­för kän­des det väl­digt na­tur­ligt för oss. Att det blev myc­ket färg var nå­got som väx­te fram just ef­tersom lä­gen­he­ten in­te har så myc­ket ka­rak­tär i sig själv, be­rät­tar An­ton men kon­sta­te­rar ock­så att det in­te är så lätt som man kans­ke kan tro.

– Fär­ger­na på­ver­kas in­te ba­ra av lju­set ut­an de på­ver­kar ock­så varand­ra. Vi köp­te många prov­bur­kar. Vi lär­de oss NCS-sy­ste­met så att vi kun­de bör­ja blan­da och la­bo­re­ra själ­va. Vi gav det myc­ket tid.

Den ro­sa to­nen i var­dags­rum­met be­stäm­de sig An­ton och Eva-Le­na dock för gans­ka snabbt, trots att det är en färg som kan an­ta många skep­na­der.

– Ro­sa är en svår färg ef­tersom den kan dra åt så oli­ka håll. Rum­met har dess­utom sto­ra föns­ter och kvälls­sol vil­ket gör att lju­set skif­tar otro­ligt myc­ket. Ibland känns väg­gar­na oran­gerö­da och ibland näs­tan grå. Man får kans­ke va­ra be­redd på att må­la om li­te fler

”Det är in­te se­kel­skif­te, in­te hel­ler nå­got su­per­mo­dernt och det finns inga char­mi­ga de­tal­jer som gam­la plank­golv att ar­be­ta med”

”Att det blev myc­ket färg var nå­got som väx­te fram just ef­tersom lä­gen­he­ten in­te har så myc­ket ka­rak­tär i sig själv”

gång­er än om man väl­jer vitt el­ler grått men det blir ro­li­ga­re un­der ti­den, kon­sta­te­rar An­ton.

Om väg­gar­na står för fär­gen är konsten i An­ton och Eva-Le­nas hem desto mer spar­sma­kad när det kom­mer till just färg. I var­dags­rum­met häng­er bland an­nat ett högst per­son­ligt stil­le­ben­fo­to­gra­fi i svart­vitt.

– När vi fi­ra­de ett år till­sam­mans vil­le jag upp­märk­sam­ma det på ett per­son­ligt sätt. Jag kom att tän­ka på hur stil­le­ben kan be­rät­ta histo­ri­er så jag ploc­ka­de sam­man någ­ra sa­ker som på oli­ka sätt sym­bo­li­se­ra­de kväl­len vi träf­fa­des och ska­pa­de ett stil­le­ben av dem. På bil­den finns bland an­nat en gat­sten från ga­tan vi pro­me­ne­ra­de hem på till­sam­mans och den par­fym Eva-Le­na ha­de på sig. Det är en li­ten min­ne­skap­s­el över kväl­len, be­rät­tar An­ton.

Ovan­för sof­fan häng­er en bild av Bob Dy­lan sit­tan­des med be­nen non­cha­lant slängt över ena arm­stö­det på en fåtölj. Eva-Le­na har va­rit en be­und­ra­re se­dan ton­å­ren men har även lyc­kats loc­ka med sig An­ton.

– Vi gil­la­de bil­den di­rekt när vi såg den. Vi tyck­te bå­da att det var en fin por­trät­te­ring, som att Bob Dy­lan är hem­ma på be­sök. Så ett år köp­te vi den i jul­klapp till varand­ra.

Det är soff­bor­det som är fa­vo­ri­ten i var­dags­rum­met. Sof­fan val­des för att den är prak­tisk. Fo­to, Yel­lowKor­ner. Tak­be­lys­ning, Tom Dix­on. Sof­fa och mat­ta, Ikea. Soff­bor­det Cof­fee Tab­le av Mar­co Za­nu­so från Za­not­ta har familjen köpt på Bu­kowskis. Vas,...

Lugnt grö­na väg­gar i för­äld­rar­nas sov­rum. Korg­sto­len och tav­lan med en ros är köp­ta på lop­pis. Säng­be­lys­ning­en är köpt på Bu­kowskis. Den grö­na vägg­fär­gen är NCS 6010­G30Y.

Tav­lan med ett stil­le­ben över kväl­len An­ton och Eva­Le­na träf­fa­de gjor­de An­ton till de­ras ettårs­dag. Den and­ra tav­lan är ett gam­malt di­plom. De gam­la flas­kor­na kom­mer från Eva­Le­nas barn­doms­hem. Rull­bor­det är köpt på Bu­kowskis. Ke­ra­mik­va­sen är köpt på...

Den grå fär­gen i kö­ket val­de An­ton och Eva­Le­na ut­i­från gar­di­nen. Skär­brä­da, Hay. Den lil­la ke­ra­mik­skå­len är köpt på lop­pis. Ke­ra­mik­skå­lar, La­ger­haus.

Vit te­kan­na, Stig Lind­berg. Te­kan­nan är köpt på lop­pis.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.