REPORTAGE: CAMILLA öDMO

Möbel­de­sig­nern Camilla Ödmo väl­jer att se möj­lig­he­ter istäl­let för allt det svå­ra, ”Vi be­hö­ver in­te väl­ja en en­da väg här i li­vet. Det finns tid och plats för fler”, sä­ger hon och fort­sät­ter att tes­ta nya vägar fram­åt.

Plaza Interiör - - News - Fo­to CAMILLA LINDQVIST Text MOA SAMU­ELS­SON

Form­gi­va­ren bakom de­signstu­di­on Bord­bord har valt fle­ra vägar för att nå fram till sitt yr­ke. Och hon vill att pro­duk­ter­na hon står bakom är av den lek­ful­la­re sor­ten.

Ett stil­rent runt bord i trä med li­te för sto­ra ben, en ro­sa di­to mö­bel­kom­pis i stål och en nä­ra bordsläk­ting som an­vänds fram­för sof­fan, men vän­ta, är det in­te likt en säng? För form­gi­va­ren Camilla Ödmo ska de­sign va­ra bå­de mo­dernt och lek­fullt. Uni­ka möb­ler, men som till­sam­mans än­då ser sprung­na ut från sam­ma fa­milj. Och i den väl­in­red­da lä­gen­he­ten på Sö­der­malm finns de al­la sam­la­de, till­sam­mans med oli­ka sor­ters konst, fler än en de­sign­klas­si­ker och någ­ra moderna fa­vo­ri­ter – fast än­då sam­sas allt det­ta stil­blan­dan­de i en god bland­ning från sam­ma smak­på­se.

– Jag har all­tid på­ver­kats starkt av mil­jön runt om­kring mig. Mitt barn­doms­hem ha­de blan­dad konst från golv till tak och jag kom­mer ihåg hur jag ti­digt bör­ja­de för­hål­la mig till vad jag an­såg vac­kert, vil­ka fär­ger och mo­tiv jag gil­la­de och vad jag in­te at­tra­he­ra­des av. Att blan­da ny­an­ser, ma­te­ri­al och få fram nå­got fint är na­tur­ligt för mig.

Ti­digt viss­te Camilla Ödmo att uni­ver­si­tets­stu­di­er in­te var hen­nes läro­väg att gå. Kun­skap via prak­tik sna­ra­re än stu­di­er var de­vi­sen hon följ­de ef­ter av­slu­ta­de gym­na­si­estu­di­er.

– Jag kän­de att jag vill gö­ra nå­got med hän­der­na och bör­ja­de tes­ta mig fram via en må­le­ri­kurs och ef­ter det ett as­si­stent­jobb på en tid­nings­re­dak­tion. Ef­ter ett tag gjor­de jag eg­na sty­ling­jobb, men hit­ta­de in­te rik­tigt den sor­tens möb­ler som jag vil­le ha, så då bör­ja­de jag fun­de­ra på att ska­pa eg­na.

Vad var det du in­te hit­ta­de?

– Det som finns till­gäng­ligt, bå­de pris­mäs­sigt och rent prak­tiskt, är an­ting­en äld­re klas­si­ker el­ler till­ver­kat av en bu­tiksked­ja. Det finns en luc­ka om du le­tar ef­ter nå­got där­e­mel­lan, sä­ger Camilla och vi­sar pro­ver på sten­sor­ter som är tänk­ta att pry­da top­pen av hen­nes nya bord.

Och vill du gö­ra nå­got, så ska du gö­ra det: Camilla Ödmo följ­de si­na eg­na led­ord, sa upp sig från tid­nings­re­dak­tio­nen och blev istäl­let elev på en mö­belsnic­kar­ut­bild­ning.

– Det fanns en så bra ma­skin­park på sko­lan, ett stort snic­ke­ri där jag skis­sa­de, ploc­ka­de ut plan­ken, ka­pa­de upp och lär­de mig gö­ra möb­ler på ett hand­fast, kon­kret och ro­ligt vis. Om jag ha­de va­rit elev på en an­nan sorts ut­bild­ning ha­de jag fått star­ta mitt ar­be­te med en tan­ke – en in­gång som utgick från nå­got stör­re. Jag ba­ra kör­de på magkänslan och utgick från min egen självupplevda referensbank.

Ef­ter av­slu­tad ut­bild­ning ställ­de Camilla ut möb­ler i Gre­en­house på Stock­holms mö­bel­mäs­sa, vil­ket kän­des ro­ligt och gi­van­de, men sö­kan­det ef­ter en yr­kes­i­den­ti­tet var in­te rik­tigt fär­digt. – Nej, ef­ter ett tag kän­de jag att jag vil­le by­ta in­rikt­ning helt och ut­bil­da­de mig till art director på Berg­hs. Jag är in­te nå­gon som gör nå­got och se­dan fullt ut ac­cep­te­rar re­sul­ta­tet av det va­let. Jag vil­le kom­bi­ne­ra de­sign med ett an­nat sorts ar­be­te, det blir som att fö­ra ihop fle­ra ver­sio­ner av sig själv. Tan­ken till det som är mitt nu­va­ran­de fö­re­tag Bord­bord upp­stod ef­ter att jag ar­be­tat någ­ra år på re­klam­by­rå och kän­de att det var dags att star­ta nå­got eget igen. Nu ar­be­tar jag bå­de som art director och som de­sig­ner med mi­na eg­na pro­duk­ter.

Är du en mo­dig per­son?

– På vis­sa sätt, ab­so­lut. Jag fick ett vär­de­fullt tips av en vän som sa: Är det nå­got du vill, släng ut en mas­sa trå­dar, mej­la runt och sätt bol­len i rull­ning. Ba­ra gör. Så får du se vad som stud­sar till­ba­ka. Är det nå­gon som nap­par får

” JAG BA­RA KÖR­DE PÅ MAGKÄNSLAN OCH UTGICK FRÅN MIN EGEN SJÄLVUPPLEVDA REFERENSBANK”

Ddu se vart det tar dig. När jag sat­te igång med Bord­bord gjor­de jag någ­ra pro­to­ty­per och fun­de­ra­de länge på vil­ken käns­la jag vil­le ska­pa med mi­na förs­ta kam­panj­bil­der. Jag tyc­ker myc­ket om fo­to­graf Andre­as Ac­ke­rups bil­der, så jag kon­tak­ta­de ho­nom och frå­ga­de om han vil­le hjäl­pa till. Bil­der­na fick bra sprid­ning och jag fick myc­ket upp­märk­sam­het ut­om­lands.

Di­na år i re­klam­värl­den har lärt dig vik­ten av att för­med­la rätt bild och vart den­na bild ska för­med­las?

– Ja, när man är helt ny har man in­te så många chan­ser. Vad vill du att ditt fö­re­tag ska va­ra? Se­dan är jag bra på att in­te oroa mig, vil­ket gör att jag vå­gar ris­ke­ra li­te mer och lö­ser si­tu­a­tio­ner­na som upp­står. I bör­jan av Bord­bord kol­la­de jag runt en mas­sa ef­ter de­sign­tid­ning­ar på nä­tet. De är all­tid in­tres­se­ra­de av att få in nya in­tres­san­ta bil­der och be­rät­tel­ser. Har du nå­got ro­ligt att vi­sa så är det ba­ra att le­ta sig fram tills nå­gon nap­par. Det är bra att sy­nas över­allt, så länge du har ska­pat nå­got du är stolt över.

Var­för blev det just bord?

– Det är svårt att hit­ta fi­na bord. Soff­bord, si­do­bord. Det är skönt att tän­ka just ba­ra bord. Jag be­hö­ver in­te gö­ra al­la möj­li­ga oli­ka sa­ker. Vart jag än går el­ler re­ser så tän­ker jag på inspiration och in­put kring det jag ar­be­tar med. Allt fil­tre­ras ge­nom det. Det finns plats för oli­ka sor­ters fö­re­tag och oli­ka sor­ters de­sig­ner.

Jag vill hål­la det­ta på en små­ska­lig ni­vå. Al­la mi­na möb­ler pro­du­ce­ras i Små­land och Norr­land.

Håll­bart ge­nom när­pro­du­ce­rat?

– Verk­li­gen. Vi le­ver i en tid där det spot­tas fram pro­duk­ter, vil­ket jag ock­så är en del av. Men just där­för är det så vik­tigt att jag har koll på varje del i min kor­ta pro­duk­tions­ked­ja. Jag kan in­te tän­ka mig att jag om någ­ra år skul­le vil­ja ut­veck­la Bord­bord till att bli en köp­sajt. Det ska kän­nas när­ma­re. Från hand till hand. Det be­hö­ver in­te va­ra så svårt att ge­nom­fö­ra pro­jekt om du vet vad du vill upp­nå.

Vill du gö­ra nå­got så kör?

– Ex­akt. Och då är det bra att kun­na många oli­ka sa­ker, att ha vå­gat tes­ta oli­ka sa­ker på vägen. Min bak­grund är bland an­nat tid­ningsma­ke­ri, snic­ke­ri och re­klam. Vil­ket vi­sa­de sig va­ra många be­stånds­de­lar av vad som be­hövs för att dri­va ett fö­re­tag. Se­dan får det in­te bli för all­var­ligt. Jag vill gö­ra de­sign som är mo­dernt lekfull och bryta mot normer

du in­te ens tän­ker på.

Form är lek­fullt för dig?

– Ja, och om vi nu ska tän­ka ex­i­sten­ti­ellt: Vi är ut­släng­da på den här pla­ne­ten och att vi finns är ju ett re­sul­tat av slum­pens se­kund. Det bor­de vi tän­ka på mer. Gör det du vill och ta an­svar för di­na val. Be­stäm dig för att gö­ra kva­li­tet och ha en plan för din för­sörj­ning. Vi be­hö­ver in­te väl­ja en en­da väg här i li­vet. Det finns plats och tid för fler.

”JAG VILL GÖ­RA DE­SIGN SOM ÄR MO­DERNT LEKFULL OCH BRYTA MOT NORMER DU IN­TE Tän­ker På”

112

Al­la Ca­mil­las bord är pro­du­ce­ra­de i Sve­ri­ge och det är vik­tigt för hen­ne att hål­la koll på varje del i det kor­ta pro­duk­tions­le­det.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.