På JOBBET MED MARTIN Bergström

För Martin Bergström är ing­et stöpt i en fast form – nå­got som har bi­dra­git till ett stän­digt väx­lan­de ut­trycks­sätt. I atel­jén ar­be­tar han främst med prints av oli­ka slag. Tid är vik­tigt ef­tersom det mås­te fin­nas ut­rym­me att föl­ja de tan­kesti­gar som dy­ker

Plaza Interiör - - News - Fo­to MIKAEL LUNDBLAD Text REBECCA öHNFELDT

För Martin Bergström är ing­et stöpt i en fast form – nå­got som har bi­dra­git till ett stän­digt väx­lan­de ut­trycks­sätt. I atel­jén ar­be­tar han sak­ta. Tid är vik­tigt ef­tersom det mås­te fin­nas ut­rym­me att föl­ja de tan­kesti­gar som dy­ker upp un­der ar­be­tets gång.

Så BÖR­JA­DE DET

– Vi ha­de ett stort akva­ri­um hem­ma när jag var li­ten. Det fanns helt klart nå­got där… de färg­gla­da fis­kar­na som rör­de sig lång­samt i vatt­net. Det var me­di­ta­tivt och är en bild som jag bär med mig. Kans­ke bör­ja­de det med det där akva­ri­et på nå­got sätt. Jag minns även att jag ha­ta­de att va­ra barn. Det var trå­kigt, jag var otå­lig och vil­le kom­ma vi­da­re. Jag må­la­de kon­stant och för­stör­de mitt barn­doms­rum helt med färg. Men mi­na för­äld­rar för­stod vad jag be­höv­de för att kun­na ska­pa och för­såg mig med ma­te­ri­al. På så sätt finns det ing­en tyd­lig bör­jan för mig ef­tersom jag viss­te ti­digt vad jag vil­le gö­ra och har syss­lat med det så länge – jag ha­de min förs­ta ut­ställ­ning som ton­å­ring. Sen har jag ock­så ut­bil­dat mig, jag gick på Konst­fack och idag ar­be­tar jag som lek­tor på Beck­mans så pro­ces­sen fort­sät­ter ju. Jag job­bar he­la ti­den för att lä­ra mig mer och jag är ny­fi­ken. Idag tar mitt ar­be­te sig fle­ra oli­ka ut­tryck. Jag har för­sökt kom­ma ut som tex­til­konst­när. Men man kan sä­ga att jag är kre­a­tör och ska­par oli­ka värl­dar. For­mer­na för hur jag ar­be­tar fly­ter ibland ihop. Print är en stor del av det jag gör, men ock­så an­nat såsom skulp­tu­rer, smyc­ken och in­red­ning i en mas­sa oli­ka ma­te­ri­al. Jag för­sö­ker gö­ra den här värl­den li­te ro­li­ga­re och har lyc­kats ska­pa en egen li­ten platt­form från vil­ken jag la­bo­re­rar.

BESKRIV EN VANLIG DAG.

– Det be­ror helt på vil­ka pro­jekt jag be­fin­ner i. Men om jag ska ri­ta vill jag va­ra i atel­jén. Jag är no­ga med att pla­ne­ra in mi­na atel­jé­da­gar så att jag kan fo­ku­se­ra och för­hopp­nings­vis job­ba ut­an att bli störd. De bäs­ta da­gar­na är de då al­la and­ra är le­di­ga el­ler bort­res­ta, för det in­fal­ler ett lugn då. Det jag gör främst i atel­jén är prints av oli­ka slag. Det kan ta så lång tid att gö­ra dem, jag gör allt för hand in­nan de ska in i da­torn och då är det väl­digt skönt med lugn och ro.

HUR PÅ­VER­KAR ARBETSPLATSEN DITT AR­BE­TE?

– Jag le­ta­de länge för att hit­ta rätt plats. Jag trivs så bra här, det

är en fri­zon. Nu har jag va­rit här sen ok­to­ber och bör­jar lä­ra mig hur just den här lo­ka­len fun­ge­rar. Oli­ka plat­ser ska­par ju si­na oli­ka sätt att job­ba på. Här har jag två rum med ett bord i varje. I det bak­re rum­met har jag våt­verk­stad och det and­ra rum­met är in­te li­ka klad­digt.

VAD HAR DU På SKRIV­BOR­DET?

– Det va­ri­e­rar. Men mitt i vad som ibland kan se ut som ett ka­os är jag ord­ning­sam. Jag vill all­tid att det ska va­ra rent när jag går. Jag vet ald­rig vad jag har i hu­vu­det när jag kom­mer till atel­jén och vill in­te bli på­ver­kad av sa­ker som lig­ger fram­me. Just nu or­kar jag fak­tiskt in­te med så myc­ket sa­ker över­lag ut­an kan verk­li­gen upp­skat­ta att det är rent och tomt. I atel­jén finns så klart all­tid det ma­te­ri­al jag be­hö­ver för att skis­sa, såsom ak­va­rell­pap­per, tusch­pen­nor och pens­lar, men jag är in­te låst vid någ­ra sär­skil­da red­skap ut­an för­sö­ker tes­ta mig fram.

På VÄG­GAR­NA?

– En del konst och skis­ser. Ef­tersom jag vill ha ett lugn i rum­met vill jag gär­na ha i al­la fall en tom vägg som jag kan stir­ra på. Men ibland är det myc­ket på väg­gar­na. Just nu har jag satt upp mi­na ta­pe­ter som jag har gjort för Pho­to­wall. På nå­got sätt smäl­ter de sto­ra fönst­ren näs­tan ihop med ta­pet­mo­ti­ven så det blir en har­mo­nisk käns­la trots att ta­pe­ter­na in­te är di­rekt dis­kre­ta. Se­dan har jag en hel vägg med ba­ra böc­ker. Om jag syss­lar med nå­got ob­skyrt pro­jekt kans­ke det in­te räc­ker med att goog­la runt ut­an då be­hövs det re­fe­rens­böc­ker.

LUNCH?

– Jag vill in­te ha mat bland al­la ty­ger och pap­per i atel­jén så jag går all­tid iväg och äter.

VIL­KA PRYLAR ÄR VIKTIGAST FÖR DIG?

– Det finns inga så­da­na men jag kan snöa in på sa­ker. Just nu är det ex­em­pel­vis nå­got som kal­las för Os­ter­loh­mo­del­ler. Det är små mo­del­ler som ska­pa­des i bör­jan av 1900­ta­let av tys­ken Paul Os­ter­loh och fö­re­stäl­ler ex­em­pel­vis blom­mor el­ler svam­par. De togs fram för bland an­nat zoo­lo­gis­ka in­sti­tu­tet i Ber­lin och an­vän­des i ut­bild­nings­syf­te. De är helt otro­li­ga och ex­tremt svå­ra att få tag på om man in­te är be­redd att be­ta­la en mas­sa peng­ar. Jag har fy­ra styc­ken och fort­sät­ter le­ta. Plöts­ligt hit­tar man en på en lop­pis när man minst anar det.

IN­SPI­RE­RAS AV?

– Det be­ror verk­li­gen på så klart. Men det kan va­ra allt från svam­par till dö­den och rym­den. El­ler män­ni­skor och djur som är in­tres­san­ta. Ibland är den en­da jag pra­tar med un­der en hel dag min hund och då kan det in­spi­re­ra mig. Blom­mor har jag all­tid va­rit in­tres­se­rad av och jag lär­de

” JAG FÖR­SÖ­KER GÖ­RA DEN HÄR VÄRL­DEN LI­TE RO­LI­GA­RE OCH HAR LYC­KATS SKA­PA EN EGEN LI­TEN PLATT­FORM FRÅN VIL­KEN JAG LA­BO­RE­RAR"

mig he­la Nor­dens flo­ra som li­ten. Un­der någ­ra år har jag sam­lat på mig tor­ka­de blom­mor och har gjort oli­ka pro­jekt med ut­gångs­punkt i blom­mor­na. Det är ska­lan som är fa­sci­ne­ran­de. Att gå rik­tigt nä­ra så att man ser al­la blom­mans de­tal­jer.

I HÖGTALARNA?

– Det finns ing­et gi­vet svar där. Ibland vill jag lyss­na på nå­got men ibland ha­tar jag mu­sik ef­tersom det kan va­ra stö­ran­de. Da­gar­na är för det mesta fyll­da av in­tryck, om man be­hö­ver kon­cen­tre­ra sig är det skönt med tyst­nad.

SVÅRASTE ARBETSMOMENT?

– Det finns ing­et spe­ci­fikt mo­ment men ibland när man har för myc­ket att gö­ra kan en pa­nik­käns­la in­fin­na sig. Då är det vik­tigt att gö­ra nå­got an­nat. Jag har job­bat väl­digt myc­ket med att få stu­den­ter och and­ra kre­a­ti­va att kom­ma loss. Man ska in­te slå skal­len i väg­gen ut­an det gäl­ler att kopp­la bort. Jag har en del ru­ti­ner för att få till det. Men det är vik­tigt att för­sö­ka att in­te stres­sa. Det mås­te fin­nas tid till att la­bo­re­ra. Du be­hö­ver själv ord­na ett ram­verk för ditt ska­pan­de. Har du en ram och en histo­ria kan du gö­ra i stort sett vad som helst.

DAGENS BÄS­TA STUND?

– Åh det är så oli­ka. Ibland är allt jät­tesvårt, ibland är det lätt.

Har du en ram och en histo­ria kan du gö­ra i stort sett vad som helst, en­ligt Martin.

Väg­gar­na har ta­pet­se­rats med Martins se­nas­te verk – en kol­lek­tion ta­pe­ter för Pho­to­wall. Kol­lek­tio­nen fick sin start när Martin köp­te fem lå­dor fyll­da med tor­ka­de blom­mor från 1800-ta­let via Bloc­ket.

Martins ar­be­te tar sig oli­ka ut­tryck och for­mer­na för hur han ar­be­tar fly­ter ihop.

Blom­mor, sär­skilt Nor­dens flo­ra, har all­tid fa­sci­ne­rat Martin.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.