Hal­lå där!

Sa­ra Men­ke, de­bu­te­ran­de mu­si­ker som kom­bi­ne­rar odöd­li­ga ord med un­der­skö­na to­ner ge­nom att ton­sät­ta Ka­rin Boye-dik­ter.

Plaza Interiör - - Influens -

I vår släp­per du ett ef­ter­läng­tat de­bu­tal­bum, som ju är gans­ka spe­ci­ellt. Al­bu­mets al­la lå­tar är Ka­rin Boye- dik­ter. Hur kom­mer det sig att du vil­le ton­sät­ta hen­nes po­e­si?

– För att va­ra är­lig så mer el­ler mind­re snubb­la­de jag över Ka­rin Boyes po­e­si. Jag var hem­ma och ha­de trå­kigt och ploc­ka­de ner förs­ta bäs­ta bok från bok­hyl­lan. Av ren slump rå­ka­de det va­ra Ka­rin Boyes sam­la­de dik­ter. Hur som helst, så öpp­na­de jag bo­ken och läs­te förs­ta dik­ten Moln. Den slog ner som en blixt från klar him­mel i mig. Or­den be­rör­de mig på dju­pet och sam­ti­digt som jag läs­te så hör­de jag mu­sik in­om mig. Jag tog upp in­stru­men­tet när­mast mig, vil­ket rå­ka­de va­ra min ban­jo, och bör­ja­de spe­la. Det var så det bör­ja­de och ef­ter det val­de jag, li­te mer med­ve­tet, att ton­sät­ta fle­ra av hen­nes dik­ter. Så al­bu­met hand­lar ju om hen­nes värld, men hur jag valt att re­la­te­ra till den i mig och i mitt liv.

Hur skul­le du be­skri­va din mu­sik? Och vad vill du sä­ga med den?

– Jag skul­le be­skri­va den som me­lan­ko­lisk, mys­tisk och vac­ker. Kort och gott så vill jag be­rö­ra. Om jag lyc­kas få män­ni­skor att kän­na nå­got när de hör min mu­sik så skul­le jag an­se att jag har lyc­kats.

Hur myc­ket ger du av dig själv?

– Jag ger allt av mig själv. Att stå på sce­nen och känslo­mäs­sigt vän­da ut och in på sig själv kan va­ra bå­de job­bigt och läs­kigt, men det man får till­ba­ka är så myc­ket mer, och så myc­ket mer värt.

Vad ex­akt får du till­ba­ka?

– Att män­ni­skor blir be­rör­da. Det är in­te kom­pli­mang­er och be­röm som är det vik­ti­gas­te, ut­an sna­ra­re när man når dju­pa­re la­ger hos nå­gon an­nan.

Din sto­ra inspiration?

– En stor fö­re­bild är Jo­an­na Newsom, men även Art­hur Rus­sel och Si­gur Rós.

Om du var tvung­en att spe­la en en­da låt på re­pe­at, vil­ken skul­le det va­ra?

– Ba­by Birch av Jo­an­na Newsom. Jag trött­nar ald­rig på den. Den har så myc­ket dy­na­mik och ut­veck­las från att va­ra väl­digt stil­la, av­ska­lad, varm och mjuk till stor­sla­gen, dra­ma­tisk och rå. Jag gil­lar ut­veck­ling­en i lå­ten och det den gör med mig.

Den sto­ra dröm­men?

– Att spe­la li­ve mer och fort­sät­ta skri­va, pro­du­ce­ra och spe­la in mu­sik. Jag har ba­ra bör­jat och ser fram emot att fort­sät­ta med just det jag gör.

Först­lings­ver­ket MOLN kom i no­vem­ber. Nu i vår släp­per Men­ke en ef­ter­läng­tad EP!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.