Hallå där!

Va­nes­sa Lif­tig, Gö­te­borgsar­tis­ten med en fullspäc­kad kar­riär, bland an­nat sång med Wu-Tang Clan, och nu ak­tu­ell med det helt egen­pro­du­ce­ra­de al­bu­met Gö­te­borgs py­ra­mi­der – som ock­så är hen­nes förs­ta på svens­ka.

Plaza Interiör - - Influens -

Du har ett helt nytt egen­pro­du­ce­rat al­bum, trots att du ti­di­ga­re be­stämt dig för att slu­ta med mu­si­ken?

– Gö­te­borgs py­ra­mi­der kom väl­digt pö om pö. När jag låg i säng­en på nät­ter­na kun­de jag ibland få en im­puls att pro­du­ce­ra. Det bru­ka­de slu­ta med cir­ka tio se­kun­ders mu­sik in­nan jag tyck­te att allt lät be­dröv­ligt … Men ef­ter må­na­der av dut­tan­de så ha­de jag många små frag­ment till lå­tar och suc­ces­sivt kom in­spi­ra­tio­nen till­ba­ka. Jag tror att käns­lan av att in­te själv­klart gö­ra mu­sik läng­re gjor­de någonting med mig.

Förs­ta sing­eln Ski­tung­ar pre­sen­te­ra­de att du bytt ut eng­els­kan mot svens­kan. Var­för vil­le du gö­ra det? Jag gis­sar att det var svårt.

– Su­per­svårt. Allt jag gjor­de kän­des kli­ché och for­mu­le­ring­ar­na satt långt in­ne. Det, plus att det mesta jag vil­le skri­va om hand­la­de om väl­digt svå­ra sa­ker. Jag vill på ett sätt va­ra trans­pa­rent i min mu­sik men vis­sa sa­ker vill en in­te sä­ga rakt ut. Det puss­let tog lång tid. Jag vil­le gö­ra nå­got nytt och var ny­fi­ken på hur jag skul­le lå­ta på svens­ka.

Vad har språk­by­tet gett dig, och kanske ock­så di­na lyss­na­re?

– Jag hop­pas att lyss­nar­na kän­ner en star­ka­re kopp­ling till mi­na tex­ter. Text är så vik­tigt för mig och jag har en ten­dens att skri­va dif­fust ibland, där tror jag svens­kan öpp­nar upp och gör mi­na lå­tar mer di­rek­ta. Själv kän­ner jag att allt blir på stör­re all­var av nå­gon an­led­ning, men på ett bra sätt.

Hemsta­den, di­a­lek­ten och upp­väx­ten i Ba­ga­re­går­den i Gö­te­borg är al­la vik­ti­ga in­gre­di­en­ser i nya ski­van, be­rät­ta mer om den.

– Min­nen, käns­lor och upp­le­vel­ser sit­ter ihop med mil­jö för mig; ett föns­ter jag tit­tat ut ur många gång­er el­ler stäl­len där jag all­tid sut­tit i sof­fan. Det kanske lå­ter flum­migt men de­tal­jer be­ty­der myc­ket för mig. Gö­te­borg kryl­lar av mi­na de­tal­jer. Jag vill sät­ta lå­tar­na i ett sam­man­hang.

Mu­sik­mäs­sigt har du all­tid rört dig väl­digt fritt. Från mu­si­kal och jazz till hip­hop och rap. Vil­ka gen­rer och in­flu­en­ser hör vi i Gö­te­borgs Py­ra­mi­der?

– Jag skul­le sä­ga soul, mjuk pop och elektro. Jag är in­flu­e­rad av många mu­si­ker men på just den­na plat­ta tyc­ker jag att Be­ach Boys gör sig påmin­da i al­la kö­rer. Lau­ra Mvu­la har in­flu­e­rat mig de se­nas­te åren, och ett band som he­ter Kno­wer.

Om du var tvung­en att spe­la en en­da låt på re­pe­at som in­te är din egen, vil­ken skul­le det va­ra? – Sov, nat­ten är tyst med Bo­bo S. Ett li­tet mäs­ter­verk på 1 mi­nut och 43 se­kun­der.

Du job­bar som mu­siklä­ra­re. Vad är ditt vik­ti­gas­te att lä­ra ut till näs­ta ge­ne­ra­tion?

– Re­spekt, ini­ti­a­tiv och öd­mjuk­het. Jag ser många stru­la till chan­ser he­la ti­den, med in­ställ­ning­en att sa­ker ska kom­ma till dem och in­te tvärtom. En pas­si­vi­tet som in­te ba­ra är omöj­lig att ha att gö­ra med, den är även in­spi­ra­tions­dö­dan­de. Så att vär­na om med­mu­si­kan­ter och publik, ge ener­gi och va­ra ge­ne­rös i sitt en­ga­ge­mang är vik­tigt tyc­ker jag.

Fint sagt. Var ser vi dig spe­la i som­mar?

– Jag spe­lar på Gö­te­borgs kul­tur­ka­las, i Bäl­tes­spän­nar­par­ken, lör­dag den 18 au­gusti. Fest!

Gö­TE­BORGS PY­RA­MI­DER VA­NES­SA LIF­TIG

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.