JAG HAR TäNKT MIG DEN BÅDE SOM EN VäLKOMSTFIGUR OCH SOM NÅGOT SLAGS BESKYDDARE. EN MAMMA.”

grävling, hermeliner och sorkar. Och djuren blev snabbt en viktig del i Fridas skapande.

– Jag har haft någon idé om att jag ska göra bara nordiska djur. Jag tänker också att jag inte vill göra svanar eller de där snygga djuren. Jag gillar ju grävlingar och ugglor och sånt. Jag gillar att lyfta fram dem bara genom att skapa dem.

Inför att Frida tar sig an ett nytt djur läser hon på mycket; såväl fakta som hur vi människor ser på djuret och hur det avbildats genom tiderna.

– Jag blev vän med en konservator på Naturhistoriska riksmuseet. Jag fick komma in och titta på både bra och dåligt uppstoppade djur. Jag fick också gå igenom frysarna där de förvarar djur som folk lämnat in men som de inte kan ta hand om. Där kunde jag bland annat studera en hornugglas anatomi i detalj. Jag tejpade upp den för att se hur den egentligen var skapt och reagerade bland annat på hur mycket fluff det faktiskt är på en uggla, de är jättesmå egentligen.

Fridas första egna utställning visades redan 2001 på Blås & knåda i Stockholm, endast tre år efter att hon slutade på Konstfack.

– Den bestod av en jättestor isig pöl som jag tillverkat i utskuret planglas med vit färg undertill. I islandskapet på pölen sprang det lämlar i keramik bland buskar i glas. Över pölen flög en fjälluggla lågt och det satt även ugglor på hyllor med istappar på väggarna. Allt var helt vitt förutom lämlarna. Det var min kommentar till det skandinaviskt blonda som jag tyckte kändes snävt och exkluderande. Även när jag ser tillbaka på det så här 17 år senare kan jag tycka att det var ett bra grepp. Jag tog mig an hela rummet och skapade dramatik.

Vattenpölen har fortsatt vara ett vanligt förekommande inslag i Fridas skapande.

– Den blev ganska tidigt en spelyta för mig, ett sätt att rama in men samtidigt kunna vara lite anti fyrkanten. Just fyrkanter har jag nästan aldrig jobbat med. Det kanske är dags för det.

De senaste två åren har Frida Fjellmans glas visats på prestigefyllda platser som konstmässorna Art Basel, i Basel och Miami Beach, samt i en separatutställning på galleriet Hostler Burrows i New York. På mässorna visades hennes färgstarka kristaller i olika loungemiljöer och på galleriet som fristående verk. I USA skriver pressen gärna om Frida som en kreatör som inte valt den skandinaviskt rena stilen men ändå formmässigt har en tydlig koppling till sitt ursprung.

Under åren har Frida skapat utsmyckning till många offentliga miljöer, bland annat sjukhus, idrottsanläggningar och badhus. Då är ofta uppdragsbeskrivningarna mycket specifika: ett exakt fysiskt område med restriktioner, målgrupp, budget och vad beställaren tycker är viktigt.

– Det är en kontrast jag tycker jättemycket om. Snäva