DRÖMMEN OM HÄSTGÅRDEN
Paret NATHALIE OCH JOHANNES lämnade Stockholms innerstad för att förverkliga drömmen om en egen hästgård på landet. Plaza red dit.
Det unga paret lämnade Stockholms innerstad för att förverkliga drömmen om en egen hästgård. Plaza Interiör reste ut på landsvägarna för en upplevelse av både equestrian-chic och traktorer. På Kallmyra Prästgård lever livet igen och paret har inrett med en mix av designmöbler, vintage och fynd.
”Det gäller att utmana sig själv och våga ifrågasätta vad som är mest viktigt i tillvaron.”
För att våga ett språng ut i det okända, krävs mod och ambition. Därtill en orubblig tro på flipp, utan att fega ur vid möjlig flopp. När Nathalie och Johannes beslutade sig för att göra sin vision till verklighet, att flytta till gård på landet, var det främst en fråga om att få ihop livet tillsammans på ett fungerande sätt. Det gäller att utmana sig själv och våga ifrågasätta vad som är mest viktigt i tillvaron. För två år sedan sålde de sin lägenhet mitt i Stockholm och blev med gård, trots noll erfarenhet av att vara småbrukare. Idag har den gamla 1700-tals prästbostaden omvandlats till en fartfylld hästgård. Mitt i det typiska sörmländska mosaiklandskapet med öppen mark, sjöar, kullar täckta av skog och stora stenblock ligger Kallmyra Prästgård. En sväng av från landsvägen och strax syns en vit mangårdsbyggnad omgiven av två rödmålade flyglar bakom rader av fruktträd. Mittemot den grusade gårdsplanen mumsar hästar på hö i sina hagar, glatt skällande hundar möter upp bakom staketet som omgärdar de tre husen. Innanför entrédörren fortplantar sig det lugn som direkt slår an takten. Gården har bästa tänkbara läge i söder med utsikt över vidsträckta fält där dovhjortar betar i fjärran. Livet har onekligen tagit en annan vända till något så mycket bättre.
– Vi sågs knappast när vi bodde i stan, det fanns inga tidsmarginaler. Tempot var uppskruvat från sex på morgonen när jag gick upp till tio på kvällen när jag kom hem efter att ha skött om och ridit bägge hästarna. Då somnade jag nästan direkt, berättar Nathalie.
BÅDE HON OCH JOHANNES arbetade heltid inom kommunikation respektive IT. Beslutet växte fram ur det smått kaotiska att äga hästar, göra karriär och sköta heltidsarbete när man bor i innerstan. Nathalies dåvarande två hästar stod visserligen uppstallade nära city, men bägge insåg att en större förändring krävdes för att få tid för varandra. Inte minst för en framtid där även Johannes långvariga jaktintresse fick en naturlig plats.
Att kompromissa var ingen hållbar lösning. Nathalie sa upp sig från byrån för att satsa på ett yrkesliv med hästar. Paret började leta efter nytt boende inom rimligt pendelavstånd från Stockholm.
– Vi ville ha tillgång till allt som är bra med att bo i en storstad och det finns ju kvar, bara lite längre bort, men vi utnyttjade det ju ändå inte varje dag och nu blir det bara lite mer planerat.
Sökandet efter en passande gård tog sin tid.
– Problemet med anläggningarna vi tittade på var, att man satsat allt på hästarna och inget på själva boendet, det var
direktverkande el och linoleummattor. Vi hade vissa kriterier och fick verkligen söka länge.
Så dök prästgården upp. Stora huset var redan renoverat och den gamla ladan från förra sekelskiftet skulle nog gå att förvandla från kostall till dito för hästar. 10 hektar mark stod redo att bli hagmark och visst fanns det plats för en ridbana också.
– Vi fick se det före visning och la ett bud direkt. Samma dag på kvällen var Kallmyra Prästgård vårt.
Stressigt Stockholmsliv byttes mot ett en balanserad vardag på landet, om än ständigt fylld med sysslor. Och så var de ju nybörjare.
– Det tog ett tag att komma över tröskeln att allt inte behöver vara perfekt. Först kollade vi ju klipp och instruktioner på Youtube, sökte info på olika forum, men det tog sån tid. Jag köpte ett konkursbo efter en snickare och fick alla slags verktyg, sen var det bara att börja, beskriver Johannes.
Nathalie fyller i:
– Varje dag efter jobbet möttes vi i ladan för att renovera och gjorde allt själva. Ren ”trial and error-strategi”! Vi bilade mängder av betong och tog bort 2,5 ton metallskrot av stålgaller och gödselrännor.
DEN STORA L-FORMADE LADAN har stått stadigt i snart 130 år, gediget byggd med kraftfulla, raka takstolar. Då plats för mjölkkor, nu inrett med boxar, solarium, spolspilta och sadelkammare. Den generösa ytstorleken tillåter även lösdrift. Här kan nu Nathalie fortsätta att hårdsatsa på hoppningen och tävlingsrida samtidigt som hon bedriver avel, försäljning, tillridning, träning och arrangerar ”pay & jumps” på anlagda ridbanan. När stallet var klart, gick nämligen Johannes och köpte en traktor efter noggrann research. I trakten var John Deere eller Massey Ferguson självklart, och det blev den förstnämnda. Köpet av traktorn har på ett oväntat sätt berikat Johannes liv. Pandemipausen ersatte pendlingen med digitala möten och tid över att fixa mer handgripligt.
– Kontrasterna är bra för både det mentala och kroppen, bryta av med att snickra, köra traktor. På vintern ringer jag grannarna och frågar om de behöver plogat.
När hästarna fått sitt, valde de att rusta upp ena flygeln. Från början arbetarbostad för flera familjer, sedan lokal för söndagsskola innan den förföll under några årtionden. Bakom trasiga tapeter, satt tidningspapper från 1920-talet i lager som isolering. Med insikten om att energi ska läggas där den kommer bäst till nytta, tog de hjälp med renoveringen av goda vännerna Denize och Sebastian da Silva som driver inredningsföretaget Stylingbolaget. De såg till att den känsla paret ville ha med sig från sitt tidigare hem, kunde kombineras med 1700-talsmiljön och skapa ett modernt hem, ett stilrent för fest och avkoppling där den utmärkande känslan ska vara skön som en omfamning.
– Det är härligt att få ta tid på sig att laga lunch och äta tillsammans varje dag. Nu har Johannes ett eget kontor och mötesrum i flygeln medan jag har mitt i stora huset.
EN STOR DEL ORIGINALDETALJER har bevarats och restaurerats, som golven där skrovligheter fått vara kvar. ” Varje fläck har sin historia” som Johannes säger. Nya ytterdörrar har tillverkats hos snickeri efter originalen. En av de bästa investeringarna, är den nya gjutjärnskaminen i vardagsrummet. Ett favoritställe även för hundarna Taco och Stella som så fort tillfälle ges, sjunker ner framför på den mjuka mattan. Utanför köket ligger en terrass stor som en dansbana. Nästa ansiktslyftning får kanske bli andra flygeln där Nathalie ser en bar i direkt anslutning till altanen. Klart är att corpsde-logit ska få återuppleva sina glansdagar med ny inglasad förstukvist framför tunets lönnträd.
– På en gård finns tiortusen saker att göra. Listan tar aldrig slut, menar Johannes med en belåten min.
Vissa plikter är trevligare än andra. Som att invånarna i trakten turas om att sköta om Spelviks stenkyrka från 1400-talet, en vecka i taget när kyrkvaktmästaren har semester. Utrustad med en jättelik järnnyckel, låser man upp på morgonen, sätter in blommor och stänger kvällstid. Johannes jagar med grannarna, tillsammans har de 350 hektar att fälla rådjur, dovhjort och vildsvin på. I Runnviken finns det gott om fisk. Att inte kunna beställa mat med bud, vänjer man sig av med rätt snabbt. Dessutom:
– Det tar 20 minuter till pizzerian, så sätter man på stolsvärmen och lägger kartongerna ovanpå håller de sig rätt varma hela vägen hem.
”Det tog ett tag att komma över tröskeln att allt inte behöver vara perfekt.”