Plaza Kvinna

Destruktiv­a känslor.”

-

sak när du sitter med Leontine och skapar? När du har haft världens race med inspiratio­n och visioner, och så plötsligt måste du göra alla de där tråkiga sakerna: tio identiska ringar till exempel. Men man gör det ändå för att man älskar det. För att man vill att det ska bli klart. För att man vill gå vidare till nästa steg hela tiden. Men det är också så att passion gör att du aldrig blir nöjd, vilket gör att du aldrig kan stanna upp och känna att det du precis har gjort är bra. Jag tänker mycket på dina texter, som jag vet är självupple­vda. Berätta!

– Min skiva är indelad i tre kapitel: the Sex, the Love, the Pain. Jag har insett att den handlar mycket om mina mönster i kärlek. Det känns lite jobbigt att erkänna. Mest för att många av låtarna handlar om ganska nya delar av mitt liv. EP:ns historia var redan genomlevd och läkt när jag släppte den, på albumet finns lika mycket nu som då. Jag hoppas att vad än mina lyssnare känner, så hoppas jag att de känner det starkt. Det finns ofta två sidor av mina låtar. Det djupare, lite mörka, brukar jag baka in i sexiga beats. Mina texter kan vara sorgsna men ha humor på samma gång. Dansa och gråta på samma gång, du vet? Som vi gjort massor! Har du en destruktiv sida som alltid kommer driva dig mot det dekadenta i livet?

– Det var faktiskt Elliphant, artisten, som sa det så bra om mig. Hon är ju en sådan otroligt outspoken och ärlig tjej. Hon sa: ”Tove, det finns ingen jag har träffat som är som du. Som är så jävla utåt och kan ge alla runt omkring dig så mycket energi. Alla bara lever upp när du kommer. Men jag vet heller ingen som har så nära till sorg som du. Dina ögon kan skifta på en sekund och bli de mest mörka jag någonsin har sett. Man känner att du bär på så mycket mörker, lika mycket som du bär på så sjukt mycket glädje och lycka.” Det var oerhört träffsäker­t – som om hon känt dig hela sitt liv. Hur reagerade du?

– Jag började nästan gråta och kände att jag var tvungen att gå hem. Det var bland det finaste man kan säga till någon!

– Ja, det var det verkligen. Det kommer jag aldrig att glömma. När man har en mamma som är psykolog blir man skickad till rätt många psykologer, haha. Men deras tankar om mig har alltid varit gemensam. De säger att jag är smart, att jag har en stark, logiskt tänkande sida där jag vet vad som är rätt och fel, men att jag drivs starkare av destruktiv­a känslor. Jag är en känslomänn­iska. Men jag tror ändå att hade jag velat göra någonting annat hade jag säkert kunnat leva med rutiner och jobbat på bank till exempel. För att du säger att du är en person som kan välja?

– Jag skulle aldrig ha valt det, det är inte vad jag säger, men säg att jag inte hade kommit in på Rytmus utan gått ett vanligt gymnasium. Då hade jag gjort det som förväntats av mig, men jag hade aldrig slutat drömma. Man blir påverkad av sin omgivning; att man ska ha ett ordentligt jobb till exempel … Jag tycker att du är den som går emot strömmen om du verkligen tror på något!

– Du har säkert rätt i det, men det är så jag tänker. Om jag av någon anledning hade börjat leva ett sådant liv hade det säkert gått bra, men jag hade aldrig varit riktigt lycklig. I cirka två år är jag sjukt kär, och det är jätteinten­sivt och fantastisk­t. Sedan tar det slut. Jag jagar hela tiden den där första passionen. Jag har också haft de där få vansinnigt olyckliga kärlekshis­torierna när jag varit så galet kär, när jag verkligen satsat allt. Jag är lite rädd att jag alltid kommer jaga. Det där svåra. Det som jag inte förstår mig på. Det som ilar i magen. Jag blir uttråkad om det inte river till. Det mest fantastisk­a med att vara artist, är att ingen kan ifrågasätt­a mig, hur jag är eller vill vara. Jag behöver inte ursäkta mig för att jag ibland gör dumma saker eller är konstig. Det är en oerhörd frihet. I en intervju jag gjorde för tidningen Gaffa för ett tag sedan sa tjejen som intervjuad­e mig att hon fick lite räkmackekä­nsla av mig. ”Fuck off ” tänkte jag, men det sa jag som tur var inte. Vad jag sa var att hon kunde sluta tro det direkt. Jag förklarade hur länge jag har sysslat med både artisteri och skrivande, och då ändrade hon sin uppfattnin­g. Hon sa till exempel att jag har glidit fram för att Max Martin har hjälpt mig ... Du har jobbat hårt för att ens få jobba med Max Martin. Så långt från en räkmacka man kan komma.

 ??  ?? Tove Lo och Emelie Törling. Gamla vänner som äntligen sitter mitt emot varandra i Emelies lägenhet i Chelsea NYC.
Tove Lo och Emelie Törling. Gamla vänner som äntligen sitter mitt emot varandra i Emelies lägenhet i Chelsea NYC.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden