GABY AND THE GUNS
Efter resan med förra albumet hamnade Gaby Ryd i en mörk period, både på det personliga planet och i sitt skapande. Men nu har hon hittat balans, där musiken får ge plats till något helt annat – jobbet som sjuksköterska. Nu släpper hon och bandet sitt tredje album. Att vara kreativ kanske kommer med sina nackdelar, vad skulle du säga att du kan undvika nu när allt inte hänger på musiken?
– Jag kan vara mer selektiv idag. Förut, när jag bara hade musiken som motor och födkrok, tackade jag ja till allt. Tänkte att det kanske kunde generera något bra i slutändan, fastän jag kanske inte alltid njöt av själva uppdraget. I dag värderar jag min egen lust så mycket högre. Känns något inte meningsfullt eller lustfyllt gör jag det inte. För mig har det handlat om att låta min kreativitet och kärlek till musiken få vara helig, att frigöra den från pressen att även generera mat på bordet. Vad är det bästa med att få vara i sjukhusmiljö också?
– Det bästa är att jag får möta människor när garden är nere. Inget scensmink, vita opersonliga kläder, det finns något otroligt befriande i det. På sjukhuset handlar det inte om mig, inte om mina betraktelser, mina relationer, mina problem. Jag är där uteslutande för att fokusera på andra. Här och nu. Jag försöker planera min tid noga så att omväxlingen mellan sjukhuset och strålkastarljuset inte ska bli för stor. Oftast går det jättebra, ibland sämre, som till exempel den gången då jag inte lyckades bli av med ett arbetspass samma dag som jag på kvällen skulle sjunga live inför 5 000 människor med direktsändning i tv på P3 Guld. Jag minns den dagen som smått surrealistisk! Berätta om nya albumet, var kommer texterna från?
– Musiken till det nya albumet började växa fram efter en jobbig tid i mitt liv. Jag hade en längre tid tvivlat på min riktning i livet, fann ingen mening. Så jag släppte allt, gav mig ut och reste, kom hem och började jobba på sjukhuset. Spelade inte en ton på flera månader. Det var i det tomrummet, och i den pausen, som inspirationen och texterna återigen kom till mig. Jag är så glad idag för att jag vågade släppa taget, det var i det tomrummet som något nytt, ännu bättre, kunde växa fram.