Tove Styrke
She’s back!
Det sista vi hörde från Tove Styrke var när hon ställde in sin sommarturné 2012. Sjukskriven begav hon sig till hemstaden Umeå för att hämta kraft igen. Men nu är hon tillbaka – starkare än någonsin! Vad har du gjort sedan vi hörde från dig sist?
– Jag tog en paus ett tag. Jag flyttade tillbaka till Umeå i ett år. Bodde där och tog det väldigt lugnt. Jag behövde sätta lite distans mellan mig själv och musikbranschen. Vad var det som gjorde att du behövde en paus?
– Jag hade jobbat mycket och för länge utan paus. När man gör något man brinner för är det värsta när det inte är roligt längre. Jag hade tio gig inbokade, och var inställd på att vi skulle göra dem. Det sista som finns i ens värld är att ställa in. Beskriv hur ditt liv såg ut i Umeå?
– Jag var där ganska länge, gjorde nästan ingenting. Tills jag kände att: nu var det dags. När suget och kreativiteten kom tillbaka. Jag satt i min lilla vrå och skrev, och försökte hitta något. Tristess är en lyx som är få förunnat. Det bästa bränslet för kreativitet är lusten att skapa. Hur känns det att vara tillbaka i rampljuset?
– Jag har så roligt just nu. Jag har kul med min musik och hela skapandeprocessen, och jag har varit noggrann med att omge mig med människor som jag verkligen tycker om. Jag har gått in för att ta det till ett personligare plan. Det tror jag är nyckeln till att folk ska kunna relatera till det man skriver. Om det är personligt för mig, då blir det personligt för den som lyssnar. Borderline är en slags kampsång, är det viktigt att få ta plats?
– Ja, för mig handlar den mycket om vem som får ta plats på en scen och under vilka premisser. Vad måste jag bevisa för att visa mig god nog för att ta det utrymmet? Och vad måste en man, tio år äldre än mig, bevisa? Man möts av så mycket nonsens som tjej och ung. Det är vanligt att man inte blir tagen på allvar. Borderline handlar om att ge uttryck för frustrationen och förvirringen i att man på något sätt är formad efter en tydlig mall. En idé om vad jag förväntas vara som tjej. På samma gång är det någon slags kampsång. Att bryta sig fri från allt det där. Burn it down!