To­ve Styr­ke

She’s back!

Plaza Kvinna - - JUST NU/KULTUR -

Det sista vi hör­de från To­ve Styr­ke var när hon ställ­de in sin som­martur­né 2012. Sjuk­skri­ven be­gav hon sig till hemsta­den Umeå för att häm­ta kraft igen. Men nu är hon till­ba­ka – star­ka­re än nå­gon­sin! Vad har du gjort se­dan vi hör­de från dig sist?

– Jag tog en pa­us ett tag. Jag flyt­ta­de till­ba­ka till Umeå i ett år. Bod­de där och tog det väl­digt lugnt. Jag be­höv­de sät­ta li­te di­stans mel­lan mig själv och mu­sik­bran­schen. Vad var det som gjor­de att du be­höv­de en pa­us?

– Jag ha­de job­bat myc­ket och för länge ut­an pa­us. När man gör nå­got man brin­ner för är det värs­ta när det in­te är ro­ligt läng­re. Jag ha­de tio gig in­bo­ka­de, och var in­ställd på att vi skul­le gö­ra dem. Det sista som finns i ens värld är att stäl­la in. Be­skriv hur ditt liv såg ut i Umeå?

– Jag var där gans­ka länge, gjor­de näs­tan ingen­ting. Tills jag kän­de att: nu var det dags. När su­get och kre­a­ti­vi­te­ten kom till­ba­ka. Jag satt i min lil­la vrå och skrev, och för­sök­te hit­ta nå­got. Tristess är en lyx som är få för­un­nat. Det bäs­ta bräns­let för kre­a­ti­vi­tet är lus­ten att ska­pa. Hur känns det att va­ra till­ba­ka i ramp­lju­set?

– Jag har så ro­ligt just nu. Jag har kul med min mu­sik och he­la ska­pan­de­pro­ces­sen, och jag har va­rit nog­grann med att om­ge mig med män­ni­skor som jag verk­li­gen tyc­ker om. Jag har gått in för att ta det till ett per­son­li­ga­re plan. Det tror jag är nyc­keln till att folk ska kun­na re­la­te­ra till det man skri­ver. Om det är per­son­ligt för mig, då blir det per­son­ligt för den som lyss­nar. Bor­der­li­ne är en slags kamp­sång, är det vik­tigt att få ta plats?

– Ja, för mig hand­lar den myc­ket om vem som får ta plats på en scen och un­der vil­ka pre­mis­ser. Vad mås­te jag be­vi­sa för att vi­sa mig god nog för att ta det ut­rym­met? Och vad mås­te en man, tio år äld­re än mig, be­vi­sa? Man möts av så myc­ket non­sens som tjej och ung. Det är van­ligt att man in­te blir ta­gen på all­var. Bor­der­li­ne hand­lar om att ge ut­tryck för frustra­tio­nen och för­vir­ring­en i att man på nå­got sätt är for­mad ef­ter en tyd­lig mall. En idé om vad jag för­vän­tas va­ra som tjej. På sam­ma gång är det nå­gon slags kamp­sång. Att bry­ta sig fri från allt det där. Burn it down!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.