Skådespelaren Mia Wasikowska är trött på Hollywood

Den mytomspunna Hollywood glamour enär något som australiensiska Mia Wasikowska bestämt tar avstånd från. För henne betyder konstnärskapet mer än att bli känd, och divafasoner gör henne rentav förbannad. Nu är hon aktuell i filmen Crimson Peak, regisserad

För ganska exakt nio år sedan slog Mia Wasikowska igenom som 16-åring i HBO:s populära tv-serie In Treatment, där hon spelar den självmordsbenägna gymnasten Sophie som söker stöd hos terapeuten Paul ( Gabriel Byrne). Rollen var hennes första i USA och ledde vidare till större filmprojekt, däribland dundersuccén Alice i Underlandet. Nu är hon mitt uppe i marknadsföringen av sitt senaste projekt, bioaktuella Crimson Peak, en skräckfilm av den erkände regissören Guillermo del Toro. Här spelar Mia en ung författare som gifter sig med en mystisk, engelsk gentleman i hopp om ett lyckligt liv på andra sidan Atlanten. Det dröjer inte länge förrän hon skräckslagen inser att maken, som spelas av Tom Hiddleston, inte är den han utgav sig för att vara. Den ödsliga herrgården, belägen mitt i norra Englands storslagna bergslandskap, förvandlas till en mardrömsplats. I sann Guillermo del Toro-anda bjuder filmen på en hel del obehagliga scener med övernaturliga inslag. Det är första gången Mia Wasikowska och Guillermo del Toro arbetar ihop och hon är full av beundran för den mexikanska regissören.

– Enligt Guillermo så lär man känna sig själv genom att tyda sina rädslor. Även om rädslan inte reflekterar sanningen, är den en metafor av något som sker i ens liv. Han menar att det är därför skräckfilmer är så populära. Biobesökarna får ett slags utlopp för rädslorna i en trygg miljö.

Med en rad stora roller i bagaget räknas hon numera till en av Hollywoods främsta talanger, men trots det har hon svårt att vänja sig vid sin status som filmstjärna.

– Jag känner mig fortfarande rätt anonym. Det är säkert många som antar att jag berövades min barndom eftersom min karriär satte fart så tidigt, men så var det inte. Den stora nackdelen med det här yrket är att vara ifrån nära och kära. När min syster fick barn, till exempel, så var jag tvungen att åka ifrån henne redan en vecka efter förlossningen. Det är sådant jag kan sakna ibland, att ha en vanlig vardag, beskrev Mia Wasikowska i en intervju under Cannes filmfestival i fjol.

Under sin uppväxt i Canberra tillhörde aldrig Mia Wasikowska skaran som drömde om ett flådigt liv i Hollywood. Istället lät hon sig inspireras av sin polskfödda mor, Marzena. Som framgångsrik fotograf hade Marzena visserligen ett gediget filmintresse, men fascinerades av konsten och själva innehållet, inte den mytomspunna glamouren. Även pappa John arbetade som fotograf och som barn bestämde Mia Wasikowska sig för att fortsätta utforska sin kreativitet när hon blev stor, precis som föräldrarna. Vad hon ville ägna sig åt var hon dock osäker på.

Som nioåring började hon dansa balett och inom kort hårdtränade hon upp till 35 timmar i veckan. Efter flera år sa hälen ifrån och hon tvingades lägga baletten på is i två veckor. Pausen gav henne en chans att tänka om och hon insåg snart att balettvärlden var för krävande. Hon återvände aldrig till balettskolan när hälen läkt. Istället riktade hon blicken mot filmkameran och skådespelaryrket.

Året var 2004 och efter att ha kontaktat ett dussin agenturer kallades hon till ett första uppdrag. Mia Wasikowska tilldelades en mindre roll i den australiensiska såpan All Saints och året därpå syntes hon på biodukarna i den australiska filmen Suburban Mayhem. Trots den snabba framgången lockade inte Hollywoods stjärnglans.

– Det intresserade mig inte ett dugg. Men helt plötsligt blev jag erbjuden ett jobb i Los Angeles, så det var bara att bita ihop, säger hon.

Numera känner sig hon sig hemma i Los Angeles, men hon minns rädslan när hon anlände till jättestaden som tonåring för att påbörja inspelningen av In Treatment.

– Mitt vandrarhem låg intill Hollywood Boulevard. Jag insåg snart att min föreställning av L.A. var väldigt naiv. Verkligheten är långt ifrån det soldränkta paradis med palmträd, långa stränder och glada rollerbladesåkare som man ser på film och tv. Det regnade till och med när jag kom fram och jag minns att jag lovade mig själv att aldrig åka hit igen.

Mia Wasikowska låter sig inte längre skrämmas av stadens mörkare sidor, men menar att man måste känna till de charmiga ställena för att inte helt tappa orken.

– Det är lustigt hur Hollywood Boulevard har lyckats bli en enorm turistattraktion och den sorgligaste platsen i Los Angeles – på en och samma gång. Allt är liksom trasigt här och det råder ständigt en sorts desperation. Men det går absolut att finna lycka. Anledningen till att det var så tufft för mig i början, var att jag inte kände någon. Nu känner jag mig inte ensam här.

Mia har dock valt att bo kvar nära familjen och vännerna i Australien, trots det långa pendelavståndet till jobbet och pojkvännen, 31-åriga Jesse Eisenberg. Paret har varit tillsammans sedan de träffades under inspelningen av indiedramat The Double,

”Vissa kända skådespelare verkar helt och hållet sakna

sunt förnuft.”

baserat på Fjodor Dostojevskijs kortroman från 1846.

Liksom många andra umgås Mia flitigt med sina landsmän i USA, och hon känner sig närmre sina australiensiska kollegor än de amerikanska. Hon ser Nicole Kidman, som spelade hennes rollfigurs mamma i thrillern Stoker, som en förebild och vänder sig gärna till filmstjärnan för råd.

– Australiens filmbransch är liten i jämförelse med USA:s. Vi lär känna varandra i hemlandet, och genom olika event fortsätter vi att stöta på varandra även här i Hollywood. Jag umgås nog mer med dem i USA än vad jag hade gjort hemma.

Mia Wasikowskas genombrott kom i och med rollen som flickan i den blå klänningen i Tim Burtons version av Alice i Underlandet. Hennes roll hade kunnat vara startskottet för en mer konventionell Hollywoodkarriär, med tillhörande entourage och feta lönecheckar. Men den unga skådespelaren drogs istället till mindre projekt, däribland John Hillcoats Lawless och Park Chan-wooks Stoker. Under 2016 återupptar hon rollen som Alice i uppföljaren till Alice i Underlandet: Alice through the Looking Glass.

– Alice är nog den största rollen jag har spelat.Tack vare den fick jag chansen att medverka i mindre filmer och arbeta med människor som jag verkligen respekterar och ser upp till. Skådespelaryrket handlar inte om berömmelse, menar hon. Till skillnad från sina jämnåriga kollegor har hon till stor del lyckats undvika efterhängsna kändisfotografer. Förhållandet med Jesse Eisenberg har visserligen ökat hennes status inom skvallerpressen, men medias intresse är än så länge hanterbart.

– Jag tycker synd om dem. Utan en stark självkänsla är det lätt att tappa fotfästet i en industri där folk kan vara oerhört kritiska. Det är lätt att se ned på unga kändisar, men jag känner faktiskt en stor empati för dem. Hela ens självbild tar stryk av att ständigt behöva bevisa sitt värde – det är inte konstigt att de blir knäckta. Ingen i min bekantskapskrets har behövt gå igenom det, men det verkar som att många skådisar har haft det rätt tufft som unga. Kanske har de varit tvungna att växa upp alltför snabbt, stött på skumma agenter, gått och hoppats på någon kanonroll som aldrig blev av, vem vet. Det är nog svårt att hämta sig efter sådant. Det gäller att skydda sig och det gör man bäst genom att hålla sig undan, säger hon.

Att, som vissa kändisar, anta en diva-image som försvarsmetod är med andra ord inget Mia Wasikowska funderar på att göra.

– Det är en underlig bransch. Vissa kända skådespelare verkar helt och hållet sakna sunt förnuft. De har blivit så bortskämda och vana vid att allt ständigt kretsar kring dem. Inget gör mig så förbannad som folk som känner sig berättigade att bete sig illa mot andra. Man ska aldrig ta något för givet.

I David Cronenbergs Maps to the Stars från 2014 gestaltar hon Agatha Weiss, en psykopat som anländer till Los Angeles och lyckas fixa ett jobb som personlig assistent åt Holly-woodstjärnan Havana Segrand ( Julianne Moore). Agatha lär känna Havanas chaufför Jerome ( Robert Pattinson) som, liksom så många andra Los Angeles-bor, drömmer om en framtid som filmstjärna. Handlingen kunde inte vara mer olik Mia Wasikowskas liv.

– Rollfigurerna letar desperat efter bekräftelse och kärlek. Men de letar på helt fel platser. Istället för att vända sig till familjen och vännerna, försöker de cementera sin existens genom att föreviga sig själva med en filmroll, som kanske inte ens blir av, säger Mia Wasikowska bestämt.