Modevärldens nya musor
Intellektuella pensionärer i modekampanjer och 87-åriga Instagramstjärnor med miljontals följare på MTV. Äntligen är det trendigt att bli gammal. Plaza Kvinna möter seniorerna som tar plats.
Ustal en 87-åring uppmärksamnder MTV-galan i Los Angeles heten på röda mattan. Helen Van Winkle är personen bakom Instagramkontot @baddiewinkle, med en och en halv miljon följare, och kallas ofta allas favoritmormor. På galan dök hon upp i paljettklänning från Discount Universe, ett märke som vanligtvis klär stjärnor som Rihanna, Rita Ora och Miley Cyrus. Dessutom var det programledaren Cyrus som bjudit in henne som sin hedersgäst. Även om Winkle just nu vinner seniorernas popularitetstävling är hon långt ifrån ensam om att ha fått en ny karriär och en ny målgrupp på ålderns höst. Författaren Joan Didion, 80 år, var nyligen modehuset Célines reklamansikte och mångsysslaren Iris Apfel, 94 år, har samarbetat med en rad märken som Kate Spade, Alex Bittar och MAC.
– Det finns tydligen ett stort behov av människor som mig, för ibland kommer det fram folk och säger att jag har förändrat deras liv, berättar Iris Apfel.
I Apfels hem på Park Avenue i New York ser det ut som ett zoo. Det är i alla fall hennes egen beskrivning. Även om djurpark kanske inte är det första ordet man tänker på är det tydligt att bostaden är raka motsatsen till allt Stockholmsvitt som hyllas på Hemnet. Här samsas röda gasballonger med holländska 1800-talsmålningar, stora gosedjur bär exklusiva smycken och en meterhög träskulptur föreställande en hund används som chipsskål. Stilikonen som dekorerat Vita huset åt nio presidentfamiljer är just nu aktuell i dokumentären Iris av filmaren Albert Maysles som även gjort omtalade Grey Gardens. I filmen skildras Apfels nyvunna ikonstatus; det var nämligen först 2005 då klädavdelningen på Metropolitan Museum of Art bad henne ställa ut fyrtio plagg från den privata garderoben som hon blev känd.
”Jag har ett helt nytt liv sedan jag blev upptäckt.”
– Jag har ett helt nytt liv sedan jag blev upptäckt. Jag skrattar ofta åt det eftersom jag inte gör något annorlunda än vad jag gjorde tidigare. Jag slog igenom över en natt, men det tog 70 år att komma hit.
Seniortrenden har precis som Iris Apfels ikonstatus stärkts under de senaste tio åren. Någon som var tidig med att uppmärksamma äldre kvinnor var fotografen Ari Seth Cohen som startade bloggen Advanced Style 2008 i samband med att han flyttade till New York. Allt började med att han tog bilder på kvinnor som han träffade på gatan. Gemensamt för alla var att de var över femtio och hade en stil och en utstrålning som lockade honom.
– Så många kvinnor som passerat en viss ålder kände sig osynliga. Jag ville visa den kreativa sidan som också kommer med att åldras. Det finns en frihet och ett fantastiskt sätt att uttrycka sig. Jag tror det beror på att osäkerheten försvinner med åldern, säger han.
Advanced Style, som kan beskrivas som en street-style-blogg med äldre kvinnor, blev snabbt populär och uppmärksammades världen över som ett befriande alternativ till det rådande idealet. Några av Seth Cohens regelbundna objekt, däribland Iris Apfel, Carmen Dell’Orefice och Linda Rodin, plockades alla upp av stora modehus och började fronta kampanjer kort efter att Seth Cohen fått ett genomslag. Han har även släppt en bok och gjort en dokumentärfilm om äldre kvinnor, och är övertygad om att bloggen inte bara har banat ny väg för modebranschen utan också påverkar hur vi ser på åldrandet.
– Ganska snabbt började det komma fram unga kvinnor till mig som berättade att de inte längre var rädda för att åldras, säger han.
Termen silver economy är en förklaring till ålderliberalismen i populärkulturen. Silverekonomin beskriver en samtid där en äldre generation har möjlighet att spendera pengar på restaurangbesök, semesterresor, och kläder medan många yngre kämpar med otrygga anställningar och oregelbunden inkomst. Köttbergets (ett uttryck för den äldre generationen reds. anm.) trygga sits spelar roll och är en förklaring till att supermodellerna som idag passerat fyrtio gjort comeback – hej Turlington, Campbell och Crawford! Men det finns fler. Branschen i sig har åldrats – Karl Lagerfeld och Giorgio Armani är båda över åttio, och de flesta tunga moderedaktörer på Condé Nast närmar sig svensk pensionsålder. 2000-talets andra årtionde är dessutom krävande, plötsligt måste man stå för något. Pendeln svänger ständigt i modebranschen och om det i början av 2000-talet handlade om yta och konsumtion handlar det nu om engagemang och mening. Tidigare i år genomförde det brittiska varuhuset Selfridges en kampanj vid namn Bright Old Things där män och kvinnor som bytt karriär sent i livet syntes. I de allra flesta fall handlade bytet om ett inträde i kulturen, och budskapet om att ingenting är för sent lyftes fram på ett effektfullt sätt.
En annan positiv trend just nu, som går hand i hand med att hylla de äldre, är feminismen som märks hos Chanel såväl som Acne, men också hos Glamour, USA:s största magasin, som uppmanar sina läsare att kalla sig för feminister. Det ökade intresset för kvinnokraft bidrar i sin tur till att nya människor lyfts fram och att det finns ett större utrymme för mångfald bland förebilderna. Ett bra exempel på det är det hyllade magasinet Gentlewoman vars omslag alltid pryds av kvinnor som har något att säga om samtiden och som innehåller långa porträtt som bäst beskrivs som bildande. I blickfånget syns även rockikonen Kim Gordon som just nu är modell för modehuset Marc Jacobs och folklegenden Joni Mitchell, som varit ansiktet utåt för Saint Laurent. Entreprenören Linda Rodin, som förutom att skapa Madonnas 80-talslook med krucifix också har tagit fram den omtalade ansiktsoljan Rodin Olio Lusso som förra året köptes upp av jätten Estée Lauder för en hemlig summa pengar, är ett bra exempel. Rodin är numera känd för den breda massan som modell, och hennes långa silverman, stora runda glasögon och rosa läppstift känns igen i kampanjer för the Row, J.Crew och Coach.
– För modehusen är jag en cool-faktor, men förhoppningsvis kan jag inspirera fler kvinnor att ta plats. Just nu vaknar nämligen många medelålders kvinnor upp och tänker: ”Jag var ju coolast på högstadiet, jag vill inte vara osynlig längre.”
Det är tydligt att modelljobbet inte längre bara handlar om att vara snygg, utan också om att ha attityd och livserfarenhet. Framför allt finns det ett stort behov hos reklam- och modebranschen att vara autentiska och ge sig in i samhällsdebatten. Och även om seniormodellerna kanske bara är ännu en slug strategi för att få uppmärksamhet, tjänar vi alla på att äldre kvinnor tar plats.
hennes långa, vita hår och unika stil tycks synas överallt hennes långa, vita hår för tillfället – i kampanjer, i modereportage och front row på Stockholms modevecka. Ingmari Lamy är en svensk modell som upptäcktes redan på 1960-talet och som då prydde omslag för Harper’s Bazaar och Vogue. Trots att hon nu närmar sig 70 år, fortsätter hon att jobba som modell. När vi får tag i henne är hon mitt uppe i förberedelserna inför en stor visning: ”Det var bara kort tid på Arlanda och full on då jag kom fram med flera intervjuer och fitting. Det blev väldigt sent och snabb middag. Somnade sittande med datorn i knät … ”, skriver Ingmari ursäktande i ett sms till mig. Svaren på frågorna kom ändå snabbt, dagen därpå. Du syns ofta på front row på svenska modeveckan, vad är det roligaste med mode?
– Jag är själv en kreativ person till att börja med och har en passion för textila material och skapande. Det är atmosfären, att möta alla modevänner, och jag har dessutom följt många av våra designers genom åren, sedan de gick i skolan. Det är en stor glädje att se dem utvecklas och att få ge dem uppskattning. Vad skulle du säga är det bästa med att bli äldre?
– Erfarenheten och tacksamheten till livet. Förståelsen att livet
”Modevärlden har förstått att äldre kvinnor också är kvinnor och att skönhet kan se ut på olika sätt.” Ingmari Lamy
har ett slut och att varje minut är värdefull. Att se hur allt hör samman, naturens kretslopp och kläder, textilier och så vidare. Samt glädjen i att bara få vara här! Du har en speciell stil som sticker ut, vad tror du det är som många fastnar för?
– Min stil är min egen, den är inte beroende av mode även om jag är modern och oftast känner in trender. Jag är mig själv och känner mig bekväm i det. Har du upplevt att modevärlden blivit mer accepterande mot mognare kvinnor?
– Ja, modevärlden har förstått att äldre kvinnor också är kvinnor och att skönhet kan se ut på olika sätt. Vi behöver inte längre se ut på ett visst sätt för att vi åldras, vi är unika och har alltid varit. Det är viktigt att fler och fler får känna sig hemma i sin ålder och utstråla den känslan av välmående. Det skapar hopp i de unga som ofta känner sig pressade av just sitt åldrande redan vid 25 års ålder. Jag vill ge ett större perspektiv på livet och ålder, och jag vet att det är viktigt. Hur ser du på mode idag jämfört med när du var yngre?
– Oj! Om jag jämför, vilket jag sällan gör, så får jag jämföra med mig själv då. Förr klädde jag mig i min farmors långa klänningar och kappor blandat med loppisfynd och vissa modemärken. Då var jag 19-25 år och bodde i Paris, New York och London. Samma klädstil hemma i Sverige verkade alltid udda, man var mer rädd att sticka ut då. Nu är det lite tvärtom, det är att sticka ut och vara personlig som gäller. Modet har blivit bredare och modet att vara personlig har växt med det. När det kommer till kläder, finns det något du aldrig skulle bära idag?
– Jag skulle faktiskt aldrig använda minikjol eller shorts. Jag är även materialkänslig och trivs bäst i naturmaterial, så jag köper aldrig syntet även om plaggen verkligen är vackra. Det är samma med mat. Jag köper bara ekologiskt. Det är det där med planeten och kretsloppet i det stora och det lilla. Vilket är ditt största modeminne?
– Jag har så många modeminnen. Men det största kanske ändå är då jag jobbade med fotografen Bob Richardson för Harpers & Queen i London två veckor efter att jag blivit upptäckt, och han visade exakt hur han ville att jag skulle posera genom att han poserade själv. Det var en magisk spegel. Han var den bästa guiden för mig till modemagin. Du har synts på omslagen till både Vogue och Harper’s Bazaar, vad minns du från det?
– Första omslaget var Elle Suisse, det var spännande. Jag minns att jag av någon anledning hade mina egna kläder. Första Harper’s Bazaar-omslaget var från en testfotografering jag gjorde i Paris med Bill King under en på den tiden superhemlig kollektionsplåtning. Jag visste inte att bilden skulle användas, och än mindre att den skulle bli omslag, förrän jag kom till New York ett par månader senare på kontrakt för Bazaar och de visade mig råkopian på omslaget som skulle komma ut om en vecka. Jag minns att jag kände mig blyg och glad samtidigt och att jag berättade för mannen i kiosken då jag köpte tidningen att ”that´s me on the cover”. Han tittade länge på mig och på omslaget som att han undrade: ”kan den här lilla osminkade tjejen verkligen vara den här supersofistikerade kvinnan på bild?” Ja det var vad jag undrade själv förstås, så jag var tvungen att visa det för många utanför modekretsarna för att få en verklighetskontakt mellan den jag är och vad bilden visar. Det tog många år att föra samman dem!