VÅGAR DU RESA ENSAM?

EN VÄN TILL DIG berättar att hon har bokat en resa. Din En vän till dig första fråga handlar givetvis om vart hon ska åka, och fråga två om vem hon ska åka med. Sällskapssjuk eller inte – om det inte är otänkbart, så sitter det i alla fall långt inne för många människor att boka en resa helt på egen hand. En enkel googling resulterar i massor av forumtrådar i stil med: ”Hur är det EGENTLIGEN att resa ensam?” och ”Träffar man verkligen folk så lätt som många säger?”.

Jonas Stier är professor i sociologi med inriktning mot socialpsykologi på Mälardalens högskola, och har bland annat skrivit böcker om identitet och kulturella möten. Han är inte övertygad om att majoriteten känner ett motstånd mot att resa ensamma, men menar att resandet i sig är något av en utmaning.

– Det finns alltid en anspänning när man ska resa – det är spännande och exotiskt, samtidigt som det är osäkert och lite skrämmande. Ofta handlar det om praktiska saker, som hur man ska hitta, vilken buss man ska ta och så vidare. Om man åker ensam innebär det också att man måste klara sig själv, vilket kanske skrämmer en del. Rent fysiskt kan det vara skönt med någon som passar väskorna eller som hjälper en om man blir sjuk, sådana saker är lättare när man är fler.

Men det finns desto fler anledningar att våga resa utan sällskap. För ett par år sedan tog juristen Tsuyoshi ”Tosh” Ichikawa en paus från livet på advokatfirman i Sydney, för att genomföra en tolv dagar lång vandring till bergstoppen Kala Patthar, strax efter Everest Base Camp, i Nepal. Förutom en så kallad sherpa (en guide och bärare från lokalbefolkningen) som inte kunde många ord engelska gjorde han i huvudsak resan ensam.

– Det finns många fördelar med att resa på egen hand. Det är det bästa sättet att ta sig ur sin trygghetszon och verkligen tillåta sig själv att engagera sig i det som händer runt omkring en, eftersom du på sätt och vis är anonym. Du tvingas fundera på vad du vill göra, och det är troligtvis det bästa sättet att lära känna sig själv på. När du reser med vänner söker du lätt skydd i deras sällskap när du känner dig obekväm i en situation, och jag tror att den sociala dynamiken följer med hemifrån. Ledaren är fortfarande ledare, och så vidare. Det enda som ändras är kulissen.

Jonas Stier är inne på samma spår, och menar att andras förväntningar på oss har stor betydelse för hur vi tänker och agerar.

– Det finns nästan en socialpsykologisk princip som säger att din bild av dig själv egentligen är andras bild av dig – eller snarare din bild av vad deras bild av dig är. Så om du ofta är glad uppfattar andra dig som en glad person, och då är du ofta glad. Om du inte är glad en dag frågar de om det har hänt något, för de förväntar sig att du ska vara det. När vi reser ensamma är vi däremot som ett blankt papper, för ingen vet hur vi är. Andra kanske bedömer oss utifrån vad vi säger eller har på oss, men ingen vet.

I början av sommaren genomförde Tosh en vandringsresa längs pilgrimsvägen Kumano Kodo i södra Japan, och sedan i juni bor han i Berlin, dit han flyttade på egen hand. Därifrån driver han webbsajten och bloggen independentstory.com om livet som nyinflyttad i Berlin, ett projekt som i framtiden är tänkt att fungera som en mötesplats för likasinnade. Och för hans del är den sista ensamresan inte gjord.

– Jag har absolut utvecklats som person efter mina resor. Det är svårt att beskriva på vilket sätt, och många gånger blir det inte tydligt förrän ett bra tag efteråt. Men mer stabilitet och självförtroende i livet till att börja med, och helt enkelt en större passion och kärlek till livet – eller åtminstone en mer medveten uppskattning av det.

Med dagens ständiga uppkoppling och möjligheten till konstant interaktion med andra, kan tanken på att vara ensam upplevas som skrämmande, eller i alla fall lite ovan. Samtidigt har samma faktorer suddat ut gränser och minskat avståndet till andra länder och kulturer.

– Idag är det stor skillnad mot hur det var för, säg, 30 år sedan. Idag är vi mindre oroliga när det gäller att resa ensamma. Min mamma och många i hennes generation skulle till exempel aldrig resa på egen hand, men idag vågar man det. Det handlar till stor del om det globaliserade samhället: Världen kommer närmre. Förr fick man tågluffa genom Europa, att flyga var dyrt, men nu kan man spontant köpa en Ryanair-biljett till Barcelona. Det är både billigare och lättare, och idag är vi också mer exponerade för kulturella influenser, säger Jonas Stier.

Att resa ensam är också sällan synonymt med att vara helt för sig själv. Många ensamresenärer vittnar om möten och interaktion med andra människor på ett helt annat sätt än om man har resesällskap från början.

– När man reser ensam vet man innerst inne att man måste vara mer mottaglig för andra människor, genom ett leende eller genom att möta någons blick. Om man har ett socialt behov måste man bjuda på sig själv, och vi öppnar också upp oss mer, jämfört med om vi hade haft sällskap av någon. Man vet ju själv att om man sitter och tar en latte med en kompis är man kanske inte så mottaglig för andra. Och om två personer sitter i en bar och en tredje kommer fram och börjar prata: ”Så, här står ni och dricker …”, då känner man bara: ”Stick”. Är man ensam blir det mer naturligt att börja prata. Och det är också lite tvång på att vara mottaglig, om man nu vill ha någon att prata med, förklarar Jonas Stier.

Det är svårt att ta fram några exakta siffror på hur svenskarna reser på egen hand, menar Karin Starkman Ahlstedt, pr- och kommunikationsansvarig i Norden på resebyrån Ticket, eftersom det inte går att veta säkert om personer som bokar själva faktiskt reser ensamma eller bara har en egen bokning. Hon ser dock några tendenser som kan ge en fingervisning.

– De som reser (bokar) på egen hand har ett annat resmönster än svensken i allmänhet. Det resmål vi ser att flest ensamresenärer åker till är Bangkok, varifrån många åker vidare antingen till sol- och badresmål i Thailand eller luffar vidare i Asien. Det är stor skillnad mot övriga svenskar, som helst väljer Antalya, ett typiskt familjeresmål, eller Gran Canaria.

Även Berlin är en populär destination för de som reser utan sällskap. I höst har antalet bokningar dit nästan fördubblats bland ensamresenärer jämfört med förra året.

– Berlin är en tillåtande stad med plats för alla typer av människor, och det bidrar säkert till att många väljer att resa dit ensamma också. Även Amsterdam och Mallorca ökar starkt i denna grupp, säger Karin Starkman Ahlstedt.

För den som inte har, eller inte vill, ta sällskap med någon man känner, men som heller inte vill resa helt ensam, finns en hel uppsjö av gruppresor att åka med på. Resebyrån Singelresor har till och med nischat in sig på denna grupp, och grundades 2004 av den då nyskilde Michael Pannagel, som på en gruppresa till Kina upptäckte att han var den ende som inte reste i par. Nu anordnar

”När man reser ensam vet man innerst inne att man måste vara mer mottaglig för andra människor.”

han alltifrån safariresor i Sydafrika och rundresor på Nya Zeeland, till aktivitets- resor i Österrike och vandringsresor på Kuba.

Just en aktiv semester ser vi mycket av även på andra håll under de kommande åren. År 2020 är äventyr och vandring de starkaste resetrenderna, enligt en undersökning från Svenska Turistföreningen. Och redan nu är vandringsresorna i österrikiska Bad Gastein de mest bokade hos STS Alpresor, som nyligen valde att utöka sitt utbud med mer extrema och krävande högalpina vandringar. Även hos Ticket ser man att ensamresenärer i högre utsträckning väljer en aktiv semester, berättar Karin Starkman Ahlstedt.

– En typ av resande där vi ser fler ensamresenärer än annars är träningsresor. Denna typ av resa med fokus på träning passar ensamresenärer. Många tycker att det är skönt att komma iväg från vardagen och fokusera på sig själv och sin träning, samtidigt som det finns andra i samma situation och möjlighet att skapa nya kontakter med de som har samma intresse, om man önskar det.

Att ge sig på att bestiga världens högsta berg helt utan sällskap är dock inget att rekommendera, inte ens för äventyraren Annelie Pompe, som var den tredje svenska kvinnan någonsin att bestiga Mount Everest. Däremot känner hon inget behov av att göra det med någon hon känner sedan innan – tvärtom.

– I klätterexpeditioner är det sällan som jag känner någon när jag kommer dit. På kommersiella expeditioner kan det vara så att jag ska bestiga ett berg med sju okända män. Det roliga med att resa ensam är att det är ett sätt att lära känna sig själv. Du lämnar allt du känner till och alla förväntningar som andra har på dig, och då tror jag att man blir den man verkligen är, att man är väldigt nära sig själv. Om du reser med någon annan tar interaktionen en stor del av upplevelsen: ”Oj, såg du det där?”. Sedan kan det såklart vara fantastiskt att få dela det med någon, men det är häftigt att resa på egen hand. Man lär känna andra på ett helt annat sätt. Jag har börjat prata med folk som jag tror att jag inte hade börjat prata med om jag hade haft någon annan med mig, och har fått många nya bästa vänner när jag rest ensam. Vi har fortfarande kontakt och ses över hela världen. Det är jättekul när man ska åka till ett ställe och kommer på att: ”Åh, där känner jag den där personen, då kan jag bo där”. Det är ett häftigt sätt att lära känna en ny kultur.