En godare jul!

på året som gått är det med både glädje och När jag ser tillbaka sorg. Rent privat har det varit ett händelserikt år: jag gifte mig med min ungdomskärlek i slutet på maj, och det var helt klart den bästa dagen i våra liv. Det finns inget som slår att ha alla sina nära och kära samlade på en och samma plats.

Det är just de där sakerna i livet som gör att jag orkar lite till; att jag orkar trampa lite extra trots att det är måndagsmorgon och ösregn. Men det får mig även att tänka på alla de människor som inte har den lyxen. De som är på flykt från allt som de någonsin hållit kärt. De som tvingas sätta sig i en båt över Medelhavet, utan att veta om de någonsin kommer fram. De som faktiskt inte kommer fram …

Varje dag får jag nya meddelanden om krisen. Det plingar till i min mobil och där ser jag ytterligare korta notiser från BBC om hur ännu fler liv gått till spillo. Medan min vardag bara fortsätter.

Den här julen tycker jag därför att det är viktigt att vi frågar oss vad vi kan vi göra för att hjälpa de som inte har samma möjligheter. Låt det bli ett startskott för nya möten och erfarenheter framöver. Cecilia Persson skriver om några av de viktiga initiativ som startats av kvinnor som jobbar för ett öppnare Sverige, på sidan 72. Bjud hem en främling på middag genom Invitationsdepartementet, skänk pengar till Vi gör vad vi kan eller möt upp nyanlända genom Svenska med baby eller Kompis Sverige. Dessutom listar vi klappar med hjärta som bidrar till en bättre tillvaro på sidan 74.

I höst fick krisen ett ansikte i den oskyldiga lilla pojken Alan, vars livlösa kropp sköljdes upp på en strand i Turkiet inför hela världens ögon. Läs Clara Lindhs gripande, men viktiga, krönika på sidan 60. Nu, skriver hon, är det på tiden att vi öppnar våra armar för människor som delar hans bakgrund.

Med de viktiga orden sagda önskar jag och hela redaktionen en riktigt god jul!