TO­NER av par­fym

I år­tu­sen­den har par­fym va­rit li­ka med lyx och flärd. Men vad är det egent­li­gen som gör att vi dras till en spe­ci­fik doft? Upp­täck en helt ny värld där par­fym jäm­förs med mu­sik.

Plaza Kvinna - - SKÖNHET | DOFT - Av su­san­ne bar­ne­kow il­lust­ra­tion gaia pa­do­van

sig med upp­le­vel­sen att en De fles­ta kan nog iden­ti­fi­e­ra spe­ci­fik lukt väckt liv i av­lägs­na käns­lor och min­nen. Plöts­ligt står du i ditt ton­års­rum, my­ser med en gam­mal kär­lek, el­ler sti­ger av pla­net på din förs­ta ut­lands­re­sa. Dof­ten av ny­ba­ka­de bul­lar kan få dig all­de­les varm in­u­ti sam­ti­digt som för­nim­mel­sen av en spe­ci­fik par­fym kan få dig att må il­la. Den doft som för nå­gon re­pre­sen­te­rar en käns­la av väl­be­hag kan för nå­gon an­nan upp­le­vas som ett starkt obe­hag.

Vårt lukt­sin­ne är otro­ligt kom­plext, vi män­ni­skor kan ur­skil­ja åt­minsto­ne 1 000 mil­jar­der oli­ka dof­ter – vil­ket ock­så gör det till vårt mest käns­li­ga sin­ne. Med tan­ke på att vi fak­tiskt bok­stav­li­gen tar in vår om­värld, ge­nom att an­das in små mo­le­ky­ler som fast­nar på vå­ra doftre­cep­to­rer, kanske det in­te är så kons­tigt att vi upp­fat­tar dem oli­ka?

Vis­sa mot­bju­dan­de luk­ter upp­fat­tas som obe­hag­li­ga av prak­tiskt ta­get al­la män­ni­skor och des­sa kopp­ling­ar ver­kar va­ra med­föd­da. De sti­mu­le­rar näm­li­gen en alarm­be­red­skap i vår hjär­na, som till ex­em­pel att det kan va­ra far­ligt för oss att äta rut­ten mat. Det är ock­så myc­ket vårt dofts­in­ne gör ut­an att vi är med­vet­na om det. Det spe­lar till ex­em­pel en stor roll vid val av part­ner. Stu­di­er har näm­li­gen vi­sat att vi fö­re­drar dof­ten av en män­ni­ska där im­mun­för­sva­ret skil­jer sig från vårt eg­na. På det sät­tet kom­mer man näm­li­gen öka chan­ser­na att pro­du­ce­ra fris­ka barn till­sam­mans.

Med kun­ska­pen om vårt lukt­sin­ne till grund, känns det själv­klart att vi män­ni­skor ska­pat oli­ka sätt att an­vän­da doft. Idag är par­fym ett sätt att ut­tryc­ka vem man är och många har sä­kert en el­ler fle­ra sig­na­tur­dof­ter i sitt bad­rums­skåp. Det dag­li­ga par­fymspru­tet kan ibland kän­nas mer själv­klart än un­der­klä­der och det är en li­ka själv­klar ac­ces­so­ar som väs­kan el­ler smyc­ket.

Det är in­te ba­ra idag som par­fy­men spe­lar en stark roll i vårt sam­häl­le, även hi­sto­riskt sett har den kom­mit att be­ty­da myc­ket för oss män­ni­skor. Även om an­led­ning­ar­na till att vi an­vänt par­fym för­änd­rats ge­nom ti­dens gång är vis­sa fort­fa­ran­de de­sam­ma – för att på­vi­sa en hög so­ci­al sta­tus, täc­ka obe­hag­li­ga odö­rer, be­ha­ga gu­dar­na, loc­ka till sig en part­ner el­ler för­stär­ka sin per­son­li­ga image.

Vi hit­tar någ­ra av de förs­ta par­fym­spå­ren i Me­so­po­ta­mi­en och an­ti­kens Egyp­ten. På den ti­den till­ver­ka­des par­fy­mer­na of­tast av ve­ge­ta­bi­lis­ka el­ler ani­ma­lis­ka ol­jor, till vil­ka man ad­de­ra­de oli­ka doftäm­nen, som till ex­em­pel kryd­dor och ör­ter. For­men på par­fy­men be­stod då van­li­gen av bal­sam el­ler sal­vor. Den älds­ta par­fy­men man åter­fun­nit är över 4 000 år gam­mal och hit­ta­des i en ut­gräv­ning på Cy­pern. En­ligt my­to­lo­gin – i kär­leks­gu­din­nan Afro­di­tes hem. Man tror att plat­sen var en enorm par­fym­fa­brik och att den för­sed­de tem­pel med di­ver­se dof­ter. Den uråld­ri­ge par­fy­men dof­ta­de bland an­nat av la­ven­del, ros­ma­rin, tall och ko­ri­an­der. Visst är det häf­tigt att man än idag kan fö­re­stäl­la sig hur det dof­ta­de?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.