Mo­de

Fram­ti­dens kon­sum­tion

Plaza Kvinna - - INNEHÅLL - Av Ka­ro­li­na Brock Il­lust­ra­tion Gaia Padovan

från bak­te­ri­er, tråd av Kläd­ma­te­ri­al framod­la­de sni­gel­bajs, 3D-prin­ta­de out­fits och skor med frön i su­lor­na för kom­po­ste­ring. Fram­ti­den er­bju­der en rad al­ter­na­ti­va lös­ning­ar till en mo­de­in­du­stri som slu­kar allt mer ener­gire­sur­ser och som snur­rar allt snab­ba­re. Sam­ti­digt som tren­do­rak­let Li Edel­ko­ort mäs­sar om att mo­de som kon­cept full­stän­digt har gått in i väg­gen och snart är ett min­ne blott, pra­tas det som ald­rig förr om möj­lig­he­ten att för­änd­ra in­du­strin från grun­den och rus­ka om än­da från pro­duk­tion till kon­sum­tion. Som ett re­sul­tat ver­kar vår kon­sum­tion in­te kom­ma att mins­ka, men dä­re­mot vad, hur och i många fall var­för vi hand­lar, kom­ma att se an­norlun­da ut.

– Vad som fram­förallt kom­mer på­ver­ka vår kon­sum­tion är att vi be­hö­ver för­hål­la oss till både nya ma­te­ri­al­val och nya af­färsmo­del­ler, sä­ger Elin Frendberg, VD för Swe­dish Fashion Council. Hon för­kla­rar att vi kom­mer be­hö­va lä­ra oss att ibland kö­pa, ibland hy­ra el­ler lå­na och sam­ti­digt väx­la mel­lan mo­de som går att kom­po­ste­ra, och så­dant som hål­ler över tid.

Elin Frendberg för­kla­rar hur vi idag le­ver i en lin­jär eko­no­mi: Tra­di­tio­nel­la rå­va­ror ut­nytt­jas och an­vänds för pro­duk­tion för att pro­duk­ten ska säl­jas, kö­pas och se­dan släng­as.Mo­debran­schen an­vän­der dess­utom of­ta pro­duk­tions­län­der med fos­si­la bräns­len som ener­gikäl­la. Det­ta mås­te änd­ras till en cir­ku­lär eko­no­mi, där an­vän­da

pro­duk­ter åter­an­vänds, om vi ska kun­na fort­sät­ta kon­su­me­ra som vi gör, me­nar hon. En fram­tid där man bland an­nat se­pa­re­rar syn­te­tis­ka och na­tur­li­ga fib­rer i oli­ka plagg så de kan bry­tas ned ef­ter an­vänd­ning.

– Det jag hop­pas på är att man in­om en snar fram­tid bör­jar åter­vin­na si­na plagg på sam­ma sätt som flas­kor och bur­kar. Att åter­vin­na tex­tili­er är enormt vik­tigt för att få till en snabb för­änd­ring, sä­ger hon.

Är det här nå­got vi kon­su­men­ter kom­mer ta an­svar för när det gäl­ler vår kläd­kon­sum­tion? Tit­tar man sig om­kring är mil­jö­vän­lig kon­sum­tion in­te ba­ra ac­cep­te­rat och till viss del nor­ma­li­se­rat, ut­an det an­ses även ge hög sta­tus. Håll­ba­ra tan­kar är idag nå­got vi gär­na iden­ti­fi­e­rar oss med och de blir en del av vår per­son­lig­het, in­te minst i de län­der som har god eko­no­misk till­växt och där man in­te be­hö­ver oroa sig för si­na bas­behov. Många gång­er hand­lar vår kon­sum­tion om att be­fäs­ta vår iden­ti­tet och ut­tryc­ka oli­ka vär­den el­ler po­li­tis­ka stånd­punk­ter. Elin Frendberg kal­lar Sve­ri­ge för ett av värl­dens mest post­ma­te­ri­a­lis­tis­ka län­der. Tack va­re vårt eko­no­mis­ka väl­stånd och vå­ra vär­de­ring­ar an­vän­der vi oss in­te av ma­te­ri­el­la ting för att ut­tryc­ka sta­tus läng­re. Istäl­let vär­de­ras det hög­re att va­ra en god sam­hälls­med­bor­ga­re och ha en tyd­lig livs­å­skåd­ning.

– Från kon­su­men­tens håll vill man allt of­ta­re kö­pa funk­tio­nen istäl­let för pro­duk­ten, sä­ger Elin Frendberg och lik­nar det vid att vil­ja kö­pa hå­let, men in­te borr­ma­ski­nen. Förutom att åter­vin­na kan hy­ra, by­ta och kö­pa tjäns­ter er­sät­ta pro­duk­ter i en cir­ku­lär eko­no­mi.

– Vi be­hö­ver egent­li­gen in­te allt vi kö­per idag och då hand­lar det om att vil­ja ra­tio­na­li­se­ra sin kon­sum­tion och gö­ra smar­ta val, vi­sa att man är en med­ve­ten män­ni­ska, sä­ger hon och fort­sät­ter:

– I grun­den hand­lar det om iden­ti­tet, som att i en kon­ver­sa­tion kun­na vi­sa att man är med­ve­ten och klok ge­nom att be­rät­ta att man hyrt sin klän­ning.

Att in­te age­ra håll­bart va­re sig det gäl­ler so­ci­alt el­ler mil­jö­mäs­sigt kom­mer in­te läng­re ac­cep­te­ras på sam­ma sätt, me­nar Frendberg och drar en pa­ral­lell till bland an­nat Ame­ri­can Ap­pa­rels grun­da­re som missköt­te fö­re­ta­get och an­sök­te om kon­kurs­skydd.

Just Sve­ri­ge är fram­stå­en­de när det gäl­ler nya kon­sum­tions­me­to­der in­om mo­de. Hos Filip­pa K Le­as och Filip­pa K Col­lect kan man ex­em­pel­vis hy­ra sin fest­klän­ning re­spek­ti­ve läm­na tillbaka an­vän­da plagg i ut­byte mot ra­batt. Li­kaså kom­mer klä­der­na från Uni­forms for the de­di­ca­ted i en på­se man se­dan kan vän­da in och ut, fyl­la med be­gag­na­de plagg och skic­ka tillbaka ut­an att be­ta­la por­to. Ap­pen Cirq­le vi­sar var man kan läm­na in spe­ci­fi­ka mär­ken och hur du tar dig dit, med ra­batt på näs­ta köp som tack. Lå­ne­gar­de­ro­ben fun­ge­rar som ett pop up-bib­li­o­tek där du lå­nar och läm­nar tillbaka klä­der som en bok, och H&M ar­be­tar både med åter­vin­ning, eko­lo­gisk bo­mull och nya mer håll­ba­ra ma­te­ri­al. Se­dan fle­ra år tillbaka kan man även hos ett fler­tal in­ter­na­tio­nel­la ser­vice­fö­re­tag hy­ra sin mär­kes­väs­ka istäl­let för att kö­pa den.

– Det är ing­en slump att Spo­ti­fy kom­mer från Sve­ri­ge. Att man kö­per till­gäng­lig­he­ten av mu­sik istäl­let för ski­van, me­nar Elin Frendberg och drar pa­ral­lel­ler till and­ra fö­re­tag som glo­balt är på fram­marsch och som just nu fo­ku­se­rar på funk­tio­nen istäl­let för det ma­te­ri­el­la: Uber, som in­te har eg­na bi­lar, Ali­ba­ba värl­dens störs­ta re­tai­ler ut­an fy­sis­ka bu­ti­ker el­ler Fa­ce­book, värl­dens störs­ta me­di­e­hus ut­an eget in­ne­håll.

Hur och vad vi kon­su­me­rar kom­mer ound­vik­li­gen för­änd­ras i och med ett änd­rat ut­bud av al­ter­na­tiv, nöd­vän­dig­het och nytän­kan­de de­sig­ners.

Får man tro Li Edel­ko­ort, värl­dens mest kän­da trend­kon­sult, står vi in­för en ban­bry­tan­de för­änd­ring in­om mo­de. Hon me­nar att mo­de, som det över­gri­pan­de kon­cept vi kän­ner till idag, är ur­vatt­nat och har tap­pat kon­tak­ten med vad som hän­der i värl­den i öv­rigt.

Som en av or­sa­ker­na anger hon da­gens de­sign­ut­bild­ning­ar och kal­lar dem ”gam­mal­mo­di­ga”. Istäl­let för att ut­bil­da sig till de­sig­ner fö­re­språ­kar hon en ut­bild­ning i form av en hy­brid av di­sci­pli­ner ef­tersom det är så in­du­strin of­ta fun­ge­rar, ge­nom grän­sö­ver­skri­dan­de sam­ar­be­ten, me­nar hon.

– I och med att vi le­ver läng­re, le­ver män­ni­skor fle­ra oli­ka liv i ett. Man har fle­ra kar­riä­rer och lär sig oli­ka di­sci­pli­ner, för­kla­ra­de Li Edel­ko­ort till De­zeen Ma­ga­zi­ne i sam­band med att hon in­tro­du­ce­ra­de en ny hy­brid­de­sig­nin­sti­tu­tion på Par­sons School of De­sign i New York ti­di­ga­re i år.

Edel­ko­orts pro­fe­tia står ned­skri­ven i ma­ni­festet An­ti-Fashion. Vi­da­re me­nar hon att mark­nads­fö­ring och re­klam har kor­rum­pe­rat bran­schen då en­dast de mär­ken som har råd att be­ta­la an­non­ser får sy­nas i mo­de­tid­ning­ar, vil­ket i sin tur ex­klu­de­rar nya och mind­re mär­ken. Edel­ko­ort för­kla­rar att mo­det som form iro­niskt nog har gått ur mo­det, men att dä­re­mot de en­skil­da plagg som ska­pas lig­ger i ti­den. I fram­ti­den kom­mer vi in­flue­ras av couture och ma­te­ri­al, me­nar hon.

Ett ex­em­pel på en så­dan fö­re­gång­a­re skul­le kun­na va­ra mo­deska­pa­ren Iris Van Her­pen, som är en av pi­on­jä­rer­na in­om 3D-prin­ta­de ma­te­ri­al som är bär­ba­ra och sam­ti­digt föl­jer krop­pens rö­rel­ser. Hen­nes klä­der har ställts ut på mu­se­um både i New York, Pa­ris och Lon­don, men är än så länge långt från kom­mer­si­a­li­se­ring på grund av pris och be­grän­sad pro­duk­tion. Dä­re­mot går Van Her­pen i brä­schen för att ex­pe­ri­men­te­ra med al­ter­na­ti­va kläd­ma­te­ri­al – det­ta ge­nom att kom­bi­ne­ra tek­nik med tra­di­tio­nellt hant­verk

”Vi be­hö­ver egent­li­gen in­te allt vi kö­per idag.”

och sam­ar­be­ta med fors­ka­re, konst­nä­rer och bi­o­lo­ger. Un­der vis­ning­en av hen­nes vår­kol­lek­tion för 2016 väv­des en klän­ning i re­al­tid på Ga­me Of Thro­nes­skå­de­spe­la­ren Gwen­do­li­ne Christie. med hjälp av 3D-prin­ting, la­ser­cut­ting och hand­väv­nad.

En 3D-skri­va­re är nå­got al­la kan kö­pa och ha för egen­pro­duk­tion hem­ma idag, även om prin­ta­de klä­der skul­le va­ra myc­ket kom­pli­ce­rat och kost­samt för hem­mabruk.

Elin Frendberg me­nar att ett stort ut­bud av ma­te­ri­a­lal­ter­na­tiv kom­mer va­ra vik­tigt framö­ver och att 3D-prin­ta­de ma­te­ri­al skul­le kun­na va­ra ett av dem. Iris Van Her­pen understryker ock­så ma­te­ri­a­lens makt i vår fram­ti­da kon­sum­tion: – Jag tror att den störs­ta po­ten­ti­a­len lig­ger i ma­te­ri­a­len och att de verk­li­gen kan re­vo­lu­tio­ne­ra fram­ti­dens mo­de, sa hon till New York Ti­mes ti­di­ga­re i år.

En­ligt ame­ri­kans­ka konst­nä­ren Erin Smith mås­te folk bli mer med­vet­na om att det finns ett pro­blem för att för­änd­ring­ar ska ske, som den enor­ma mäng­den ener­gi och vat­ten som bo­mulls­pro­duk­tion krä­ver, till ex­em­pel.

– När kon­su­men­ten väl vet vad det in­ne­bär kan det dri­va fram nya ma­te­ri­alupp­fin­ning­ar och för­bätt­ra de här pro­duk­ter­na, me­nar hon.

För att på­vi­sa att det går att pro­du­ce­ra klä­der på al­ter­na­ti­va sätt od­la­de hon fram en egen bröl­lopsklän­ning med hjälp av svam­par – en bi­o­lo­gisk va­ri­ant av ma­te­ri­al­pro­duk­tion där le­van­de or­ga­nis­mer får nä­ring och väx­er i form av ma­te­ria. När svamp­täc­ket blev till­räck­ligt stort, vitt och fluf­figt värm­de hon upp det så att svam­par­na dog och kvar fanns ett kom­poster­bart ma­te­ri­al, bra för pro­duk­ter med kor­ta­re livs­längd.

Som ar­tist-in-re­si­dence hos Micro­soft har Smith se­dan fort­satt fors­ka kring hur oli­ka ty­per av svam­par skul­le kun­na le­va i sym­bi­os med män­ni­skan i var­da­gen. Tea­met hos Micro­soft spe­ku­le­ra­de i huruvi­da svam­par som i na­tu­ren har möj­lig­he­ten att fö­ra vi­da­re väts­ka, nä­ring el­ler glu­kos till and­ra väx­ter, skul­le kun­na hjäl­pa pa­ti­en­ter med can­cer el­ler di­a­be­tes. De la­bo­re­ra­de med den svind­lan­de tan­ken om en le­van­de or­ga­nism skul­le kun­na bä­ras som ett hals­band el­ler le­va på en män­niskas hud som en del av en läk­nings­pro­cess.

Idag finns det re­dan fö­re­tag som pro­du­ce­rar ma­te­ri­al av svam­par för ex­em­pel­vis för­pack­nings­in­du­strin, be­rät­tar Erin Smith. Just för klä­der finns det and­ra bi­o­lo­gis­ka ma­te­ri­al som har gjort stör­re fram­steg. Hon lyf­ter fram Su­zan­ne Lee, en pi­on­jär in­om äm­net, som ge­nom att od­la fram bak­te­ri­er med en kam­bu­cha­brygd som grund fick en bi­pro­dukt i form av ett lä­der­lik­nan­de ma­te­ri­al, pas­san­de för klä­der.

Just bi­o­lä­der är ett av de bi­o­lo­gis­ka ma­te­ri­al Erin Smith me­nar lig­ger när­mast att kom­mer­si­a­li­se­ras. Ett an­nat är silke fram­ta­get i ett la­bo­ra­to­ri­um, nå­got fö­re­ta­get Bold Th­re­ad an­vän­der till oli­ka ty­per av sport­klä­des­ma­te­ri­al. Ge­nom att stu­de­ra och in­spi­re­ras av spin­del­tråd tar man fram pro­te­i­ner ge­nom att stop­pa ge­ner i jäst och lå­ta det fer­men­te­ras. Fib­rer­na man får fram vä­ver man se­dan till tyg.

Både Elin Frendberg och Erin Smith me­nar att en av de störs­ta för­änd­ring­ar­na för fram­ti­da kon­sum­tion kan bli att väl­ja oli­ka ma­te­ri­al vid oli­ka till­fäl­len. Klä­der vi lätt släng­er bort el­ler an­vän­der en gång skul­le ex­em­pel­vis kun­na va­ra kom­poster­ba­ra och bor­de in­te be­stå av sam­ma lång­li­va­de och ener­gikrä­van­de ma­te­ri­al som klä­der vi be­hål­ler en livs­tid.

Nå­got som vi som kon­su­men­ter lätt mis­sar, är att vi re­dan idag bär al­ter­na­ti­va ma­te­ri­al som är håll­ba­ra, ut­an att mär­ka skill­na­den. Åter­vun­nen po­ly­es­ter, el­ler cel­lu­lo­sa­ba­se­ra­de ty­ger som mo­dal, tencel el­ler ham­pa är ba­ra någ­ra ex­em­pel, och Elin Frendberg me­nar att vi ba­ra kom­mer att få se mer av des­sa. Frå­gan är hur vi som kon­su­men­ter får stör­re till­gång och så at­trak­ti­va al­ter­na­tiv att det blir en va­na att väl­ja grönt istäl­let för tra­di­tio­nellt.

– Det häng­er på vå­ra de­sig­ners. De mås­te va­ra in­tres­se­ra­de av de här ma­te­ri­a­len och ar­be­ta med dem för att de ska få ett ge­nom­slag, sä­ger Erin Smith.

Elin Frendberg lyf­ter ock­så hon fram de­sig­ner­nas makt och pe­kar även på pro­duk­tio­nen. – He­la pro­duk­tions­sy­ste­met mås­te för­änd­ras i grun­den till en cir­ku­lär istäl­let för en lin­jär mo­dell för att vi ska kun­na få än­nu fler håll­ba­ra val. Det vi gör som kon­su­men­ter har en mind­re på­ver­kan i re­la­tion till vad som sker i pro­duk­tio­nen, sä­ger hon.

Det ser ut som att vår egen väx­an­de kon­sum­tion kom­mer tvinga oss att för­änd­ra vårt sätt att kon­su­me­ra, och sam­ti­digt ska­pa in­no­va­ti­va upp­fin­ning­ar som tar oss in i fram­ti­den. Dä­re­mot ver­kar mäng­den vi kon­su­me­rar, va­re sig det är va­ror el­ler tjäns­ter, in­te av­ta.

– Det är ore­a­lis­tiskt att vi kom­mer slu­ta kon­su­me­ra helt – det går mot al­la siff­ror. Vi mås­te ba­ra kon­su­me­ra mind­re och myc­ket smar­ta­re, sä­ger Elin Frendberg.

”Det är ore­a­lis­tiskt att vi kom­mer slu­ta kon­su­me­ra

helt.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.