Tech-pi­on­jä­ren Na­ta­lia Br­ze­zin­ski

Plaza Kvinna - - INNEHÁLL - Av Jon­na Dagli­den Hunt Foto Christop­her Hunt Tran­skri­be­ring Moa Wir­de Tac k till The Stan­dard East Vil­lage

Det var ma­ken Mark som tog Na­ta­lia Br­ze­zin­ski till Sve­ri­ge i sin roll som USA:s am­bas­sa­dör – men idag har hon vänt på rol­ler­na. På ba­ra någ­ra år har hon bli­vit en av de mer en­ga­ge­ra­de fö­re­språ­kar­na för Sve­ri­ge in­ter­na­tio­nellt, och går i brä­schen för det svens­ka te­chund­ret. Pla­za Kvin­na möt­te hen­ne i New York för att pra­ta in­vand­ring, ac­cep­tans och ame­ri­kans­ka pre­si­den­ter.

Na­ta­lia Br­ze­zin­ski blickar ut över New Yorks skyskra­por från The Stan­dards tak­ter­rass i East Vil­lage. So­len har pre­cis tit­tat fram men i öv­rigt är det is­kallt där hon står i ba­ra topp och ett par vi­da byx­or. Hen­nes klä­der är sig­ne­ra­de det svens­ka mo­de­hu­set Dag­mar, nå­got som Na­ta­lia är no­ga med att på­pe­ka. – Jag äls­kar svenskt mo­de, sä­ger hon. Men hen­nes lovord för Sve­ri­ge slu­tar in­te där. Mel­lan 2011 och 2015 räk­na­de hon den ame­ri­kans­ka am­bas­sa­den i Stock­holm som sitt hem då hen­nes ma­ke Mark Br­ze­zin­ski blev ut­nämnd till ame­ri­kansk am­bas­sa­dör i Sve­ri­ge av då­va­ran­de pre­si­den­ten Ba­rack Oba­ma. Se­dan dess har hon ta­git på sig rol­len som fri­vil­lig Sve­ri­geam­bas­sa­dör i sitt hem­land USA, job­bar hårt för kvinn­li­ga ent­re­pre­nö­rer och är dess­utom vd för den om­ta­la­de fes­ti­va­len Sym­po­si­um Stock­holm som star­ta­des 2015 av Spo­ti­fygrun­da­ren Da­ni­el Ek och Avici­is fö­re det­ta ma­na­ger Arash Pour­nou­ri.

Syf­tet är att un­der ett och sam­ma tak fö­ra sam­man te­ch­värl­den med fram­förallt mu­si­ker, men även mo­deska­pa­re och po­li­ti­ker, för att ska­pa in­ter­di­sci­pli­nä­ra mö­ten som i sin tur ge­ne­re­rar nya idéer och in­no­va­tio­ner. För­ra året fanns Sky­pe­grun­da­ren Niklas Zenn­ström, Ico­na Pop och den ti­di­ga­re Goog­le-vd:n Eric Sch­midt på plats. 7–16 ju­ni i år går den and­ra upp­la­gan av fes­ti­va­len av sta­peln i Stock­holm och då kom­mer bland an­nat ar­tis­ten Ro­byn att sy­nas på sce­nen.

– Post-Brex­it och i den här nya Trump-eran ser jag ett stort in­tres­se för vad som hän­der ut­an­för USA, spe­ci­ellt i Nor­den. Jag har häp­nat över vil­ken ni­vå av in­tres­se det har va­rit runt fes­ti­va­len. Jag tror ock­så att vi ser en rö­rel­se där man vill gö­ra sa­ker ut­an­för box­en och gå emot nor­men, sä­ger hon, och läg­ger till:

– För mig, spe­ci­ellt ef­ter det ame­ri­kans­ka va­let, är det vik­tigt att fö­ra sam­man ent­re­pre­nö­rer, konst­nä­rer och po­li­ti­ker. Jag tror att det här kom­mer va­ra ut­ma­ning­en för vår tid. Man ser det li­te i Sve­ri­ge, men de­fi­ni­tivt här i USA.

Sve­ri­ge, me­nar Na­ta­lia, är ett fö­re­gångs­land, och det är vik­tigt att in­se hur långt fram­skri­det lan­det är på många

Jag tror att fram­ti­den är mer kvinn­lig

punk­ter, in­te minst när det kom­mer till jäm­ställd­het, upp­ma­nar hon.

– Ibland tror jag att det vo­re bra för svens­kar att sä­ga: ”Hey, jag gör ett bra jobb.” Ni ska verk­li­gen va­ra stol­ta! USA är det en­da lan­det ut­ö­ver Pa­pua New Gu­i­nea som in­te ga­ran­te­rar be­tald för­äld­ra­le­dig­het. Pre­cis som mi­na för­äld­rar är de fles­ta här im­mi­gran­ter – he­la min barn­dom var en stän­dig kamp för att be­hål­la job­bet och lö­sa vem som skul­le ta hand om mig. I min om­giv­ning fanns det många ar­be­tan­de kvin­nor, bå­de i mitt eget hem och bland min mam­mas vä­nin­nor. De ha­de in­te möj­lig­het att stan­na hem­ma. De be­höv­de peng­ar­na. För­äld­ra­le­dig­het är ett makt­skif­te mel­lan könen.

Föl­jer man Na­ta­lia Br­ze­zin­ski på Instagram mär­ker man snart vil­ken klass­re­sa hon har gjort. Från att ha växt upp som polsk im­mi­grant i Chi­ca­go, Il­li­no­is, syns hon idag ming­la med högt upp­sat­ta po­li­ti­ker, som ti­di­ga­re pre­si­den­ten Ba­rack Oba­ma och Hil­la­ry Clin­ton, i Vi­ta Hu­set i sin hemstad Washing­ton DC. Un­der ett av des­sa mö­ten be­rät­ta­de Ba­rack Oba­ma att han är ett stort fan av Sve­ri­ge och te­ch­värl­den, ett ut­ta­lan­de som fick stor upp­märk­sam­het i svens­ka me­di­er.

– Han sa ord för ord: ”Jag äls­ka­de att be­sö­ka er i Stock­holm, det var min fa­vo­ri­tre­sa. Jag pla­ne­rar att åka dit igen snart.” Då sva­ra­de jag att Sym­po­si­um Stock­holm är den per­fek­ta ur­säk­ten att kom­ma, och då la­de han till: ”Jag vän­tar fort­fa­ran­de på mitt jobb på Spo­ti­fy … För jag vet att al­la ni äls­kar min spel­lis­ta.”

Det är just Na­ta­li­as bak­grund och hen­nes re­sa som har ta­git hen­ne dit hon är idag, me­nar hon.

– Mi­na för­äld­rar bru­ka­de sä­ga att de tog mig till USA för att ge mig en ut­bild­ning, för att ge mig bätt­re möj­lig­he­ter – so I bet­ter de­li­ver. Man får in­te miss­lyc­kas – li­te den men­ta­li­te­ten. Men det är lus­tigt när man når en hög­re so­cio­e­ko­no­misk ni­vå och tror att män­ni­skor som har mer peng­ar, som re­ser mer, även är mer öp­pen­sin­na­de. Det är in­te alls sant. När jag väx­te upp var an­norlun­da nå­got bra. Att stic­ka ut var nå­got bra. ”Man ska va­ra unik, man vill va­ra ame­ri­kansk-ha­wai­i­ansk, ju­disk-ni­ge­ri­ansk-ame­ri­kansk, det är coolt.” Och det se­nas­te året har jag för förs­ta gång­en i mitt liv fått hö­ra att det in­te är det. Det är skräm­man­de. In­vand­ra­re

är de bäs­ta ent­re­pre­nö­rer­na i vil­ket land som helst, för de kom­mer ut­an nå­got alls och mås­te byg­ga upp nå­got från ingen­ting. Hur kan man in­te vil­ja väl­kom­na män­ni­skor som dem? Hur ser du på fram­ti­den?

– Jag tror att fram­ti­den är mer kvinn­lig. Jag tror verk­li­gen att kvin­nor kom­mer att ta le­dar­rol­ler­na och det är väl­digt po­si­tivt. Kvin­nor le­der an­norlun­da och är mer för in­teg­ra­tion och sam­ar­be­te. Det är be­vi­sat att när det är fler kvin­nor i sty­rel­ser­na kom­mer fler för­be­red­da och bätt­re be­slut att fat­tas. I star­tups har en stu­die vi­sat att de får 62 pro­cent bätt­re av­kast­ning med kvin­nor i sty­rel­sen. Jag tror in­te att ett kön är bätt­re än det and­ra, men det är som i ett för­hål­lan­de – du be­hö­ver nå­gon som kom­plet­te­rar di­na svag­he­ter och nå­gon som kom­plet­te­rar di­na styr­kor. Ty­värr tror jag ock­så att vi kom­mer ha 10–20 år i USA med djup so­ci­al ojäm­lik­het, även i Eu­ro­pa, vil­ket oro­ar mig. Så jag tror att vi al­la mås­te lä­ra oss att in­te­gre­ra im­mi­gran­ter och oli­ka re­li­gi­o­ner snabbt. När det kom­mer till ut­ri­kes­po­li­tik mås­te vi verk­li­gen gö­ra mer. Det be­hövs hund­ra­tals Bril­li­ant Minds-fes­ti­va­ler som för sam­man män­ni­skor, av­slu­tar Na­ta­lia Br­ze­zin­ski.

In­vand­ra­re är de bäs­ta ent­re­pre­nö­rer­na

Na­ta­lia Br­ze­zin­ski bor åter­i­gen i USA, i Washing­ton D.C., men spen­de­rar myc­ket tid i Sve­ri­ge tack va­re ar­be­tet med te­ch­fes­ti­va­len Sym­po­si­um Stock­holm.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.