Jason Diakité om sin nya föreställning
Att vara halvamerikan, halvsvensk, halvsvart och halvvit och inte riktigt känna att man hör hemma någonstans. Att som bäst vara halv. I Jason Diakités debutbok En droppe midnatt får vi läsa om relationen till hans föräldrar, framför allt till hans pappa, och om svårigheten att jonglera med alla sina identiteter.
– Jag var aldrig svensk nog att vara svensk och amerikansk nog att vara amerikansk. Jag var inte heller svart nog att vara svart och vit nog att vara vit. I boken kan man se hur jag gick från att vara halv till att landa i att jag kan vara både och. Jag kan vara både svart och vit. Det är bara några enkla ord som jag bytt ut men det har gjort ganska stor skillnad för mig.
Boken En droppe midnatt blir nu en scenföreställning som kommer att visas på Cirkus i Stockholm och på Slagthuset i Malmö under hösten. På scenen ser vi Jason Diakité själv, tillsammans med hans band. Det blir som en ljudbok, med musik som hör till berättelsen. Lite blues, lite jazz och lite hiphop, men inget från hans egna låtar.
– Jag har saknat att stå på scen och det ska bli väldigt spännande att se om det går att göra en bok till en scenföreställning. Hur kom du på idén att boken skulle bli en föreställning?
– Jag tyckte att det var så kul att skriva boken, så när den var klar blev jag lite ledsen över att det var slut. Tidigare hade jag vaknat varje morgon med vetskapen om att jag skulle skriva på min bok, och det har varit det roligaste jag någonsin gjort. Det här är ett sätt att få stanna kvar i min bok. Finns det någon bok du läst som gjort intryck på dig?
– En bok som har betytt mycket för mig var Barack Obamas bok om hans pappa. Han har en svart och en vit förälder precis som jag, och han skrev om den känslan. Det var första gången som jag i text läste något som beskrev exakt vad jag hade känt. På ett sätt blev det nog startskottet till min egen bok. Jag tänkte att en dag ska jag också skriva om det på något sätt. Har skrivandet gett dig mersmak?
– Jag har redan börjat skriva på min nästa bok, men jag är bara i öppningsstadiet än. Jag kan inte säga mer än att det blir en fortsättning på En droppe midnatt, men den utspelar sig i Sverige med saker som händer här. Jag kände att jag hade mer att säga. Mitt mål nu är egentligen bara att den ska bli färdig, och om den blir det så har jag lyckats. Sedan har jag inga högre förväntningar än så. Jag har inga förväntningar på att Obama ska läsa den liksom.