Freja Harrell driver ett av New Yorks mest inflytelserika gallerier
reja Harrell tittar koncentrerat på sin dataskärm. Hon kommer direkt från ett förmiddagslångt konferenssamtal på telefon med ett par konstsamlare. De har ett verk från början av 1900-talet som de vill sälja och Freja hjälper dem att hitta en intresserad köpare. Till skillnad från när verk säljs offentligt på auktion sköts försäljningen här mer diskret samlare emellan. Jag ser henne direkt när jag kommer in i rummet. Vit blus, svarta tajta jeans och den karakteristiska blonda knuten – en hårstil som blivit lite av ett kännetecken för Freja. Hon skiner upp när hon ser mig. Hon har lätt till skratt och det smittar av sig. Man kan riktigt känna entusiasmen när hon pratar om konstnärer hon jobbar med och utställningar hon besökt. Som att hon hamnat rätt.
– Jag började med en praktikplats och slutade som chef för Park & 75, säger Freja Harrell. Hon skrattar. Hon får det att låta så enkelt.
– Det är klart att det är hårt jobb också, men jag menar, när saker klickar så klickar de. Det gäller bara att hänga på då, fortsätter hon.
Med Park & 75 syftar Freja Harrell på ett av gallerierna i en serie av 16 Gagosian-gallerier i New York, London, Paris, Rom, Geneve, Aten, Hongkong, Los Angeles och San Francisco. Sedan starten på 80-talet har grundaren Larry Gagosian byggt upp ett konstimperium med ett brett nätverk av samlare och konstinstitutioner, som idag representerar några av världens mest kända konstnärer.
Freja Harrell berättar att man sedan starten försökt sätta den konstnärliga friheten i fokus och snarare anpassat galleriet och lokalen till konstnärens visioner än tvärtom. Det har resulterat i de mest otroliga installationer och annars ogenomförbara idéer. Hon förklarar vidare att man visat utställningar av konstnärer som Monet och Picasso på museinivå. Något få gallerier fått möjlighet att göra.
– Det är inte bara ett galleri, det är Gagosian, konstaterar Freja Harrell.
Hon hade först ingen tanke att på att flytta tillbaka till New York. Hon kom hit redan som fyraåring när hennes mamma kom in på Fashion Institute of Technology (FIT). Freja Harrells mamma hade avbrutit sin karriär som ballerina och börjat på Konstfack. Hon var skild från Frejas pappa och nu bestämde hon sig för att ta med sin dotter, från Stockholm över Atlanten, för att studera mode. Freja Harrell minns tygerna från