Möt nya stjärnskottet Grant

Hon älskar att stå på scen, brinner för konst och kultur, drömmer om rättvisa och att en dag ta över världen. Plaza Kvinna har träffat nya stjärnskottet GRANT som nu släpper sitt debutalbum. Hennes musik är rå, dramatisk och handlar om att växa upp.

GRANT är Car oline Cederlöfs pop-persona . Hon beskriver det som en dynamisk helhet där alla bitar hon visar upp till vardags får plats.

– Mamma valde Caroline, men GRANT har jag valt själv, säger hon. I vår släpper hon sitt debutalbum. Musiken handlar om att växa upp och är för Caroline väldigt ärlig, rak och naiv.

– Mitt sound är rått och dramatiskt. Jag är influerad av mina barndomsidoler: 4 Non Blondes, Edith Piaf, Nina Simone och triphop-scenen i England på 90-talet, säger hon. Du beskriver att du skrev låten Waterline under en tid då du mådde som sämst, men att du även kunde använda dig av ångesten till något produktivt. Hur känner du inför att lyssna på låten idag?

– Det är betydligt enklare för mig att sjunga den live än att lyssna på inspelningen. Den kräver mycket av mig. På scen sätter den sig i kroppen, tar mig tillbaka och jag vill verkligen berätta, kämpa och uppfyllas. Den är väldigt kraftfull så. Jag lyssnar för kritiskt på inspelningen för att kunna njuta, även om jag är nöjd. Jag tror det hör till konstnärskapet att vara lite nervig så, inför sitt eget verk. Du är stolt men också lite skeptisk. Du har redan stått på scen med din musik. Hur känns det att få möta publiken?

– Det är det bästa jag vet. Du är utelämnad och sårbar utan att känna dig svag, det är en otroligt stark och meningsfull upplevelse. Har musiken alltid funnits där för dig? Vilket är ditt första minne?

– Ja, den har alltid funnits där och är då som nu livsviktig för mig. Mitt första musikaliska minne? Farmor som sjunger snapsvisor. I maj kommer ditt debutalbum! Berätta om musiken, vad handlar den om?

– Att växa upp. Jag har textmässigt utforskat olika sidor av mig själv som inte alltid får rum, och känslor som kan vara svåra att sätta ord på annars. Det handlar om min sexualitet, min ångest och relationer till dem som står eller har stått mig nära. En av låtarna är tillägnad min pappa. Det är min favorit just nu. Vad är din relation till mode och kläder? Hur skulle du beskriva din stil?

– När jag var liten brukade jag klä ut mig i farmors garderob och ägna timmar åt familjens fotolådor. Klänningar och frisyrer från 60-talet, mammas fantastiska 90-talsgarderob och farfars kostymer från 70-talet. Kläder och stil har alltid varit en passion. Det har väl också med identitet att göra. Mina kläder visar vem jag är men jag kan också vara vem som helst. Kläder är ett lekfullt allvar. Jag romantiserar dåtidens garderob och köper mest second hand, men den nutida progressiva modescenen är också otroligt kul och spännande. Jag älskar kläder som känns som konstverk och/eller har mycket karaktär. Min stil är artsy trash glamour, typ, med starka inslag av fransk spion på 60-talet. Vad drömmer du om just nu?

– Portvin på en bakgata i Lissabon med min pojkvän, och såklart att jag får ta över världen en dag. Finns det någon fråga du brinner för extra mycket?

– Jag brinner alltid för konsten och hur den kan spela en enorm roll för en lite tryggare och mer human framtid. Konst och kultur bidrar till att riva murar, engagera, skapa gemenskap och upplysa när det är som bäst. Det tänder och håller liv i drömmar också. Jag drömmer om rättvisa. Vem är din största idol?

– Min farmor, äventyrerskan.