Icona pop På djupet med
Efter tio år som bästa vänner och musikduo är Icona Pop starkare än någonsin. Inför släppet av den nya EP:n har Plaza Kvinna träffat Caroline Hjelt och Aino Jawo för att prata om systerskap, kärlek och framgång.
”Vi såg det som vår uppgift att göra det lättare för tjejer efter oss”
Icona Pop betyder just popikon på italienska – och under de tio år som Caroline Hjelt och Aino Jawo har skapat musik tillsammans är det väl ingen som kan påstå att de inte lever upp till sitt bandnamn. De har gästat de största talkshow-programmen, vunnit priser och spelat med världsstjärnor. De har erövrat världen med sin girlpower-pop som spelats i mäktiga tv-serier som Girls, och i ett gäng stora Hollywoodfilmer, men även med sin klädstil som vi bland annat fick se mer av under deras medverkan i Så mycket bättre i höstas. Där fick vi också en liten inblick i duons privatliv – och hur hårt de jobbat för att vara där de är i dag.
Icona Pops största styrkor är deras målmedvetenhet och energi, och att Caroline och Aino jobbar med sin största passion, men framför allt det starka bandet mellan dem – ett band som många till och med valt som att tolka som en kärleksrelation.
– Vi har ett väldigt starkt band mellan oss, som ett systerskap. Det är klart att man får det när man varit så tajta i tio år. Att vi upplevs som en enhet är inte så konstigt. Jag kan tänka mig att folk ibland tolkar vår energi som att vi vore ett par. Det är kanske också folks drömbild – att de önskar att vi var ett par. Musikbranschen är inte direkt känd för att vara lätt.Hur mycket lättare tror ni att det har varit för er just för att ni är två?
Aino: – Det har varit A och O. Vi har ju en massa kompisar som det också gått väldigt bra för och jag beundrar dem verkligen för att de har orkat kämpa på egen hand. Vi har stött på så otroligt många grisar under vår lilla framgångssaga – de som inte har trott på oss och försökt att förändra oss. Men det är en stor skillnad på nu och då. När vi började var det till och med ovanligt att tjejer DJ:ade. Ibland när vi skulle börja spela kunde det komma fram någon till oss och säga: ”Där trycker man på play”. Så tröttsamt. Vi såg det som vår uppgift att göra det lättare för tjejer efter oss – och jag tycker att vi har gjort ett bra jobb. Vi bestämde oss för att komma in på de mansdominerade områdena och lämna ett avtryck! Just nu är det lugnet för stormen för er: det kommer snart en ny EP och sedan väntar turné. Ni har ju verkligen sådan otrolig energi när ni kör – hur laddar ni för att orka med det?
Aino: – Bland annat så tränar vi mycket. När vi står på scen så hoppar vi i princip i en timmes tid – och sjunger samtidigt. Det är som värsta träningspasset. Så vi tränar nästan varje dag för att kunna vara i atletform för sommaren och turnén. Tar ni hjälp med träningen?
Aino: – Min pojkvän Valle tränar oss väldigt mycket. Och vi har också jobbat med Magnus Lygdbäck som tränade Alicia Vikander inför Tomb Raider och
Alexander Skarsgård inför Tarzan. Han tränar också Tove Lo. Magnus är verkligen magisk. Caroline: – Han är så bra även på den psykiska delen. Är man halvt utbränd och ska gå in och pusha sig själv stenhårt på gymmet så är bara det en stress i sig. Han lärde oss att tänka på vad vi behöver, att träningen är ens eget space, hur man pushar kroppen. För oss funkar träningen som ventilation. Det är den enda tiden på dagen då man inte tänker på någon annan än sig själv och får möjlighet att rensa huvudet. Även om vi pushar oss själva skithårt så är träningen ändå meditativ. Vi måste lägga oss på en hög nivå av träning för att kunna ge våra fans den upplevelsen som vår show är skapad för att ge.
Aino: – Ja, det är ju vårt jobb, vi måste klara av det. Vi känner sådan otrolig lycka när vi står på scenen – och det är därför vi gör det vi gör. Det är en av de få gångerna man lever i nuet. På tal om just Alicia Vikander och Tove Lo – ni fyra delade lägenhet i London ihop under början av era karriärer, och nu är ni alla värsta superstjärnorna! Aino: – Ja, det är så sjukt egentligen, men så kul! Caroline: – Vi är verkligen som stolta stage moms när vi går på varandras spelningar och premiärer. Typ gråter och säger ”hon är vår”, haha. Vi pratar fortfarande ofta och kan verkligen ventilera med varandra helt utan filter.
Aino: – Alltså, vi måste berätta om när vi delade ut ett pris åt Alicia på Elles Women in Hollywood-gala. Under en flygresa från Kanada direkt till Los Angeles, där galan skulle vara, fick vi reda på att vi skulle dela ut priset. Vi hade väldigt kort tid att förbereda oss och vi förstod inte direkt hur stort det här priset var.
Caroline: – Herregud alltså! Det var en superintim gala med stora världsstjärnor. Och där gick vi upp på scenen efter Lena Dunham och Meryl Streep och skulle läsa upp vårt tal från en liten iPad – och vi har bägge dyslexi … Till slut kände vi bara att vi var
Vi var inte med i Så mycket bättre för att vi behövde det
tvungna att skita i vår text och bara köra på och berätta vad Alicia betyder för oss, det kändes bra men …
Aino: – Andra, som Salma Hayek, hade typ ett 40 minuter seriöst och långt tal om ALLT. Det var nog bra att vi inte riktigt visste hur stort det här priset var, för då hade jag nog kissat ner mig! Och från Hollywood till Gotland – hur viktigt var er medverkan i Så mycket bättre för er?
Caroline: – Vi var inte med i Så mycket bättre för att vi behövde det, utan för oss var det en utmaning. Vi hade cirka 310 resdagar per år, hade spelat överallt och släppt massor av musik, men vi har inte varit så mycket i Sverige. Men just då skrev vi på musik och hade ett lugnare schema så när vi fick förfrågan om att medverka så kände vi att det här är något vi aldrig att har gjort tidigare, att få tolka någon annans låtar! Vi såg det som en kul grej – faktiskt mest för oss själva.
Aino: – Och det var också en möjlighet för oss att släppa in den svenska publiken. Det var verkligen spännande, men också väldigt intimt. Vi har fortfarande sms-trådar med de andra deltagarna.
Kikki skriver till exempel väldigt mycket. Alltså Kikki är så cool. Stenhård. Typ den coolaste personen jag träffat hela mitt liv.
Caroline: – Ja, det är hon verkligen. Tänk bara hur tufft schemat var även för oss som är vana att jobba länge och hårt. Under en liveshow får man
ju vanligtvis ett adrenalinpåslag som ger gratisenergi, men att sitta på en tretimmarsmiddag och spela live fem meter framför den som har gjort låten man sjunger, det är intensivt.
Aino: – Jag somnade till och med på en av middagarna. Alla andra hade haft en halv dags ledighet, men vi åkte och gigade. Jag var helt slut och låg där och snarkade när någon annan skulle uppträda. De kunde inte riktigt filma mig, haha.
Caroline: – Men det läskigaste av allt med Så mycket bättre var att man inte fick se eller höra något alls innan programmet skulle sändas. Vi har ett extremt kontrollbehov, men med det sagt behöver inte allt vara perfekt, men vi är vana att alltid ha sista ordet i det som släpps eller visas och vi är väldigt involverade i allt vi gör. Och så är det så lång tid mellan inspelningen och när programmet börjar att sändas, ett halvår ungefär.
Aino: – Det är tur att det inte är som i Paradise hotel och man har legat med någon, haha. Hur trötta ni än var under middagarna så var ni ALLTID så snygga i era outfits. Tar ni hjälp av stylister eller är det ni själva som väljer kläder?
Caroline: – Vi gillar att göra uttryck genom kläder och väljer outfits beroende på vilka låtar vi ska köra och så vidare. Ibland tar vi stylisthjälp och just för Så mycket bättre jobbade vi med ett jättebra team av stylister. Men oftast så stylar vi oss själva. Vi gillar att slänga på oss det som känns rätt för stunden av det vi har i garderoben. Men visst är det kul att bli stylad och få plagg framför sig som man vanligtvis kanske inte skulle ha på sig – och som man ändå känner sig cool i. Det är ändå det viktigaste av allt – att känna sig rätt i sina kläder.
Caroline: – Ja, det värsta som finns är att stå på en röd matta och inte vara bekväm med det man har på sig: att plaggen kanske inte sitter bra, eller att man känner sig som någon annan. Då kan man inte leverera!
Aino: – Och det syns verkligen när man inte trivs i en outfit. Jag hade på mig såna där Gaga-klackar en gång under en spelning i New York, och jag kunde inte röra mig så till slut tog jag av mig barfota. Ni gjorde nyligen ett samarbete med designern Ida Klamborn där ni hyllar alla som vågar vara sig själva – men hur hittar man dit?
Caroline: – Jag tror så här: så fort man försöker att passa in, då lyckas man inte. Då tittar man bara på vad alla andra har och man ser inte det man själv har, och det gör en olycklig. En person kan se helt självklar ut i jeans och t-shirt, och en annan helt obekväm ut i en superfixad outfit. Man måste bara hitta sin magkänsla och försöka lita på den. Kroppen säger ju till en vad man gillar och inte. Aino: – Mode ska vara kul. Jag kan verkligen byta stil från dag till dag, från utsvängda brallor till att helt plötsligt se ut som en punkare.
Caroline: – Ja, håller man det kul blir det aldrig för seriöst. Vi får ibland frågan vilka som är våra no-nos, vad vi absolut inte skulle ha på oss – men för oss finns inget sådant hur cheesy det än låter. Det handlar om att äga det man har på sig. När du väl kör – så kör! Ni har väldigt många resdagar per år. Hur gör ni för att få era relationer att fungera? Aino: – Vi har vissa regler, som att det inte får gå för många veckor utan att vi ses, och vi hörs varje dag och så vidare. Carro, du kan egentligen det här bättre än jag eftersom du varit i massor av relationer. Eller massor, haha, gud vad hemskt det lät … Det är ju jag som varit det fast de inte har hållit!
Caroline: – Min nuvarande relation är ganska ny, men om jag pratar om de förhållanden jag har haft tidigare så kan jag säga att om man ska vara tillsammans med någon som oss, någon som är borta väldigt mycket, så måste man vara väldigt självsäker, och ”the key” är verkligen att lita på varandra. Och man kan inte bli lat i sitt förhållande. Man måste höra av sig ofta och involvera varandra i sina liv. Men jag tycker att det är lite sorgligt när vi ibland får höra ”att vara tillsammans med en artist skulle man ju inte vilja vara, det kommer ju aldrig att hålla”. Det är så negativt! Jag har ju inget val, jag måste ju tro på att det funkar – och det gör det! Och det blir faktiskt ganska romantiskt när man hänger, för det blir verkligen kvalitetstid och man värnar om varandra.
”Så fort man försöker att passa in, då lyckas man inte.”
Hänger era pojkvänner med er ibland när ni reser?
Aino: – Ja, Carros pojkvän Yoye är ofta med och fotar oss, och min pojkvän Valle hänger med och tränar oss. Vi har smart nog vävt in dem i vårt jobb.
Caroline: – Och de känner varandra också så det blir väldigt roligt! Aino, hur länge har du och Valle varit ihop?
Aino: – I ett och ett halvt år ungefär. Jag är fortfarande så nykär. Han är världens finaste.
Caroline: – Det är ju verkligen helt magiskt att vara tillsammans med någon, fast schemaläggningen inte är så sexig … Det jobbigaste är att man inte bara kan vara spontana.
Aino: – Och man är alltid den som lämnar den andra hemma, och i tidigare förhållanden har jag fått skit för det. Men det är ju så jag försörjer mig, det är mitt jobb! Därför är det viktigt att hitta partners som också har en passion, som förstår oss och vårt jobb. Vi älskar ju verkligen det vi gör!
Vi älskar ju verkligen det vi gör!