För mycket fru

Att det kan vara påfrestande att arbeta tillsammans med sin partner kan Plaza Kvinnas krönikör Andreas Jakobsson skriva under på. Egentligen tycker han om att arbeta med sin fru. Problemet är att egentid har blivit ett minne blott.

alldeles för mycket. Det här går inte. Jag träffar min fru Det måste till en ändring. Problemet är att vi inte bara är gifta, vi jobbar dessutom ihop. Vi har en familj och ett företag där rita teckningar med barnen blandas ihop med att skriva fakturor till kunder, och planera semestrar görs i samband med beställningar av en ny öl hos nåt mikrobryggeri i Kanada. Vi kan inte ha det så här. Det måste ske någon satans uppdelning av saker och ting. Allt flyter samman. Jag pallar inte längre.

I skrivande stund är jag ensam. Min fru har tagit med barnen till en väninna för att titta på hennes nya hund. Jag som älskar hundar hade också gärna följt med, men möjligheten, detta unika tillfälle att vara ensam, är mer värt än tusen toksöta hundvalpar med stora tassar och gosig mjuk päls som doftar marshmallows och bebisolja.

När du jobbar tillsammans med din fru, vilket i praktiken innebär exakt samma arbetstider, är egentid på sin höjd de femton minuter om dagen du sitter på toaletten. Inte ens i duschen får jag vara själv. Det är alltid någon unge eller fru som ska borsta tänderna eller sminka sig eller leka med Lego.

Varje måndag, klockan kvart i åtta på kvällen, ringer jag min storebror och pratar ostört i tio minuter. Det är när jag sitter i bilen på väg till volleybollträningen. Tio minuter. En gång i veckan. Min bror har en liknande situation. Igår ringde han mig från Hotel Skansen i Båstad där han var på konferens. Han är på konferens ett par dagar varannan månad. Då ringer han. Ja herregud vad han ringer. Och avslappnad är han också. Man känner att det nästan är för mycket för honom. Han kan inte riktigt kontrollera det, den totala friheten. Han vet inte vad han ska göra. Två dagar. Det är ju galet! Men det är klart, är man gymnasierektor och har fyra ungar, en hund och en fru som är barnmorska och jobbar helger så sitter man i skiten. Ordagrant. Min bror har så lite egentid att han till och med har utvecklat en form av okynnesbajseri, det vill säga att han går på toaletten även när han inte behöver. Bara för att få vara ensam.

Det är egentligen inte själva grejen att jobba ihop med min fru som stör mig. Vi funkar bra tillsammans. Jag skulle nästan kunna säga att jag gillar att jobba ihop med henne. Hon är rolig, trevlig, effektiv och dessutom snygg. Vad mer kan man begära av en kollega? Hade min fru inte varit min fru så hade jag till och med haft det där lilla pirret i magen när vi stöter på varandra i korridoren eller framför kaffemaskinen. Dragit fåniga skämt på fikarasten och varit noga med parfymen på after worken. Jag hade, vid en närmare eftertanke, varit hemligt förälskad och kanske till och med inlett en affär med henne. Om hon nu inte hade varit min fru. Det är klart att det hade varit sjukt praktiskt att vara otrogen med henne… Men nej. För det är liksom det som är problemet. Nu är hon där hela tiden. Framför min dator. Bakom min rygg. Bredvid mig i sängen. Fan, hon är överallt.

För ett par år sedan, när barnen var bebisar och vi precis hade flyttat till Paris, hade hon ett riktigt jobb. Alltså inte ett låtsasjobb som det ofta kan innebära att vara egenföretagare. Hon var teaterchef. Vi käkade frukost tillsammans med barnen, hon åkte till jobbet klockan åtta och kom hem klockan sex. Vi åt ihop på kvällen innan hon somnade i soffan, och ibland gjorde vi saker på helgerna. Lite som en normal politiskt korrekt svensk familj där kvinnan gör karriär och mannen hämtar på dagis och lagar mat. Whoops. Sa jag det högt?

Hur som helst. Nu ser jag mer och mer att vi börjar likna René och Edith i Allå Allå ’emliga armén. För er som inte känner till den här 80-talskultserien så handlade den om … whatever. Googla. Eller skit i det förresten. Så här. Många franska caféer ägs av ett sunkigt par i sextioårsåldern som har lust att ta livet av varandra i stort sett varje dag. De röker och dricker för mycket (vi har däremot delat upp det vilket betyder att det är min fru som röker och jag som dricker … smart), lägger sig för sent och har ekonomiska bekymmer på grund av en alltför ojämn inkomst. Jag och min fru är sakta men säkert på väg dit. Vi är inte där än. Stundtals är vi till och med långt ifrån, men … I feel it coming.

Min fru har sökt ett nytt jobb och antagligen kommer hon att ge sig in i kulturbranschen igen till sommaren. Om jag längtar efter en fru som har en stadig inkomst och bara är hemma på helgerna? Ehh. Låt mig säga så här; har fransmän dålig hygien?