Ma­lin Åker­man

Plaza Kvinna - - SISTA ORDET -

En ru­ti­ne­rad de­bu­tant

Med ena fo­ten i den ame­ri­kans­ka HBO-se­ri­en Bil­li­ons tar hon nu sitt förs­ta steg in i den svens­ka film­bran­schen. Ma­lin Åker­man flyt­ta­de som tvåå­ring från Sve­ri­ge till Ka­na­da och har länge drömt om att få gö­ra svensk film –i som­mar går dröm­men i upp­fyl­lel­se. I rol­len som Isa­bel­la blir hon hu­vud­ka­rak­tär i fil­men En del av mitt hjär­ta som ba­se­ras på To­mas Ledins mu­sik och tex­ter. Det blir med and­ra ord myc­ket Sve­ri­ge för Ma­lin fram­ö­ver.

Hur känns det att änt­li­gen få gö­ra svensk film?

– Det känns här­ligt. Så spän­nan­de, så nytt. Jag tror det kom­mer att bli en rik­tigt bra ut­ma­ning. Det är ju min förs­ta svens­ka roll, så det är en stor grej för mig. Även att va­ra här och få ge min son en svensk som­mar. Det känns spe­ci­ellt att få de­la det med ho­nom. Vad fick dig att ta rol­len?

– Ma­nu­set. För mig bör­jar det all­tid där. Jag läs­te ma­nu­set och tänk­te di­rekt ”Det här är den per­fek­ta fil­men att de­bu­te­ra med i Sve­ri­ge”. Den var här­lig och kul, med bra ka­rak­tä­rer och mu­sik av To­mas Le­din. Ef­ter mö­tet med re­gis­sö­ren och ma­nus­för­fat­ta­ren var det klart, jag vil­le ab­so­lut va­ra med. Hur skul­le du be­skri­va din ka­rak­tär Isa­bel­la?

– Dri­ven, stark och vill job­ba sig upp i värl­den. Hon kör så hårt att hon mis­sar sa­ker på vägen, det som är vik­tigt i li­vet. När hon åker från Stock­holm till byn hon väx­te upp i spring­er hon in i sin förs­ta kär­lek, som snart ska gif­ta sig. Hon vå­gar då öpp­na sig för nya möj­lig­he­ter och vi får se mer av hen­nes barn­dom och mänsk­lig­het. Kän­ner du igen dig i hen­ne?

– Bi­tar av hen­ne, ab­so­lut. Att va­ra dri­ven och in­te ge upp, men ock­så fil­mens kär­leks­hi­sto­ria. Vem har in­te va­rit kär? Fått sitt hjär­ta kros­sat? El­ler trott att man ska va­ra med nå­gon, men se­na­re in­sett att den per­so­nen in­te var rätt. Många så­da­na sa­ker kän­ner jag igen i mig själv. Vil­ken blir din främs­ta ut­ma­ning?

– Svens­kan! När jag läs­te ma­nu­set förs­ta gång­en in­såg jag att jag ald­rig lä­ser på svens­ka. All­ting är an­norlun­da. Ryt­men, ko­me­din. Jag tän­ker lä­ra mig re­pli­ker­na och frå­ga al­la mi­na svens­ka vän­ner om de kan hjäl­pa mig, så att det blir per­fekt ut­tal. Jag vill ba­ra kas­ta mig in i rol­len nu och va­ra i Sve­ri­ge över som­ma­ren. Jag ser verk­li­gen fram emot det.

En del av mitt hjär ta ha r pre­miär ju­len 2019

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.