Mode – den nya politiken
DEN NYA POLITIKEN
Mode och politik. Två till synes orelaterade områden – och ändå djupt sammanflätade. Mode handlar idag inte enbart om estetik utan om något betydligt mer signifikant: det politiska världsklimatet. Men hur påverkas modet av politiska oroligheter? Och vad kan vi vänta oss för trender 2019 med tanke på det som nu sker i världen? Vi har dykt ner i brinnande samhällsfrågor, politiska strömningar och modetrender. V åren 2017 går till historien som då politiken på allvar tog steget ut på catwalken. Byxdräkter, militärjackor, etniska mönster, rejäla fickor, lager på lager och svarta baskrar var något av det som syntes under visningsveckorna i de stora modemetropolerna.
Särskilt tydligt blev den politiska medvetenheten under visningarna i London efter brexitomröstningen, då modehus som Burberry dök ner i det brittiska arvet pre-Union Jack-eran och visade ärmar med krås, blomsterprint, jackor och dekonstruerade trenchcoats i militärstil. En av Londons mest lovande talanger, Phoebe English, valde att visa endast sju looker för SS17, där varje look representerade de sju dagar som ledde fram till den kataklysm som många anser att Storbritanniens kommande uttåg ur EU kommer att medföra.
Inte minst t-shirtar har blivit till politiska plakat och ett tydligt sätt för modeskapare att visa sin ståndpunkt i viktiga samtidsfrågor. Förvisso har tröjor med tryck förekommit länge. En av pionjärerna var den brittiska designern Katharine Hamnett som 1983 lanserade t-shirtar med budskap som ”Worldwide Nuclear Ban Now”. Men 2017 flammade trenden upp rejält på grund av en ökande ilska mot världsledare och deras politik, mot missförhållanden och förtryck av såväl minoriteter som den största samhällsgruppen av alla: kvinnor.
Vissa modeskapare har inspirerats av Black Life Matters-rörelsen, andra av metoo-kampanjen, ytterligare andra av det som sker i USA
under Trump administrationen.
När Raf Simons visade sin herrkollektion i New York i februari 2017, hans första i sin nya hemstad, skickade han ut modeller med budskapet ”Jag älskar New York” i stickade tröjor, färgstarka, randiga armvärmare och bälten runt generösa ytterrockar i form av bred tejp med budskapen ”I You” och ”New York”.
Amerikanism genomsyrade även Simons debutkollektion hos Calvin Klein en vecka senare; Wall Street-kostymer, workwear, cowboyboots, quiltade parkas med stora huvor, fjäderprydda klänningar och återigen armvärmare på modeller av olika åldrar och etniciteter – en tolkning av Amerikas historia men också en riktad uppmaning till unga amerikaner och världen att stå upp emot de nya politiska omständigheterna i landet, som nu blivit belgarens hem. Med tanke på att musikvalet under visningen var David Bowies ”This is not America” var det svårt att missa vad Simons ville säga.
Det senaste årets modebild är en tydlig påminnelse om att mode är och alltid har varit en reaktion på aktuella händelser: brexit, eurokris, Donald Trumps Amerika, terrorism, svält katastrofer, klimatförändringar, en oroande världspolitik. Den senaste tidens ökning i sociopolitisk aktivism och i medveten och ansvarsfull modedesign är en direkt konsekvens av larmklockorna som ringer runt omkring – och i – oss.
Och det är ju inte konstigt. Modeskapare tolkar så klart vad de ser och destillerar samhällets olika strömningar ner till sina kollektioner. Vissa blir tydligare politiska än andra, utan att ge avkall på det estetiska uttrycket.
– Ett tydligt exempel på det är Angela Luna, en ung modedesigner som efter den stora flyktingkrisen i Syrien designade multifunktionella kläder som såg ut som tält och filtar. Inkomsterna av försäljningen skulle gå till asylsökande, säger Paula von Wachenfeldt, studierektor och forskare på Centrum för modevetenskap vid Stockholms universitet.
Det har också anordnats paneldiskussioner för att se hur modeindustrin kan hjälpa till i sådana svåra tider. Lovvärt förstås men samtidigt lite ambivalent, menar Paula von Wachenfeldt.
– Modeindustrin har väl knappast varit moralstyrd när det gäller att utnyttja billig arbetskraft och inte reglera de usla villkoren och förhållandena som dessa människor utsätts för. Men det är bara att välkomna
när sådana initiativ tas – frågan är om de fullföljs. Modet är nyckfullt och styrs av sina egna behov, och vi ska komma ihåg att modet behöver först och främst sälja och det är den strategin som styr dess tänk.
En rad faktorer påverkar modeindustrin, politiska men också sociala och ekonomiska. Det talas ofta om att kjollängden skulle vara en indikator på det ekonomiska läget. Men denna klassiska metafor stämmer inte, menar Paula von Wachenfeldt.
– Det är den så kallade ”hemline theory” som säger att den kortare kjolen indikerar högkonjunktur och den längre lågkonjunktur. Den korta kjolen kan ses som ett frihetsuttryck och en lättnad medan den längre kan betraktas som ett tecken på stramhet och allvar. Modet följer sina egna lagar och bygger på ständig förnyelse, och den här förnyelsen gör att man leker med kjollängden precis som man gör med all annan klädstil. Det är ett sätt för modeindustrin att vitalisera marknaden och få konsumenterna att köpa mer. Trendspaning på global nivå Vissa kan hävda att mode är irrelevant i tider med politisk osäkerhet medan andra ser mode som ett kraftfullt verktyg att få sina röster hörda och faktiskt kunna bidra till förändring. Geraldine Wharry arbetar som trendanalytiker i London och förutspår framtida modetrender genom att ta pulsen på samtiden, granska beteendemönster och tolka människors förhållningssätt i olika frågor. Hon tror att vi kommer att få se alltmer politisk aktivism, såväl hos konsumenter som hos producenter.
– Konsumenter har blivit aktivister. Med sin köpkraft och var de väljer att spendera sina pengar håller de varumärkena ansvariga att upprätthålla medborgerliga plikter där regeringar misslyckas, säger hon och lyfter fram det italienska modehuset Gucci som exempel och som har ett långt track record när det kommer till att tidigt ställa sig bakom viktiga frågor.
År 2013 etablerade Gucci bland annat Chime for Change, en global kampanj för att samla in pengar och öka medvetenheten kring kvinnorätts- och jämställdhetsfrågor. Efter skjutningen på en högstadieskola i Florida tidigare i våras, då 17 personer dödades av en ensam gärningsman, vilket väckte ett enormt uppror mot USA:s vapenlagar, donerade modehuset 500 000 dollar till marschen för vapenkontroll i mars. En självklarhet enligt Guccis chefsdesigner Alessandro Michele.
Enligt Geraldine Wharry råder det en ökning av medborgerlig marknadsföring, och en växande skara globala modeföretag låter sig inte bara inspireras av politiska skeenden utan agerar själva för att sätta spotlight på viktiga frågor och själva bidra till förändring.
– Jag tror att det kommer att bli norm. Konsumenter vill lägga sina pengar bakom företag som gör gott – vare sig det gäller
inom miljörörelsen eller för olika politiska ståndpunkter. Det handlar självklart om att skapa uppmärksamhet, men också om att ladda varumärket med vissa värden.
Under de första månaderna av Donald Trumps presidentskap, undersökte Geraldine Wharry den kontext i vilken en extrem narcissist kunnat stiga till makten. Hon menar att samhället som helhet står inför en framtid som dras mellan narcissism och empati – och möjligen en ny världsordning. Det kommer inte bara att påverka vår vardag utan också på vilket sätt vi engagerar oss i varumärken och produkter.
Exakt hur det kommer att ta sig uttryck rent modemässigt är svårare att sia om.
– Det är väldigt svårt att i dessa dagar hitta en enda tydlig estetik. Vi ser en mix av referenser och det handlar snarare om de åtgärder och aktioner som modemärken gör än vilka färger och former som kommer att synas i kollektionerna. Det vi däremot ser är nya innovativa material – många av dem uppfanns för militärt bruk – samt organiska och hållbara material där vi just nu ser intressanta utvecklingar med svamp och bakterier. Jag har också noterat att plagg som liknar brandmäns skyddsutrustning, generösa vädertåliga parkas och anoraker med huvor, samt ansiktsmasken har återvänt till catwalken och det kommer vi att få se mer av. Ansiktsmasken (balaclavas) är ju ett extremt skydd men också ett plagg som i folks sinne bärs av terrorister. Den gör ett statement precis som den svarta baskern; den kan bäras på ett väldigt gulligt sätt men också som om man tillhörde en armé, säger Geraldine Wharry.
Kanhända, om diskussionerna går väl mellan USA och Nordkorea, att vi får se nordkoreanska uniforminslag i modemixen under nästa år. Och med ett OS i Tokyo under uppsegling 2020 är det inte helt otänkbart att de asiatiska tongångarna kommer att få ett tydligt genomslag i kommande kollektioner.
Först väntar dock en vinter då vi bland annat kan se fram emot puffiga vadderade jackor, stickade halsdukar och balaclavas, som inte bara håller oss varma och skyddade mot ett kallt klimat, utan också mot politisk kyla.
Konsumenter har blivit aktivister och med sin köpkraft håller de varumärkena ansvariga