Se­i­na­bo Sey

SOULDROTT­NING­EN ÄR TILL­BA­KA

Plaza Kvinna - - CONTENT -

Äld­re, är­li­ga­re och mer be­stämd. När en av Sve­ri­ges mesta soul­rös­ter släp­per nytt al­bum märks det att hon har ut­veck­lats bå­de som män­ni­ska och sång­ers­ka. Ef­ter sitt ex­cep­tio­nel­la ge­nom­brott med de­but­sing­eln Young­er 2013, det ge­dig­na al­bu­met Pre­tend och ota­li­ga fram­trä­dan­den på de sto­ra sce­ner­na tog Se­i­na­bo Sey en pa­us och åk­te till Väst­af­ri­ka där hon har si­na röt­ter. Nu är hon allt­så till­ba­ka med ny mu­sik och ett dju­pa­re och mör­ka­re sound. De förs­ta sing­lar­na I Owe You Not­hing / Re­mem­ber och Bre­at­he har re­dan gett en för­smak, och det rå­der ing­et tvi­vel om att Se­i­na­bo Sey åter be­fäst sin roll som en av Sve­ri­ges störs­ta och vik­ti­gas­te ar­tis­ter.

– Pre­cis som med för­ra al­bu­met är må­let att jag ska va­ra stolt över det när jag är gam­mal och att det ska fö­ra mig fram­åt kre­a­tivt i li­vet. Hän­der det så är jag är nöjd. Din pap­pa Mau­do Sey var mu­si­ker med en fram­gångs­rik kar­riär i Gam­bia. Har musiken all­tid fun­nits hos dig se­dan du var li­ten?

– Ab­so­lut! Fast jag tror att många har en bild av att man mu­si­ce­rar myc­ket och lär varand­ra gre­jer ba­ra för att man väx­er upp kring mu­sik och så var det ald­rig för oss. Där­e­mot så fanns det en stark ener­gi av fri­het, att allt är möj­ligt och att man kan och får bli vad man vill. Den käns­lan har va­rit a och o egent­li­gen i allt jag gjort. Har du haft nå­gon plan för din kar­riär?

– Mitt mål har all­tid va­rit att kun­na be­ta­la hy­ran och hjäl­pa folk att va­ra mer sig själ­va. På se­na­re tid har jag ock­så bli­vit be­satt av tan­ken på att min ut­sikt från sce­nen in­te får va­ra li­ka­dan för många gång­er på ra­ken. Det motiverar mig att ha ett kre­a­tivt tänk kring vil­ka plat­ser jag spe­lar på. Kan du näm­na nå­got av­gö­ran­de till­fäl­le i ditt liv som ta­git dig till den plats där du är idag?

– Det förs­ta mås­te va­ra när jag träf­fa­de pro­du­cen­ten Mag­nus Li­de­häll, jag var 21–22, och vi har gjort näs­tan all min mu­sik till­sam­mans sen dess. På andra­plats kom­mer mitt G ramm is upp­träd an­de­för någ­ra år se­dan, det änd­ra­de mer i mig än jag för­stod i stun­den. Jag går of­ta till­ba­ka till det min­net när jag be­hö­ver sam­la mig el­ler hit­ta fo­kus. Ditt in­stru­ment är rös­ten, men hur vik­tigt är det vi­su­el­la ut­tryc­ket för dig?

– Jag, likt många ifrån min ge­ne­ra­tion, växte upp med mu­sik­vi­de­or och MTV så jag har all­tid va­rit kär i det vi­su­el­la. Jag tyc­ker verk­li­gen att det är kul att få vi­sa vad som ut­spe­lar sig i mitt hu­vud när jag skri­ver lå­tar­na och i bäs­ta fall ge män­ni­skor li­te in­spi­ra­tion och väl­be­hövd verk­lig­hets­flykt. Du lär äls­ka klä­der. Hur skul­le du be­skri­va din kläd­stil?

– Ja, många av mi­na vän­ner på­står att jag har nå­gon grad av shop­ping­be­ro­en­de och min et­ta är mest en gar­de­rob. Jag skul­le nog be­skri­va min stil som spre­tig, spon­tan och jäv­ligt fet. När jag mår som bäst så ut­ryc­ker jag mig i klä­der och äls­kar att byg­ga ihop fan­ta­si­ful­la out­fits till oli­ka gre­jer. Har du någ­ra sti­li­ko­ner som in­spi­re­rar dig?

– André 3000, Lau­ryn Hill, Da­mi­an Mar­ley ti­digt 2000-tal, Palo­ma El­ses­ser, Ne­neh Cher­ry, min lil­la­sys­ter och många, många fler. Du gör någ­ra spel­ning­ar i Nor­dens hu­vud­stä­der i höst. Blir det nå­gon läng­re tur­né fram­ö­ver?

– Ja ab­so­lut! Ef­ter Glo­ben den 5 ok­to­ber åker jag ut på Nor­den­tur­né och se­dan står Eu­ro­pa och USA på tur. Vil­ka and­ra dröm­mar har du som du vill för­verk­li­ga? – Jag skul­le vil­ja bli kär på rik­tigt, det ha­de va­rit kul och nytt, ha­ha. An­nars så ha­de det va­rit ro­ligt om det kom myc­ket folk till Glo­ben i höst. Då har jag boc­kat av en stor grej på lis­tan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.