Vi besöker Rossana Mariano
Som grundare till en av landets ledande pr-byråer fylls hennes dagar av design och formgivning i navet av Stockholms modebransch. Samtidigt ger det vilsamma radhuset på Lidingö en behövd kontrast. Rosanna Mariano vet att framgång bottnar i balans.
Hon kallas för en av modets dolda makthavare. Själv talar hon om att se behov och våga agera. Genom kontakter och fingertoppskänsla lyckas hon rikta strålkastarljuset mot de varumärken som hennes pr-byrå representerar. Men när det kom till känslan inför renoveringen av det nyinköpta radhuset, då kom besluten inte alls lika lätt.
– I mitt jobb vet jag exakt vad jag vill ha och hur jag ska kommunicera. Med kläder kan jag ta risker och våga mer, där är jag helt trygg. Men just när det kommer till hemmet smyger sig en ambivalens på. Det är nog den enda plats där jag känner att jag verkligen vill ha mer input innan jag gör något drastiskt som att riva en vägg eller sätta upp en tapet.
Radhuset är inbjudande, mjukt och trivsamt. Det märks att det är en person som gillar att njuta som bor här. Sammet möter fotokonst i svartvitt och även om det finns en och annan designmöbel är rummen avslappnat befriade från inredningsstorsäljare.
– Perfekta hem där alla saker ligger på sin rätta plats gör mig obekväm. Mitt hem är inget showroom, utan min trivseloas. Jag jobbar också mycket, därför är det viktigt för mig att komma hem och känna att jag kan andas ut. Så vill jag även att de som kommer och hälsar på ska känna, att de kan slappna av och vilja stanna, länge.
Likt konstnärer som ofta har väldigt avskalade hem, bortom starka färger och skapande kan det vara befriande att inte följa trender när ens yrke bottnar i det. Rossana håller med.
– Jag arbetar med design och formgivning och har det runt mig, så här i mitt hem vill jag åt en mer bohemisk känsla. Jag är på något sätt ”designmätt”. Jag älskar snygga hantverksföremål men behöver inte ha dem i mitt hem. Jag känner inget behov av att ha saker som alla andra har.
Ljuset flödar in över köksbordet där Rossana dukat fram kardemummabullar, te och en skål med hallon och blåbär. Sommaren står i full blom och radhuset ligger inbäddat i grönska och blommor. Vattnet skymtar ett stenkast bort och det är lätt att förstå vad som lockade.
– Jag bestämde mig så fort jag kom innanför tröskeln. Känslan var så stark! Jag visste att jag skulle må bra och bli lycklig här. Allt var perfekt, både storleken på huset och trädgården. Det kändes hanterbart, vilket var viktigt eftersom jag spenderar mycket tid på kontoret.
Jobbet är en stor del av Rossanas liv. Hennes pr-byrå Rmpr har nu passerat 16-års strecket. Och det är med stolthet hon berättar om sitt arv.
– Det var läskigt att starta eget, jag var ensamstående mamma, vilket är krävande i sig. Att ha ansvar för två barn, med allt vad det innebär, gör såklart en anställning mer tryggare än att starta eget men lusten
var så stark. Jag var tvungen att slänga mig ut. Jag sa upp mig och körde igång.
I samma veva gick Rossana igenom en skilsmässa från barnens pappa, en tuff tid men drivkraften att bygga upp något själv pushade henne framåt.
– Att stå med ena benet i flyttkartonger och känslomässigt kaos och med andra i affärsplaner och budgetar var ingen drömsits. Men vilja kan flytta berg, något jag har lärt mig med tiden. Jag rekryterade en duktig pr-konsult som gjorde att jag kunde gå hem till barnen i tid. Jag visste att jag skulle ångra mig om jag missade deras uppväxt, att göra läxor med tjejerna och skjutsa dem till aktiviteter, så jag jobbade när de somnat istället.
Karriären tog fart redan som 17-åring när hon blev upptäckt som modell. Kameran älskar Rossana och innan hade hon en annan, mer okänd bana som barnskådespelare. Hennes ansikte har synts både i film och teater med såväl statistjobb på Dramaten som roller i två Bergmanfilmer.
– Mamma och pappa hade fyra barn och jobbade på Dramaten, så vi sattes in i olika pjäser och kunde efteråt åka hem tillsammans. Skådespeleriet var lite som våra barnvakter! Så det är inte för inte jag blev modell, man måste ha lite av en exhibitionistisk ådra för att gilla att stå framför kameran.
Yrkestitlarna har varit många genom åren – modell, moderedaktör och pr-ansvarig. Flest år blev det på H&M inom just marknadsföring, där hon fick god insyn i hur det är att arbeta för ett internationellt företag. Fördelarna med
Perfekta hem där alla saker ligger på sin rätta plats gör mig obekväm. Mitt hem är inget showroom, utan min trivseloas
att samla på sig olika infallsvinklar innan man startar eget är något hon understryker vikten av.
– Ett råd jag har gett mina barn är att ta några år och arbeta i en större organisation. Jag tror att det är jätteviktigt att få kunskap och förståelse för hur man bäst fungerar i grupp, något du inte får om du startar eget från början. Det är både roligt och utmanande att ha eget, men det är också tufft. Jag älskar friheten, det är en sådan lyx att få bestämma över sin egen tid, men också enormt ansvar över anställda. I starten kunde det ge mig lätt andnöd, men det är otroligt utvecklande också.
Radhuset ligger i en idyll extra allt med vattnet precis nedanför, och husen stoltserar med sina fina karaktärer. Det är så långt ifrån nyproduktion man kan komma.
– Det är det gamla i husen som gör det. När jag var på andra visningen knackade jag på hos grannen, bara för att säga hej, och han sa att det mest är människor med kreativa yrken som bor här, inte personer som gillar ”stål och metall”. Han pratade rakt in i mitt bohemiska hjärta.
Men det har inte varit helt lätt att få det som det är idag. Husen är k-märkta så kommunen satte stopp för flera av planerna. Det gick varken att riva väggen mellan köket och vardagsrummet eller få till den planerade köksön. Men idag, sju år senare, är det ändå något som Rossana lärt sig trivas riktigt bra med.
– En köksö för förvaringen skulle jag velat ha då jag älskar att skyffla ner saker i lådor när man får gäster, men att väggen till vardagsrummet är kvar tycker jag idag bara är behagligt. Jag gillar att det är mysigt och att rummen skiljer sig åt.
Sovrummet är annars favoritplatsen och så fort hon har möjlighet smyger hon in färg. Bohemgenen kommer från hennes italienska arv och det är svårt att inte smittas av Rossanas entusiasm med vilken hon pratar både om sitt yrke och hem.
– Jag älskar verkligen mitt jobb och chansen att få jobba nära såväl etablerade internationella märken som unga, svenska designers. Och sen att få komma hem hit till mitt radhus, ta av mig klackarna och gå ut i trädgården och vattna blommorna. Det är lycka för mig.