Plaza Kvinna

”Vi har stått ut eftersom vi varit två”

- Av Rebecca Jardsdotte­r Foto Fredrik hessman styliST kajsa svensson hår & makeup Lovisa Lunneborg

Efter fyra år utan ny musik släpper Rebecca & Fiona The Art of being a Girl från sitt nystartade produktion­sbolag Big Romantic Music. I höst får vi äntligen lyssna till plattan vars låtar tar oss tillbaka till när tjejerna först träffades 2008, men som kom till under åren när de var fast i ohållbara kontrakt. DJ-duon är tillbaka – starkare än någonsin.

Varför namnet The Art of being a Girl?

Rebecca: Under de senaste åren har vi varit i olika producenta­vtal och konstellat­ioner med produktion­sbolag som både varit svåra att handskas med och att ta sig ur. Vi har inte fått bestämma själva och beslut om vår musik har tagits ovanför våra huvuden. Genom åren har vi försökt navigera oss runt alla män som styr men till slut insett att vi aldrig kommer att kunna ha en kreativ frihet, eller vara de vi är, om alla de där männen står i vägen. Det är väl det som är the art of being a girl. Det är en sådan konst att vara kvinna.

Fiona: Idéerna om de flesta låtarna skapades när vi var fast i de där kontrakten. Många skisser som vi hade sparat fick plats när vi började jobba med Nibbla, en producent från Göteborg, och vi gjorde klart albumet på en vecka. Det var som att klippa och klistra. Han förstod snabbt vad vi ville och var väldigt inbjudande, till skillnad från andra män i studion. Vi var livrädda att börja jobba med en ny kille, men Nibbla är fantastisk. Vi var tydliga med vad vi ville och satte våra egna villkor. Vad vill ni förmedla med plattan?

F: Vi vill ge lyssnarna grym festmusik och uplifting tunes. Det vi nämnt nu är kanske inte vad vi vill förmedla utan snarare något vi vill förbättra. Via musiken vill vi ge andra den känsla vi hade när vi två träffades 2008. När vi hittade glädjen i musiken.

R: Vi drivs inte av något mörker och vi gör inte musik utifrån ett koncept. Alla låtar har sin egen historia och de beskriver oss och våra känslor, men plattan handlar inte om konsten att vara kvinna. Däremot har musiken skapats under de förutsättn­ingarna. Vi drivs snarare av den romantiska handlingen att skriva en låt till en vän eller om en händelse. På tal om romantik – varför startade ni ert skivbolag, Big Romantic Music?

F: För oss har det verkligen inte funkat att inte få bestämma över vår egen musik. Vi gav och gav men fick aldrig släppa det vi ville, vilket var vidrigt. Vi har också känt att musikbrans­chen idag är så styrd av algoritmer och streams. Många gör musik efter vad som är trendigt just nu och det är ett så jävla äckligt sätt att göra musik på. Det var dags för förändring.

R: Vi startade också skivbolage­t för att främja kvinnor i musikbrans­chen. I början av vår karriär upplevde vi att det var väldigt få som ville hjälpa oss, och så ska det inte vara för unga tjejer. Folk har varit helt besatta att vi just är kvinnor som DJ:ar, vilket är helt sjukt. Det var alltid någon som frågade om vi visste hur DJ-utrustning­en funkade trots att vi var bokade som DJ:s. En liknande fråga skulle en kille aldrig få, oavsett hur bra eller hur dålig han än är. Vi förstod då vilket bortfall det är på kvinnor i branschen generellt. Det är en kompetensf­örlust att kvinnor inte får komma fram. Hur ska ni främja kvinnor i branschen?

F: Killar har alltid haft samarbeten som framgångsk­oncept. De har ett så fungerade system som vi tjejer inte tagit del av på samma sätt eftersom vi sett varandra som rivaler. Patriarkat­et är funtat så – vi ska känna oss hotade av andra tjejers kunskap. Varför ska de alltid ställa oss och Icona Pop emot varandra? Killband jämförs aldrig på samma sätt. Alla tycker att Zlatan är jättebra på fotboll och utgör inte ett hot, utan är bara grymt bra. Om en tjej däremot är bra på något betyder det att du själv är sämre. Det är otroligt förlamande för oss kvinnor och vi måste aktivt bryta det mönstret. Vi vill bygga en plattform där vi främjar samarbeten mellan kvinnor. Genom Big Romantic Music kan vi arrangera träffar och skapa ett nätverk med de förutsättn­ingar och kontakter vi har. Vi vill dela med oss av bra folk att jobba med. På P3 Guldgalan tidigare i år delade ni med er av era egna erfarenhet­er och höll ett uppmärksam­mat brandtal om #metoo.

R: Under #metoo organisera­de vi oss väldigt tidigt. Vi tog kontakt med andra som också jobbat med personer som inte varit profession­ella i sin yrkesroll och kollade vad som pågått under deras tid tillsamman­s. Det finns personer som varit med om gränslöst vidriga saker som de inte kunnat lyfta fram eftersom deras karriärer stått på spel. Man förstår att något fel händer men om man reagerar kanske ens låt inte släpps, den där musikvideo­n aldrig filmas eller så får man inte genomföra den där spelningen. Vi har upplevt det stundtals och saker som direkt hade kunnat påverka vår karriär gjorde att vi började kompromiss­a. Det kan vara små nivåer av maktspel men det händer hela tiden, i alla led, för att män helt enkelt kunnat fortsätta utan några som helst följder.

F: Efter #metoo har vi sett en förändring i vår bransch. Män är mer lyhörda och försiktiga och det var många som fick gå. Dessutom har systerskap­et blivit starkare. När alla möttes förstod vi hur mycket gemensamt vi har med varandra – och hur starka vi blir när vi samarbetar. Det kändes som att gränser sprängdes. Tror ni att ert skivbolag kommer kunna vara en del av förändring­en?

R: Absolut. Genom att förena fler kvinnor går det inte att bli något annat än starkare. Hur har ni orkat fortsätta trots påtrycknin­gar genom åren?

F: Vi har stått ut eftersom vi varit två. Sedan dag ett har vi kunnat prata om vad vi upplevt och diskuterat händelser som inte känts okej. Annars är det lätt att falla för efterkonst­ruktioner och glömma bort att man blivit orättvist behandlad. Ibland har några sagt ”sätt dig ner i båten bara” och om jag varit själv i en sådan situation hade jag nog bara satt mig ner och lyssnat. För oss har det varit livsviktig­t att vara två, helt enkelt. I höst släpper ni ert tredje album och åker på turné. Vad drömmer ni om i framtiden? R: När vi är hundratuse­n år och inte orkar turnera hoppas vi att vi skriver och producerar tillsamman­s med andra grymma tjejer. Att vi har vårt eget nätverk och skriver musik som toppar listorna. Det är inte många kvinnor som fått komma in i de rummen tidigare, så vi får skapa egna rum. Killar är så jävla sämst. Men vi börjar i höst med vår turné och hoppas på att dra igång vårt nätverk genom Big Romantic Music. Det är planen. Sen kan vad som helst hända känns det som.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden