BEA SZEN­FELD

TAR ÄNN U ETT STE G UP P

Plaza Kvinna - - SISTA OR­DET -

Den in­no­va­ti­va konst­nä­ren och de­sig­nern slu­tar ald­rig att im­po­ne­ra på oss och nu har hon gjort det igen. Den ab­so­lut he­tas­te ac­ces­so­a­ren i höst är årets Ro­sa Band, som har en all­de­les sär­skild be­ty­del­se för Bea Szen­feld.

Be­rät­ta om årets Ro­sa Band som du de­sig­nat för Can­cer­fon­den! Hur gick den kre­a­ti­va pro­ces­sen till?

– Det är ing­en lätt sta­fett­pin­ne att ta emot, di­rekt. Många har gjort så fi­na gre­jer un­der ti­di­ga­re år och så ska man upp­fin­na hju­let yt­ter­li­ga­re en gång. Men jag bör­ja­de med att tit­ta på sätt som vi män­ni­skor tar oss an oli­ka si­tu­a­tio­ner i li­vet och spe­ci­ellt om man blir sjuk och bör­ja­de fun­de­ra på vil­ka sym­bo­ler vi gil­lar. Då kom ste­gen till mig, som in­te ba­ra är gra­fiskt per­fekt ut­an ock­så har en be­ty­del­se som är som gjord för det­ta projekt. Det är en gam­mal sym­bol för att ta sig från mör­ker till ljus, att ta ett steg i ta­get, att gå från tungt till lät­ta­re. Man kan ta hur många steg man vill, men man är på väg mot nå­got bättre. Lik­som myc­ket an­nat du gör är det i pap­per. Kom det na­tur­ligt?

– Ja, ef­tersom jag van­ligt­vis job­bar med pap­per släng­de jag ut frå­gan om vi även kun­de gö­ra ban­det i pap­per. Det in­ne­bär mer lo­gistik och är en utmaning men det blir ock­så otro­ligt myc­ket snyg­ga­re. Och det gick! Ban­det ser ut som en sti­li­se­rad ste­ge och är gjort av ett pap­per som är blan­dat med nå­got som gör att det tål mer, sam­ma som man bru­kar gö­ra fes­ti­val­band av. Så jag har testat det, lagt det i glas med vat­ten i atel­jén, och ja – det ska tå­la en mind­re fes­ti­val. Hur blir man in­no­va­tiv i sitt ska­pan­de?

– Jag lär mig he­la ti­den vad jag kan gö­ra och är bäst på. Sedan kan ju folk tyc­ka att det jag gör ba­ra är vikt pap­per. Kanske det, men sät­ter man ihop det på ett visst sätt el­ler fäs­ter det på en kul­tur­mi­nis­ters ax­lar så blir det in­no­va­tivt. Sedan hand­lar det ock­så om tid och en jäk­la mas­sa tur. Min mam­ma blir ga­len när jag sä­ger att jag haft tur, men otro­ligt myc­ket hand­lar om ti­ming. Vad har konstam­bi­tio­nen gjort för ditt ska­pan­de?

– Så fort jag tog ste­get över till konst­bloc­ket från mo­desi­dan för­svann många tunga ste­nar, som: ”Går det här plag­get att tvät­ta?”,”Det är in­te bär­bart”,”Det är in­te den här sä­song­en”,”Det är omo­dernt”. Allt det för­svann. In­om kons­ten kan jag va­ra hur fri som helst! Sedan har jag ju fort­fa­ran­de med mig mo­de­ar­vet, in­te minst från Beck­mans: ”Tänk avant­gar­de”. Så jag tog med mig de go­da sa­ker­na från mo­de och läm­na­de de kre­a­ti­vi­tets­häm­man­de pek­pin­nar­na. Di­na bäs­ta tips till aspi­re­ran­de de­sig­ners?

– Ut­bild­ning. Det är A och O att man går kur­ser, ut­bil­dar sig och tes­tar sa­ker. Det är in­te för­rän man har testat som man vet om det fun­kar. Om det in­te blir ett lyc­kat projekt le­der det än­då till att du lär dig nå­got.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.