OMTALAD DEBUTANT

Plaza Kvinna - - JUST NU / SPANING - Av Na­dya gruner

Se­lam Fes­sa­haye är en av Sve­ri­ges ab­so­lut he­tas­te sty­lis­ter och på se­na­re tid – även er­känd de­sig­ner. Hen­nes de­but­kol­lek­tion på Stock­holm Fashion We­ek blev årets mest hyl­la­de, och hon gjor­de snabbt ett namn för sig i den in­ter­na­tio­nel­la mo­de­värl­den. Nu­me­ra blir Se­lam er­bju­den upp­drag som hen­nes svens­ka yr­kes­syst­rar ba­ra kan dröm­ma om. På Ame­ri­can Mu­sic Awards syn­tes hen­nes kre­a­tio­ner på världs­ar­tis­ter som Tra­cee El­lis Ross och El­la Mai, hand­ploc­ka­de av själ­vas­te Kar­la Welch – en av Hol­ly­woods mest in­fly­tel­se­ri­ka sty­lis­ter. Visst bå­dar det gott för den om­ta­la­de de­bu­tan­ten.

Du är nam­net på al­las läp­par just nu, hur känns det?

– Se­dan Tra­cee El­lis Ross bar min chock­ro­sa ko­stym på Ame­ri­can Mu­sic Awards press­kon­fe­rens, har al­la frå­gat mig hur det känns. Det finns lik­som inga ord som helt och hål­let kan be­skri­va gläd­jen. Det skul­le kun­na lik­nas vid käns­lan jag ha­de som barn när jag fyll­de år. Det är en helt van­lig dag, fast det är skit­fett. När jag bod­de i USA så tit­ta­de jag jämt på se­ri­en Girl­fri­ends där Tra­cee spe­la­de en av mi­na fa­vo­rit­ka­rak­tä­rer, och jag är upp­vux­en med Di­a­na Ross mu­sik. Hen­nes LP-ski­vor gick var­ma hem­ma hos mig och väg­gar­na i flick­rum­met var ta­pet­se­ra­de med hen­nes plan­scher. Di­a­na Ross var min förs­ta sti­li­kon, så visst kän­des det ex­tra stort när su­per­sty­lis­ten Kar­la Welch upp­märk­sam­ma­de min kol­lek­tion på Stock­holm Fashion We­ek. Hon hör­de av sig till mig per­son­li­gen ef­ter vis­ning­en och frå­ga­de om hon kun­de lå­na klä­der från kol­lek­tio­nen till Tra­cee El­lis Ross. Be­rät­ta om din förs­ta kol­lek­tion som vi­sa­des på Fashion We­ek i hös­tas.

– Jag be­stäm­de mig gans­ka sent för att va­ra med, typ tre må­na­der in­nan, men fick än­då ihop en helt ny kol­lek­tion med viss in­spi­ra­tion från ti­di­ga­re kre­a­tio­ner. Jag gil­lar kon­tras­ter, le­ker gär­na med hårt och mjuk. Tyll­ty­ger, over­si­ze-loo­ken och uni­for­mer lig­ger mig varmt om hjär­tat. Jag re­ser of­ta till Bang­kok för att skis­sa på nya kre­a­tio­ner och jag syr upp det mesta hos min vän Toy som är en väl­digt duk­tig söm­mers­ka som jag har ar­be­tat med un­der många år i Thai­land. Hon sä­ger ald­rig nej till mi­na to­ki­ga idéer. Min ut­gångs­punkt är att gö­ra klä­der som jag själv vill bä­ra. Hur han­te­rar du den plöts­li­ga fram­gång­en?

– Jag ha­de ald­rig kun­nat fö­re­stäl­la mig att mi­na klä­der skul­le få så myc­ket upp­märk­sam­het ef­ter vis­ning­en, men kan bli li­te ir­ri­te­rad när folk tror att jag bli­vit känd över en natt. Jag har sli­tit jät­te­hårt i många år och nu när det änt­li­gen bör­jar hän­da gre­jer så har jag två fan­tas­tis­ka yr­kes­rol­ler att ax­la. Det är väl­digt vik­tigt för mig att ha kvar mitt obe­ro­en­de och in­te säl­ja ut mitt va­ru­mär­ke till stor­fö­re­tag som ef­ter­ly­ser de­sign­sam­ar­be­ten som in­te mat­char min fram­tids­syn. Fram­ti­den bju­der sä­kert på nya er­fa­ren­he­ter och pröv­ning­ar, jag mås­te ba­ra hit­ta en bra ba­lans mel­lan kre­a­ti­vi­tet och struk­tur. Vil­ken är den mest ut­ma­nan­de sty­ling du gjort?

– Al­la jobb är ut­ma­nan­de, ef­tersom man he­la ti­den mås­te kom­ma på nå­got nytt och fräscht. Jag kän­ner mig all­tid som en ny­bör­ja­re, trots att jag hål­lit på hur länge som helst.

Man ar­be­tar stän­digt med taj­ta mar­gi­na­ler där man bok­stav­li­gen mås­te trol­la med knä­na var­je dag. Hur skul­le du be­skri­va din stil?

– Jag har egent­li­gen in­te nå­gon spe­ci­fik stil, det är en sa­lig mix av allt. När jag tän­ker ef­ter så an­das det väl­digt myc­ket 90-tal, ar­tis­ter som Mis­sy El­li­ot, Lau­ren Hill och TLC har sä­ker­li­gen in­spi­re­rat mig och mitt de­sign­språk är färgspra­kan­de med över­di­men­sio­ne­ra­de sil­hu­et­ter. Hur klär du dig när du går på fest?

– Ju mer jag job­bar med klä­der och sty­lar and­ra män­ni­skor, desto mer för­lo­rar jag in­tres­set för att gö­ra mig själv fin. Mitt per­son­li­ga ut­tryck är ute på vil­lo­vä­gar och jag be­hö­ver kanske hit­ta till­ba­ka till mig själv stil­mäs­sigt. Mju­kis­klä­der är nu­me­ra min ar­bets­u­ni­form, men visst kan jag svi­da om till en sjudund­ran­de par­ty­blå­sa när det verk­li­gen gäl­ler.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.