CISSI FORSS
Med en baby i magen faller det sig kanske naturligt att många av Cissi Forss åtaganden den här vintern riktar sig till just barn. I början av 2019 kommer tillökningen, men redan nu kan alla små (och stora) bläddra i hennes böcker och från den första december dessutom se henne varje morgon och kväll i årets julkalender.
Berätta om årets julkalender Storm på lugna gatan! Vad handlar den om och vad är din roll?
– Den handlar om en familj där mamman är författare och behöver komma iväg och skriva sin nya bok. De flyttar till en liten stad, men där är det allt annat än lugn och ro och mamman blir superengagerad i stadens jultävling, en lussebulleätartävling, pepparkakshusbygge – ja, allt annat än att skriva. Själv har du gett ut barnböckerna Fislandet och Paketlandet. Känner du igen dig själv i att sysselsätta sig med allt annat än att just skriva?
– Verkligen, haha. Man gillar ju idén, tanken på att man är författare, men när man faktiskt ska skriva kan det bli svårt och så går man runt och gör andra saker, men lever som att man vore en författare. Jag flyr ibland från plikten, men jag har nog inte gjort det i samma utsträckning som min karaktär. Man kan säga att skrivande nog inte är hennes kall, snarare projektledare.
Mycket av det du gjort på den senaste tiden är för barn – kommer du gå tillbaka till att göra saker för vuxna?
– Absolut, det får vi hoppas. Det är så roligt att allt jag har gjort för barn kommer samtidigt, men berättarstilen för barn är väldigt befriande och det är roliga sammanhang att få vara i. Det skapar mycket frihet och med julkalendern var det otroligt mycket glädje, kreativitet och improvisation. När man jobbar med barn får man anpassa sig på ett annat sätt; man kan inte ha lika långa dagar och då blir det en längre inspelningsperiod. Barn tar ner allt på jorden lite, det är alltid varmt och avslappnat när barn är med. Budskapet ”Embrace your weirdness” sitter på väggen hemma hos dig. Hur vågar man göra det?
– Det är egentligen samma budskap som jag skriver om i mina böcker – att man ska omfamna sina egenheter. Man ska våga utmana dem som rynkar på näsan och tycker att det är konstigt, och inte känna skam för att man är annorlunda. I det konstiga bor det något väldigt unikt och det är en källa till kreativitet som man verkligen ska utforska. Så var det när jag skrev Fislandet: jag hade en weird idé under en lång tid och tänkte till slut att det var dags att släppa ut den, omfamna den. Så jag delade med mig och så var det inte så konstigt som jag trodde.