Se­lam Fes­sa­haye

Plaza Kvinna - - CONTENTS - Av jen­ny ols­son Fo­to Christop­her hunt

Det är in­te lätt att få till en in­ter­vju med Eva Rö­se. Som mångsidig skå­de­spe­la­re har hon ett minst sagt hek­tiskt sche­ma och är det in­te ar­be­te så är det, som hon själv ut­tryc­ker det, ”barn­skrik”. Hem­ma vän­tar näm­li­gen en hel grabbska­ra med de fy­ra sö­ner­na Flo­ri­an, Flynn, Floyd och Fran­ke, samt ma­ken Jacob Fel­län­der. Ef­ter att Eva gick ut Te­a­ter­hög­sko­lan i Stock­holm 1998 har hon job­bat myc­ket på scen, men un­der de se­nas­te tio åren har hon mer el­ler mind­re fil­mat kon­stant. Just väx­el­bru­ket mel­lan ut­trycks­for­mer­na; mel­lan skratt och dju­pas­te all­var dri­ver hen­ne fram­åt. En spänn­vidd som hen­nes nya pro­jekt De da­gar som blom­mor­na blom­mar ock­så fång­ar upp. Tv-se­ri­en sträc­ker sig över tre de­cen­ni­er, där hon spe­lar Eva som le­ver i ett re­la­tivt olyck­ligt äk­ten­skap men har lagt sig vinn om att ha en bra fa­milj. Li­vets olid­li­ga skör­het går in­te att kom­ma un­dan. Vad fick dig att tac­ka ja till rol­len? – Jag har länge ve­lat job­ba med vår re­gis­sör Si­mon Kaij­ser och Jo­nas Gar­dell skri­ver som be­kant fan­tas­tis­ka ma­nus. Det kän­des som ett mäk­tigt pro­jekt helt en­kelt. Dess­utom är det kitt­lan­de att få föl­ja med från 70-ta­let till nu­tid och att få job­ba med ål­ders­mask. Jag fas­tan­de ock­så för att ka­rak­tä­ren, hon har hu­mor och ett dras­tiskt drag som jag gil­lar. Dess­utom blir hon bitsk när hon blir gam­mal. Ljuv­ligt! Hur var det att få spe­la en ka­rak­tär som rör sig mel­lan oli­ka ti­der i li­vet? – Det var en väl­digt emo­tio­nell upp­le­vel­se att mö­ta min egen blick i spe­geln när jag ha­de ål­ders­mas­ken på. Det tog runt fy­ra tim­mar att smin­ka på den. Jag såg min fram­tid och även min histo­ria i spe­geln. Min pap­pa och far­mor. Släkt­led och vad som kom­mer. Ing­en kän­de igen mig och jag kun­de gå på stan och snat­ta i pa­u­sen ut­an att bli miss­tänkt. En 80-årig li­gist. Se­ri­en hand­lar om tre vän­ner som väx­er upp i sam­ma bo­stads­om­rå­de på 1970-ta­let. Hur var din egen upp­växt? – Det var myc­ket igen­kän­ning i mil­jö och ko­stym. Helt otro­ligt vad myc­ket som hän­der i min­net när man vis­tas i mil­jö­er som på­min­ner om barn­do­mens rum. Öpp­na­de jag ky­len i ”mitt kök” så var den full av mat och för­pack­ning­ar som var ex­akt ori­gi­nal från min egen kyl i slu­tet av 70-ta­let. Min egen upp­växt var fri. Det var träs­kor, nej till kärn­kraft, noll cur­ling, tre sto­ra­syst­rar och myc­ket själv­stän­dig­het. An­pass­ning till floc­ken och vil­jan att bry­ta sig ut. Hu­set vid sko­gen i ut­kan­ten av 70tals­be­tong­en. Na­tur och ghet­to i en själv­klar mix. Du fi­rar i år 20-års­ju­bi­le­um se­dan du gick ut scen­sko­lan. Om du ser till­ba­ka på des­sa 20 år, hur skul­le du be­skri­va re­san? – Det har va­rit fan­tas­tis­ka år. Jag dröm­de om ett spän­nan­de liv som skå­de­spe­la­re och le­ver den dröm­men med ex­tra allt. Det oupp­nå­e­li­ga blev min var­dag och jag kän­ner tack­sam­het var­je dag för att jag får ut­ö­va ett yr­ke som går på dju­pet. Som ut­ma­nar mig, tving­ar mig att va­ra när­va­ran­de och mo­dig och som ger sjä­len nä­ring. Du har gjort bå­de te­a­ter, tv och film. Vad är ro­li­gast? – Jag drogs först till te­a­tern som li­ten via böc­ker och sa­gor. Lev­de all­tid i pa­ral­lel­la värl­dar och äls­ka­de att grän­ser­na kun­de upp­lö­sas. Men väx­el­bru­ket är en för­ut­sätt­ning för att hål­la gnis­tan. Jag har haft den sto­ra för­må­nen att kun­na fil­ma mer el­ler mind­re kon­stant de se­nas­te tio åren då jag byggt min fa­milj. Där­för läng­tar jag stän­digt ef­ter te­a­tern som är all­tings grund. Många av di­na kol­le­gor har dra­git väs­terut. Loc­kar Hol­ly­wood även för dig? – Jag skul­le gär­na job­ba ut­om­lands om det dök upp nå­got. För även­ty­rets skull. Men just nu är jag in­te in­tres­se­rad av att läm­na min fa­milj för att har­va runt på ru­ta 1. Kanske om jag var 19 år. Finns det nå­gon an­nan ut­ma­ning som känns mer rätt nu? – Ja, jag vill ab­so­lut re­gis­se­ra själv. Jag har ing­et spe­ci­fikt i pi­pe­li­ne, ba­ra lö­sa för­fråg­ning­ar. Ef­ter 25 år i bran­schen har jag sam­lat på mig väl­digt myc­ket er­fa­ren­het. Dess­utom äls­kar jag skå­de­spe­la­re och vet hur man byg­ger en sto­ry. Un­der filmfes­ti­va­len i Can­nes var du front­fi­gur och in­led­nings­ta­la­re för #tyst­nad­tag­ning, som upp­märk­sam­ma­de kvin­nors si­tu­a­tion i skå­de­spelar­bran­schen. Vad fick du för re­ak­tion på ditt tal om #me­too som upp­märk­sam­ma­des värl­den över? – Det var fan­tas­tis­ka re­ak­tio­ner. Jag blev över­väl­di­gad av den re­spons jag möt­tes av da­gar­na ef­ter men ock­så av de svall­vå­gor som fort­fa­ran­de slår emot mig ett halv­år se­na­re. Vi har bru­tit en tyst­nads­kul­tur som plå­gat kvin­nor i de­cen­ni­er. Det är det förs­ta och störs­ta ste­get. Vad är näs­ta steg? – Att för­änd­ra struk­tu­rer och tan­ke­sätt. Att få män­ni­skor att in­se att det­ta in­te är ett krig mel­lan män och kvin­nor ut­an en glo­bal rö­rel­se för mänsk­li­ga rät­tig­he­ter. Det gyn­nar oss al­la om vi kan ska­pa ett jäm­likt sam­häl­le där 50 pro­cent av be­folk­ning­en kan få slip­pa va­ra räd­da. Där mak­ten och peng­ar­na för­de­las jäm­ställt och där vi kros­sar för­le­ga­de mans­bil­der och ger flic­kor och kvin­nor rät­ten till sin egen kropp. Vi tar hjälp av po­li­ti­ken, la­gar­na och sko­lan. Man mås­te bör­ja från grun­den. Det finns ing­en väg till­ba­ka in i mörk­ret nu. Har du själv va­rit ut­satt? – Gi­vet­vis. Jag har fått an­pas­sa mig ef­ter de pat­ri­ar­ka­la nor­mer jag växt upp i. Gräns­lö­sa be­te­en­den, vid­ri­ga övertramp och makt­struk­tu­rer. Så många gång­er att räk­ne­ver­ket stan­nat.

hand­lar om just över­lev­nad men ock­så om dröm­mar och fram­tids­tro. Vad dröm­mer du själv om? – Ett jäm­ställt sam­häl­le där vi på all­var för­sö­ker hit­ta en ny me­ning med li­vet än da­gens out­fit och snab­ba cash. Jag skul­le vil­ja få ge mi­na poj­kar en porr­fri barn­dom och en möj­lig­het att hit­ta eg­na vägar till vux­en­värl­den än de sön­der­slit­na de be­trä­der nu. Jag öns­kar att de ska få va­ra allt det en män­ni­ska rym­mer.

24

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.