NADYA GRUNER

JOURNALIST Plaza Kvinna-debuterande Nadya har länge arbetat efter egen fri penna. Under flera år jobbade hon som flygvärdinna och passade samtidigt på att skriva resereportage till olika magasin. När vagabondlivet slutade locka sadlade hon om till journalist.

– Att vara måttfull har aldrig varit min grej. Jag älskar extravagans och storslagna äventyr. Jag är en oerhört nyfiken typ, som gärna gläntar på dörren till det okända. Efter min utbildning, praktiserade jag faktiskt på Plaza-redaktionen, trots att alla mina lärare sa att det var nästintill omöjligt att få jobb inom ”lifestyle” och att jag borde satsa på nyhetsjournalistik istället. Som tur var valde jag att gå på min magkänsla! Vart kommer intresset för det skrivna ordet ifrån?

– För mig har det skrivna ordet alltid varit en slags lustfylld terapiform. Som ung var jag med i en lyrikgrupp där vi faktiskt tävlade i poesi. Jag blir fortfarande lika exalterad när jag träffar människor som har ett poetiskt språk. Du har intervjuat den kände Voguefotografen Mario Sorrenti på sidan 52. Vad förvånade dig mest av ert samtal?

– Att Mario visade sig vara en riktig poet och känslomänniska! Hur gulligt är det inte att han fortfarande bär med sig barnboken:

Den lille prinsen av Antoine de Saint-Exupéry, för att emellanåt läsa raderna: ”Det är bara med hjärtat som man kan se ordentligt”. Det hade jag inte förväntat mig av fotografernas fotograf. Har du något nyårslöfte?

– Ja! Jag känner mig oerhört privilegierad som får arbeta med det jag älskar. Det enda negativa med mitt yrke är att jobb och fritid lätt flyter ihop. Jag har inte haft någon riktig semester på två år, därför kommer årets nyårslöfte att andas mindfulness. 2019 blir året då jag unnar mig själv att vara riktigt lat utan att skämmas.