Haute couture

Fantastiska tyger, utsökt spets, handsydda pärlor och perfekt passform. Haute couture är ett unikt hantverk in i minsta detalj, där ofta tusentals timmar ligger bakom de enastående kreationerna. Plaza Kvinna har satt sig i skräddarställning och tagit en närmare titt på den oemotståndliga haute couturen.

Tänk dig en klänning i det mest fantastiska sidentyg du någonsin sett. Ovanpå har ett vackert spetsbroderi draperats, på vilket tusentals små pärlor sytts fast för hand, en efter en. Varje moment i hela processen, från den första klänningsskissen och tillskärningen till sömnaden och otaliga provningar innan det slutliga resultatet är utfört med en sådan precision och en passion för att ge liv åt modekreatörens vision. Vi talar förstås om haute couture.

När Meghan Markle gifte sig med prins Harry gjorde hon det i en brudklänning från Givenchy Haute Couture som designats av modehusets konstnärliga ledare, den brittiska designern Clare Waight Keller. Klänningen var ett mästerverk i exklusivt siden med trekvartsärm, båtringning och markerad midja, samt en fem meter lång vit silkesslöja och handsydda blomdetaljer som täckte hennes ansikte. Brudmagi. Och vansinnigt dyrt. För när det kommer till haute couture får man det man betalar för – ett unikt hantverk. Hårda regler Många gånger framkallar termen haute couture en del förvirring. Är du inte någon modeexpert har du kanske ingen aning om vad som menas. Här är det viktigt att skilja på två centrala modebegrepp: prêt-à-porter och haute couture. Det förstnämnda är konfektion och det vi vanligen syftar på när vi pratar om mode. Tänk fabrikssydda kläder i standardstorlekar som tillverkas i massupplaga, om än till skyhöga priser när det handlar om kläder från lyxmodehusen. Haute couture däremot, är den totala motsatsen (bortsett från skyhöga priser då), ett tidskrävande och minutiöst kvalitetsarbete där allting görs för hand utifrån kundens mått, önskemål och behov. Resultatet är inte bara ett personligt uppsytt plagg med perfekt passform som håller livet ut. Det åtföljs också av en upplevelse som går utöver det vanliga, från den första visionen av plagget, genom otaliga timmars handsömnad och provningar innan etiketten till sist sys i.

Haute couture betyder översatt ”högre sömnadskonst” och är det mest exklusiva och konstnärsskickliga i klädväg. För att kvalificera sig som ett haute couture-hus, en kvalitetsstämpel som franska Chambre Syndicale de la Haute Couture vaktar över som en hök, måste modehuset uppfylla vissa regler. Kriterierna fastställdes redan 1945 och har i princip varit oförändrade sedan dess. För det första måste modehusets ateljé vara belägen på en parisisk adress. Haute couture kan således bara göras i Frankrike, på samma sätt som champagne enbart får tillverkas i det franska området Champagne. Termen couture är vad hantverksmetoden kallas utanför Paris gränser och innefattar individuella plagg i högkvalitativa material som sytts upp i en ateljé. Dessutom måste modehuset två gånger om året presentera 35 unika plagg för dagoch kväll under coutureveckan i Paris. Här är det viktigt att de skräddarsys med en eller flera provningar för att passa perfekt. Åtminstone 15 anställda måste arbeta heltid i ateljén, där varje moment görs för hand och tyger och material är förstås av högsta kvalitet. Chambre Syndicale de la Haute Couture har i dag endast 15 medlemmar. De mest kända är Chanel och Dior, samt Givenchy, Stéphane Roulland och Giambattista Valli, samt ett antal ”gästmedlemmar” som bjuds in att visa i Paris under Haute Couture Fashion Week.

För Chanels haute couture- kollektion våren/sommaren 2015 var omkring 100 sömmerskor involverade i produktionen. Med modehusens arbetsoch materialkostnader i beaktande är det därför inte alls konstigt att ett haute couture-plagg kan kosta flera hundra tusen kronor – och priserna slutar oftast inte där. När influencern och it-tjejen Chiara Ferragni sade ja till sin rappare Fedez tidigare i september i år gjorde hon det i en haute couture-klänning från Dior. Priset? Omkring 1 miljon dollar. Välklädda doldisar Vilka är då dessa kunder som kan spendera hundratusentals kronor på ett enda plagg? Ja, frågan är inte helt enkel att besvara. Visserligen är haute couture inte ovanligt på Oscarsgalan och andra prominenta tillställningar, men det är långt ifrån så att bärarinnan faktiskt själv äger sin klänning. Filmstjärnor och celebriteter som Nicole Kidman, Keira Knightley och Cate Blanchett får vanligtvis låna sina kreationer av modehusen. Klänningen Jennifer Lawrence bar vid Oscarsgalan 2013 var en ljusrosa Couture Dior-dröm, värderad 4 miljoner dollar, ett litet lån som snabbt betalade sig tiofalt i publicitet för modehuset.

De verkliga haute couture-kunderna, däremot, undviker radarn. Majoriteten av dem vill vara privata och osynliga i media. Modehusen i sin tur håller hårt på diskretion och avslöjar inga namn, men uppskattningsvis rör det sig om 4 000 haute couture-kunder i världen. En handfull av dem är regelbundna köpare och här går det inte att undgå att nämna den största samlaren i världen, Daphne Guinness, arvtagerskan till Guinness-imperiet som ser sina haute couture-

kreationer som bärbara konstverk.

Till skillnad från prêt-à-porter-visningarna då alla gör allt för att få komma in på visningarna, från inköpare till influencers, är gästerna på haute couturevisningarna i Paris företrädesvis kunder.

På senare tid har kundprofilen dock förändrats, menar modeforskaren Ulrika Kyaga, som tidigare i år kuraterade utställningen Couturens hemligheter på Sven-Harrys konstmuseum.

– Haute couture är hittills bara ett mode för kvinnor, och kunderna kommer idag främst från Mellanöstern, Kina, Ryssland och USA. Däremot är det svårt att peka ut en specifik ålder på köparen eftersom det finns en allmän uppfattning att haute couture är ett mode för damer och inte för yngre. Detta beror främst på att haute couturens associeras med det ”damiga” mode som var i ropet under 1950-talet, haute couturens gyllene år. Ser man till haute couturens storhetstid har kunderna blivit färre. Det finns visserligen ett större intresse för hantverksmässiga och individuella plagg idag, men det är bara ett fåtal som har råd att betala för dessa unika plagg. Samtidigt har couture-plagg de senaste åren fått en revival på röda mattan.

Att kvinnor från Mellanöstern är en stark köpgrupp är föga förvånande, många av dem tillhör de kungliga familjerna och representerar en ny generation haute couture-kunder som inte tvekar att spendera en halv miljon kronor eller mer per modell. Deras sociala kalendrar består förutom oräkneliga privata fester även av 15–20 bröllop om året, något som skapar ett betydligt större behov av couture än vilket västerländskt societetslejon som helst. Betänker man då också att ett bröllop i den här delen av världen vanligtvis varar tre och ibland upp till sju dagar så inser man att de anländer med rätt stora couture-bagage. Och att bära samma klänning två gånger är, förstås, ett stort faux pas. Svensk a couturedesign ers Även i Sverige har skräddarsydd design hamnat i fokus på nytt. Svensk couture har fått större utrymme både medialt och konkret i våra garderober, och då talar vi inte bara om kända namn som väljer att specialbeställa kreationer till galor och evenemang. Helt vanliga kvinnor avsätter både tid och budget för att låta sy upp en klänning eller ett plagg för ett speciellt tillfälle. Svensk couture håller hög nivå, inte minst genom designers som Lars Wallin, Ida Sjöstedt, Martin Bergström och Pär Engsheden som bland annat skapat exklusiva kreationer för Sara Danius och kungahusets familjemedlemmar.

– Couture är design med ett sofistikerat uttryck utfört av det ultimata hantverket. Min egen design skulle jag definiera som en kvinnlig tidlöshet som berör. Det är också det jag tycker couturen står för, att man investerar i ett plagg för lång tid och inte pratar trend, säger Wallin. Som Sveriges kanske främsta modekreatör har Lars Wallin i närmare 30 år arbetat med en extrem känsla för detaljer. Efter att ha provat på det mesta inom mode kände han att det var just couture han brann mest för, det genuina hantverket. Och någon brist på inspiration har han inte.

– Inspirationsletande är en ständigt pågående process för mig, det är som att jag aldrig kopplar av den delen. När jag jobbar med couture är det ofta kunden som inspirerar med sin personlighet och sina fysiska förutsättningar. Många gånger får jag bara några spår att gå på, till exempel att hon ska på ett cocktailparty och vill

Couture är design med ett sofistikerat uttryck utfört av det ultimata hantverket – Lars Wallin

ha någonting i rött. Sedan handlar det för mig om att lära känna personen, tolka henne och plocka fram hennes personlighet i klänningsdesignen.

Efter en första konsultation sätter han sig ner och skissar. Numera har han ett tränat öga och presenterar vanligtvis endast en skiss för beställaren. Efter måttagning startar sedan den viktigaste delen i arbetsprocessen, att sy upp en toile, vilket är en bomullsvariant på klänningen.

– Toilen är viktig både ur sömnadssynpunkt och ur designprocess för det är då vi gör den perfekta anpassningen på kroppen så att proportioner, urringning, vidd och längd blir rätt. Vi arbetar med ganska dyra tyger, i vanliga fall upp mot 2 500 kronor metern, men de kan kosta så mycket som det femdubbla, och då kan man inte hålla på att ändra och sy om så mycket. När den är klar lämnar jag över till mönsterkonstruktören som för över alla ändringar på mönstermallen innan skräddarna börjar sy. Normalt behöver man cirka fyra provningar innan plagget är slutjusterat och färdigt. En reaktion mot massp roduk tion Från ett första möte till ett färdigt coutureplagg tar det ungefär tre månader, längre om materialet är silke, sammet, chiffong eller spets som kräver mycket noggrant handarbete. Materialval och tidsåtgång är också det som avgör vad som står på den slutliga prislappen.

Till Lars Wallins ateljé kommer såväl nya som vana couturebärare som rör sig mycket ute och representerar och behöver en stor festgarderob, samt artister som arbetar i sina kläder. Genom åren har tusentals klänningar lämnat Lars Wallins ateljé. En av de mest kända är den fantastiska gnistrande klänning Petra Mede bar vid finalen av Eurovision Song Contest 2017 – som runt 200 miljoner tv-tittare såg.

Wallin upplever att allt fler väljer exklusivt modehantverk igen och menar att det är en reaktion mot vad massproduktionsindustrin har skapat. Hösten 2019 lanserar han därför en couturekollektion i tio modeller som sedan sys upp efter köparen. En slags förenklad couture för att fler ska ha råd att köpa skräddarsytt.

– Att vi jagar låga priser är ohållbar hantering och slöseri med resurser, men allt fler börjar ta ansvar genom att köpa bättre kvalitet och även genom att välja att låta sy upp kläder. På så sätt är de med och bidrar till ett mer hållbart tänk inom mode. Jag tror att couture kommer att bli ett ännu starkare alternativ framöver, precis som eko-mat-rörelsen. Men vi har långt kvar, det råder en trendhets i modevärlden som är ohälsosam och som vi måste vända. Hur ser du på haute couturens framtid?

– Jag hoppas att den kommer att gå tillbaka mer till att bli bärbara plagg som på haute couturens guldera under 50–60-talet då man gjorde plagg man faktiskt bar och inte som idag som show pieces för att sälja parfymer och väskor. Jag har alltid jobbat efter att det ska vara just plagg man kan bära men samtidigt ge en touche av den här lite hemliga världen. Även i Sverige börjar allt fler att jobba med festplagg, vilket jag tycker är väldigt roligt. Vi har långt kvar om man jämför med utländskt hantverk, men vi är på väg. Nya COUTURE SKAPARE Nästa generation svenska couturestjärnor har anlänt och har tagit ett nytt grepp om det traditionsenliga klädhantverket. Nyexaminerade Amanda Borgfors Mészàros har redan hunnit visat upp sina kreationer två gånger under modeveckan i Paris, nu senast i september då hon visade sin examenskollektion DNA. Hon har också utsetts till nästa generations modetalanger av Vogue Italia och i juni erhöll hon även Bernadotte Art Award.

– Jag kände och känner mig otroligt tacksam och ödmjuk inför det. Vetskapen om att de väljer väldigt få personer runt om i världen gör det hela ännu häftigare. Det ger mig såklart ännu mer drivkraft att fortsätta och utveckla mitt skapande.

Tack vare en mycket konstnärligt lagd familj har formgivning och design funnits med henne i många år, även om mode inte alltid varit det mest självklara. Startskottet till att designa couture kom under studierna på Beckmans då hon fick möjlighet att utveckla och utmana olika designprocesser och skräddarsy sitt arbetssätt.

– Jag insåg väldigt snabbt att kvalitet var överordnat kvantitet och att handsömnad infann sig i alla projekt jag genomförde. Den absolut viktigaste delen för mig är att hitta balans. Både i design och formgivning, men även balans i min process och tiden jag lägger ner på plaggen jag skapar. För mig är drapering och skiss otroligt viktigt och jag värderar tiden som det tar att hitta rätt lösning väldigt högt. Jag tror att de smartaste produkterna skapas ur ett mycket grundligt och noga genomtänkt researchstadium, därför lägger jag mycket tid där. Att plaggen har lång skaparprocess anser jag är ett kvitto på att jag alltid är sann mot mig själv, och ger varje plagg den tid och kärlek som jag anser att det är värt, och som köparen i slutändan ser och känner. Du arbetar utifrån en hantverksbaserad praktik. Vad innebär det i din arbetsprocess?

– Det innebär att alla steg är otroligt noga genomtänkta och att inget lämnas åt slumpen. I mitt skapande innebär en kvalitativ process en hållbar process. Kvalitet är ett ord som jag alltid förhåller mig till vad jag än gör. Det ger svar på lösningar, utmaningar och möjligheter i mitt skapande och hjälper mig att alltid vara sann mot mig

själv och gentemot kunder.

Hur lång tid ett coutureplagg tar att färdigställa för Amanda är väldigt olika beroende på design, konstruktion och material. Det kan ta allt från två veckor till fem månader och mer.

– I första hand letar jag efter material som är oönskat, spillmaterial från modeindustrin. Det innebär begränsningar, vilket kan driva fram innovativa och intressanta lösningar och idéer. Jag är alltid i behov av att känna på materialen, försöka se vilka möjligheter de ger mig. För mig är det otroligt viktigt med kontraster i materialen, att jobba med en känsla som till exempel ”skulptural” och undersöka om olika material kan ge samma känsla fast fortfarande ha otroligt olika egenskaper, och som funkar väldigt väl ihop. Hur skulle du definiera din design?

– Medveten, smart och hållbar. Genom att arbeta med olika sömnadstekniker skapar jag dynamiska plagg och detaljer. För mig är det viktigt att kläderna både besitter design och funktion, men i olika grad beroende på syfte. Jag känner att jag verkligen har något unikt och visionärt att bidra med till vår nationella och en internationell modescen. Haute couturens framtid Under flera decennier har det spekulerats i haute couturens död. Kan den överleva i en era där en mer tillgänglig kommersiell konfektion eftersöks i högre grad? Flera modehus har de facto varit tvungna att stänga sina ateljéer: 2009 gick till exempel Lacroix i konkurs. Å andra sidan går de två världskända couturehusen Chanel och Dior som tåget. Karl Lagerfeld, kreativ chef på Chanel, har uttalat att han tror att haute couturen är stark och kommer så att förbli, samtidigt som det finns en ny typ av couture för vad omständigheterna kräver. Ulrika Kyaga är inne på samma spår.

Kanske blir det så att couture får en allt viktigare roll igen och att konfektionen alltmer tar efter det långsiktiga tänk som finns inom couture. Det är intressant hur exempelvis Peter Dundas, tidigare kreativ chef på Roberto Cavalli, som nyligen lanserade vad han kallade en ”coutureideologi inom konfektion” beskriver sin kollektion som mer individuell med fokus på behov snarare än modebranschens cykler. Ett plagg måste kunna hålla för mer än en säsong, vilket ett coutureplagg gör. Ligger couture rätt i tiden?

– Ja, idag kan man se att intresset för hantverk ökar. Det ligger i linje med ett större hållbarhetstänk där plagg har längre livslängd. Att vårda och ta hand om sina kläder skapar en helt annan syn på mode än den slit och släng-kultur som har funnits under många år. Ett gediget coutureplagg är skapat så att det kan leva med dess ägare och att ändringar kan göras om man ändrar sina kroppsmått. Jag tror också att couture kan utvecklas i andra riktningar än vad vi traditionellt är vana vid. Kanske börjar couture även göras för män som bryter mot normen och skiljer sig från det klassiskt skräddade herrmodet. Möjligheterna är många.