Fler Företag blir mer transparenta, det är ett viktigt steg För att konsumenter ska kunna göra medvetna val
Remake för att sy upp en klänning av plagg som donerats till organisationen – ett ställningstagande för att belysa hur viktigt det är att vi blir mer medvetna om vad vi konsumerar och sätter på oss.
Tittar man på hållbart mode så går det långt bortom att byta ut material till ekologiska. Målet är en transparant cirkulär ekonomi, det vill säga att alla plagg kan återvinnas så att produktionen blir ett kretslopp snarare än en resa mot soptippen. Naturvårdsverkets senaste siffror säger att det i Sverige konsumeras hela 13 kilo textilier per person – varje år. Mer än hälften av dem hamnar till slut i restavfallet trots att många av plaggen fortfarande är i fint skick och hade kunnat användas betydligt längre.
Jonas Larsson, universitetslektor i textilt ledarskap på Textilhögskolan i Borås har länge engagerat sig i hur man kan göra modeindustrin mer hållbar. Dagligen undervisar han framtidens aktörer i modeindustrin samtidigt som han forskar i olika projekt i ämnet. Tillsammans med Sustainable Apparel Coalition utvecklade han ett självvärderingsverktyg under namnet The Higg Index 2009. Det mäter hur väl företag arbetar med hållbarhet, kategorierna är allt från materialval, transporter, återvinning, transparens och lönevillkor – allt för att syna varje del i produktionen.
– Idag har vi med 40 procent av världsvolymerna av kläder med märken som Nike, Burberry, Puma, Gucci, H&M, Fjällräven, Haglöfs och Gina Tricot. För tillfället är det bara företag i branschen som kan se allas siffror, men vi håller på att utveckla tjänsten så att vi konsumenter redan 2019 kan se industrins miljöpåverkan under tillverkningsprocessen.
Jonas har även deltagit i ett forskningsprojekt på uppdrag av EU:s program Horizon 2020. Det handlar om made to measure, så kallat kundanpassat mode, där man syr upp kläder på förfrågan. Fördelarna är många: ingen överproduktion, returerna blir betydligt färre, minskad lagerhållning och behovet av reor för att sälja slut försvinner. Den traditionella skrädderikulturen får på så sätt en uppdatering för att förändra hur vi producerar och konsumerar kläder på.
Ytterligare en stark aktör är Mistra Future Fashion, som är ett av världens största och ledande tvär
PLAZA KVINNA
disciplinära forskningsprogram inom hållbart mode. Här möts beteendevetare, designers, miljöforskare, ekonomiforskare och kemister för att skapa en gemensam definition av hållbarhet. Programmets vision är att sluta kretsloppet och möjliggöra en förändring i rätt riktning i modeindustrin. Filippa K, H&M, Lindex och är några varumärken som deltar när det diskuteras allt från konsumentbeteenden till nya hållbara affärsmodeller. Det gemensamma målet är att ändra modeindustrin från insidan. Sandra Roos, temaledare för Mistra Future Fashion, berättar om några av de utmaningar modeindustrin står inför:
– Vi har ett storskaligt miljöproblem i världen och vi behöver därmed storskaliga lösningar. När det kommer till cirkulär ekonomi inom mode- och textilbranschen samt hantering och återvinning av avfall och textilmaterial är tekniken fortfarande på en ganska omogen nivå. Det finns idag inga kommersiella lösningar för att återvinna textil till textil, utan köper man en textil gjord på återvunnet material är det mest troligt gjort av återvunna petflaskor eller andra livsmedelsförpackningar.
Textil som återvinns blir i sin tur isolering, torktrasor eller biogas idag, men i framtiden hoppas forskarna på verkligt cirkulära lösningar, utan att behöva använda fossila bränslen.
RÄTT VAL
Vägen till hållbart mode är alltså cirkulär produktion, att allt som tillverkas ska gå runt i ett kretslopp där avverkade produkter blir till nya.På direktiv från EU har en så kallad avfallshierarki utformats som med fem enkla steg förklarar hur man ska tänka när det gäller avfall och återvinning. Det första steget är att förebygga att avfall ens kommer till. Som konsument kan man göra det genom att ställa sig frågan ifall man verkligen behöver köpa en ny klänning, eller om man lika gärna kan hyra en eller kanske till och med låna från en kompis. Som företag kan man reflektera om det behövs skapas nytt, eller om man kan bygga en affärsmodell kring redan existerande produkter.
Det andra steget fokuserar på återanvändning, ett ämne Re:textile verkar inom. De arbetar med att utveckla affärsmodeller med fokus på redesign, det vill säga att skapa nytt av befintliga plagg.
Anna Thornquist Lidström är designdoktorand inom hållbart mode och verkar som konstnärlig ledare för
Re:textile. Hon ser behovet av återbruk i modebranschen.
PLAZA KVINNA
– Vi arbetar ju mot den svenska modebranschen och det handlar om att laga, redesigna och så vidare. Att göra det i stor industriell skala, tillsammans med designavdelningar och företag inom den svenska modeindustrin. Vi måste utmana befintliga designprocesser, affärsmodeller och kunderbjudanden. Många i branschen tycker att det är jobbigt att arbeta fram nya fibrer eller att hantera återvinning. Därför vill jag uppmuntra alla varumärken till att uppdatera gamla plagg för att sedan kunna använda dem igen, i ny form.
Ifall återanvändning inte är möjlig ska man ta till det tredje steget i avfallshierarkin, nämligen återvinning av material. För den som är van vid källsortering av sina hushållssopor vet att en förutsättning för återvinning är att ha koll på de olika beståndsdelarna, så att plast kan hamna i sin särskilda container och metall i sin. Samma princip gäller förstås återvinning av textilier, därför är det viktigt att ha koll på varje led i produktionen och se till att den är transparent.
Det finns två olika sätt att återvinna fibrer på. Produkter som trasor görs i en process som kallas för mekanisk återvinning,fibrerna frigörs genom rivning eller kardning. Ett annat alternativ är kemisk återvinning, då textilen löses upp i kemikalier för att sen skapa en ny fiber som kan spinnas till garn och sen vävas eller stickas till tyg. Bomullsfibern och fibrer bestående av cellulosa får ett visst slitage vid återvinning, vilket gör att de inte går att återvinna i all oändlighet. Konstgjorda material
PLAZA KVINNA
såsom polyester får dock ursprunglig kvalitet vid varje tillfälle den skapas. Att skapa nya fibrer av textilier är tyvärr en dyr historia och är ännu inte lönsamt i större skalor.
I tvättlapparna på många av de plagg vi hittar på marknaden idag listas ofta flera olika material och dessa blandfibrer är förstås lite knepigare att hantera vid återvinning. Det pågår forskning på hur det ska göras på bästa sätt, men processerna för urskiljning av de olika materialen blir kostsamma och det blir därmed svårt att konkurrera med nya material. Därför är det viktigt att redan vid designprocessen av ett plagg planera hur det ska kunna återvinnas och kanske till och med avstå från materialblandningar som ett steg i ledet för att göra modeindustrin cirkulär.
Några som drar sitt strå till återvinningsstacken är förstås Myrorna som jobbar kontinuerligt med att utveckla möjligheten till att spåra hela ledet från insamlingspunkt till slutdestination. De samlar in textilier i sina egna centraler, men även hos samarbetspartners som Lindex och Åhléns. De fokuserar på att verka så högt upp i avfallshierarkin som möjligt genom att sälja alla plagg som är i gott skick i någon av sina butiker. Resterande textil säljs till parter utomlands, eftersom det tyvärr inte finns någon industri för återvinning i Sverige. Störst andel går till Polen, där blir textilierna till enklare produkter, såsom trasor och isolering. Ifall textilen varken kan återanvändas eller återvinnas ska den förbrännas för att skapa energi, vilket är det fjärde steget i hierarkin som följs av det femte och sista: deponering – då hamnar plaggen på soptippen.
Hållbart mode har onekligen ett spektrum av många led och resan är lång från råvara till konsument. Klimatförändringar, råvarubrist och konsumentmakt har fått en hel bransch att börja tänka på hur de ska kunna jobba i ett mer cirkulärt system, där materialen i våra kläder ska gå att använda gång på gång. Tekniska innovationer och konsumenternas efterfrågan har gjort etik och miljö till ett konkurrensmedel där den långsiktiga överlevnaden i modehandeln kräver hållbara kollektioner. På den vägen befinner vi oss. Branschen och konsumenterna har vaknat och vi går mot hållbart mode – på riktigt!
med mer inställning