Jankell stjärnfamiljen att följa
HKomplex och dynamisk, känslomässig och kärleksfull. Det tighta bandet mellan journalisten och programledaren Annika Jankell och de skådespelande döttrarna Félice och Happy går inte missa. Tillsammans har de tagit sig igenom mediecirkusen och kommit ut på andra sidan – starkare och mer framgångsrik än någonsin. Plaza Kvinna träffar stjärnfamiljen för en exklusiv intervju om kändisskap, avundsjuka, psykisk ohälsa och hur man får fotfäste – även utanför röda mattan. appy Jankell är först på plats. Hon glider in i hotellobbyn med kappan hårt svept omkring sig mot vinterkylan och stora hörlurar på huvudet. Hon ser glad ut. Under dagen har hon varit på en första skådespelarträff och om bara några dagar åker hon till Budapest för att filma under sex veckor för ett ännu ”hemligt filmprojekt”, något hon ser väldigt mycket fram emot.
Därefter kommer Annika Jankell. Med sin coola svarta look och långa mörka hår som ligger i en fläta över ena axeln är det svårt att tro att hon nyligen fyllt 57. Hon skulle lika gärna kunna vara Happys storasyster, snarare än hennes mamma.
Medan vi slår oss ner i loungen på Nobis Hotel i Stockholm och beställer in något att dricka kommer det fram att även Annika har spännande grejer på gång – som inte heller hon kan prata så mycket om ännu. Men i stora drag handlar det om content för målgruppen runt 50, en generation som till skillnad från den innan och efter är uppvuxen med en fot vardera i den analoga och den digitala världen.
Félice Jankell, Happys storasyster, ansluter en kvart senare direkt från inspelningsstudion och du gissade rätt – hon får heller inte tala om vad det är hon filmar. Sådana är reglerna i branschen, men förr eller senare kommer vi att få veta. Den fräscha solbrännan avslöjar i alla fall att Félice just kommit hem från semester i Maldiverna.
När jag ser dem tillsammans slås jag av hur tajta de verkar vara. Det är som att de rör sig, talar och lever i symbios. Där den ena slutar, tar den andra vid.
Hur ofta träffas ni så här alla tre?
Félice: Det gör vi typ aldrig. Jag tyckte det var så mysigt i julas när vi bodde under samma tak – och vad jag behövde det! Det var så skönt att veta att Happy var i sitt rum två meter ifrån mig och jag kunde gå in till henne om det var någonting.
Annika: Fast det känns ändå som att vi ses ofta eftersom vi pratar med varandra jämt. I och med att vi har den här täta kontakten hela tiden så känns det som att vi ses oftare än vad vi gör. Men det är underbart när vi väl får till de här dejterna.
Happy: Vi pratar väldigt ofta i telefon. Jag ringer mamma nästan för ofta, kanske sex gånger per dag. Och jag ringer Félice lika ofta.
Det pratas ofta om att relationen mellan mor och dotter är komplex. Håller ni med?
Verkligen! Men i vårt fall handlar det också om att vi inte haft en närvarande pappa, att mamma fått vara både mamma och pappa i ett. Vi är nästan som systrar. I dag kan jag säga att mamma och Happy är mina två bästa vänner. Jag är också kompis med mammas vänner.
Ja, du har ju alltid älskat äldre kvinnor och haft en dragning till dem!
Passionerat. De har något vist och tryggt över sig. Men vår relation är både nära men också komplex eftersom vi inte har några filter mellan oss. Det finns inga stängda dörrar. Båda ni tar fram mina absolut bästa sidor, men också mina absolut fulaste och värsta. Och det är väl något vackert med det kan jag tänka.
Vår relation är så transparent att vi läser av varandra nästan för väl. Det går på en nanosekund. Det är som en osynlig förlängning mellan oss.
Det är också det jobbigaste mellan oss, att vi läser av varandra innan man själv ens har känt efter. Men vi har alltid haft den där känslan.
Även om ni känner varandra utan och innan är det nog många som tror att de vet precis hur ni är som personer. Vad är den största missuppfattningen?
Att jag är en extrovert människa. Det är i och för sig härligt att folk tycker att jag utstrålar och ger mycket energi och jag tror att jag har det i blodet att vara öppen mot andra. Det är en härlig egenskap och en sida jag älskar hos mig själv. Däremot tar det också extremt mycket energi av mig. Ju äldre jag blivit desto mer har jag insett att jag blir väldigt trött av sociala sammanhang och hur mycket energi det faktiskt tar. Om jag är på fest så är jag alltid den första att gå hem redan klockan tio och kokar te och läser en bok i min ensamhet. Jag måste få mina egna stunder. Jag brukar ringa mamma och fråga om det är något fel på mig!
Jag känner igen mig i det. Jag är väldigt social och den som gärna stannar kvar till sent. Samtidigt behöver jag min yoga och mina promenader för att tanka energi. Den stora missuppfattningen om mig är nog att folk tror att jag alltid är glad. Det är en ganska grund bild av en människa.
Du är väldigt folklig, mamma och du har gjort mycket, både tunga jobb men också ”lattjolajbanjobb”, så jag tror inte folk fattar hur allmänbildad du är. Du är den smartaste personen jag vet. Du kan ju allt!
Tack! Jo, jag kan nog lite om ganska mycket. Bara för att jag jobbade med musikprogram som Listan, Melodifestivalen och Svensktoppen för hundra år sedan finns det de som tror att man bara är en lättsam ”musiktjej”. Det kan jag bli lite irriterad på. Men det är väl priset man får betala för att man sticker ut näsan i det offentliga, vissa saker fastnar i folks medvetande. På gott och ont.
Jag brukar få höra att jag är dryg. Utåt sett kan jag nog verka lite dryg och då börjar jag tänka: Det kanske jag är? Fast det har börjat förändras och jag tror inte att det är det första intrycket av mig längre. Det var värre förut på gymnasiet, då det nästan var problematiskt.
Du är absolut inte dryg, däremot har du hög integritet.
Att ha integritet kan också förväxlas med att vara blyg. Vem är er är egentligen blygast?
Gud, vad svårt! Mamma har verkligen drillat oss sedan vi var små att föra oss i sociala sammanhang. Vi har alltid fått följa med. Folk tycker ibland att Happy och jag är som tvillingar, men det är för att vi kan slå på den där ”sociala knappen”. Men egentligen är vi ganska introverta och tysta båda två, även om vi i sociala sammanhang kan gå in i en roll.
Jag kommer ihåg att jag och Félice hade en barnflicka när vi var små, hon var runt 17 år och sade att hennes jämnåriga kompisar tyckte att vi var obehagliga barn för att vi var så trevliga. Att det var obehagligt att två små barn kunde vara så sociala.
Det tror jag hänger ihop med att det var vi tre. Félice och Happy var med mig så överallt och jag tjatade om hur viktigt det var att man alltid hälsade, sade tack och svarade på tilltal. Så varken jag eller ni är särskilt blyga, jag skulle snarare säga inkännande och lugna – och med stora temperament, haha. extremt
Trots att Félice och Happy bara är 26 och 25 år har de som skådespelare långa meritlistor. Félice debuterade 2005 i komedifilmen Percy, Buffalo Bill och jag och har sedan dess både spelat teater och gjort film och tv-serier. Inför Guldbaggegalan 2016 nominerades hon i kategorin Bästa kvinnliga huvudroll för filmen Unga Sophie Bell.
Happys debut kom 2007 i dramafilmen Den nya människan. Därefter har hon precis som sin syster varvat film med teater och tv och fick bland annat stor uppmärksamhet för webb-serien Portkod 1525.
Även Annika har haft sin beskärda del av rampljuset. Som journalist och programledare är hon känd för en rad stora tvoch radioprogram som Listan, Direkt från Berns, Svensktoppen, Nyhetsmorgon och Melodifestivalen, där hon blev ett känt ansikte för svenska folket.
Det är inte ovanligt att barn till skådespelare själva blir det. Som döttrar till Thorsten Flinck har de skådespelandet i blodet. Men Thorsten är inte bara känd som en av Sveriges mest geniförklarade skådespelare och regissörer, han har i åratal också varit skandalomsusad för sitt missbruk.
Annika och Thorsten träffades 1991. Under några intensiva år levde de i sin lilla ”passionsbubbla”. Annika förstod tidigt att hon skulle få ta största ansvaret om hon skaffade barn med honom. Men då handlade det inte om missbrukaren Thorsten, utan om den karismatiska konstnären – att de skulle få barn ihop måste ha stått skrivet i stjärnorna, menar Annika.
Félice och Happy har fått se baksidan av skådespelaryrket, men drogs likväl hela tiden till det. Annika märkte tidigt att intresset och talangen fanns hos dem båda, även om Félice var tydligare i sitt kall som ung medan Happy drömde om att bli veterinär eller djurskötare.
Båda döttrarna har sina egna trauman, men de har aldrig