Sarah Klang
SKRIVER FRÅN HJÄRTAT
Det har varit ett händelserikt år för Sarah Klang. Efter hennes framträdande i På Spåret i januari 2018 har hon gått från att vara i princip anonym till så gott som folkkär. Under det senaste året har Sarah släppt sitt hyllade debutalbum Love in the Milky Way, haft en förstaplats på svenska albumtopplistan, avslutat sin sommarturné med en pulserande Way Out West-spelning och vunnit en Grammis för Årets Alternativa Pop. Strax släpps singeln Endless Sadness från hennes kommande album.
– Det är nog min favoritlåt från skivan och jag tror att många kan känna igen sig i texten. Den handlar om familjerelationer, om när folk i ens närhet mår dåligt och hur man själv mår i en sådan situation. Låtens sound beskriver det nya albumet väldigt bra. Endless Sadness är albumets andra singel och skiljer sig en del från den första, men jag skulle våga klassa den som min favorit. Hur känns det att folk längtar efter ny musik från dig?
– Bra! När jag släppte musik inför mitt debutalbum så var det nästan ingen som varken brydde sig eller väntade på det. Det fanns inga förväntningar. Nu när folk har en relation till den första plattan känns det jobbigt om folk skulle tycka att det man gjort är larvigt. Responsen efter första singeln var bra, så jag försöker vila i det. Man får försöka lita lite mer på sig själv, fastän det är svårt. Nästa album har du beskrivit som ett skilsmässoalbum. Vad innebär det?
– Mitt första album hade en ganska spretig handling, men det nya följer istället en röd tråd kring hur mitt liv var under skrivprocessen. När jag själv lyssnade på låtarna när albumet var klart upplevde jag att jag kanske hade skrivit låtarna till mig själv. Jag visste någonstans att jag tids nog skulle göra slut med den där personen, men det tog lite tid. Grunden i mina låtar är alltid mitt eget perspektiv och mitt eget liv. Sen kan jag ju ändra eller överdriva, eftersom jag skapar någonting. Det är inte superrealism jag håller på med, men jag utgår alltid från mitt eget liv. Det har varit ett händelserikt år för dig. Hur har det format din kommande musik?
– Jag tror att jag har blivit lite tryggare i att kalla mig själv musiker och att jag vågar lita på min röst. Jag var inte rädd för att sjunga tidigare, men var skeptisk till om allt skulle hålla. Numera känner jag att musiken är en del av mig på riktigt, istället för att det är något jag håller för mig själv för att det skulle vara pinsamt om det inte gick vägen. Debutalbumet fick ändlösa hyllningar. Känns det nervöst att släppa ett nytt album?
– Det är absolut nervöst, men samtidigt så spelar inte recensionerna den största rollen. Jag är ju nöjd med albumet. På ett personligt plan kan man bli ledsen ifall man skulle få stark kritik efter att blivit upplyft till skyarna, men vad andra tycker och tänker kan inte vara grunden till varför man släpper musik. Vad kan lyssnaren förvänta sig av albumet?
– Lyssningsmässigt är det ett lyxigare album. Vi spelade in det mesta hemma i en lägenhet. Vi provade oss verkligen fram och gjorde många fel, vilket resulterat i att albumet är rätt charmigt. Jag tror att det är en av anledningarna till att det blev bra tillslut. Det första albumet har öppnat så många fler dörrar för mig och min fantastiska producent Kevin. Människor erbjöd oss att vara i deras studio och vi kunde lägga riktigt stråk. Det var stort för oss som tidigare bara varit hobbymusiker. För mig är det här mer ett ordentligt inspelat album. Vi fick chansen att ge lite mer. Vad ser du fram emot just nu?
– Efter singel- och albumsläpp blir den en höstturné runtom i Sverige. Eftersom sommaren blir lite lugnare vill jag gärna skriva mer på mitt tredje album och nästa år vill jag satsa större utomlands. Jag tänker inte gå i pension än, precis!