Back to Business
Det är lättare sagt än gjort att klättra i karriären samtidigt som man skaffar barn. Fråga bara det här numrets krönikör Rebeckah Stensson som fick lämna allt och börja om på nytt. Idag har föräldrarollen blivit hennes superkraft.
Du kommer märka nu när du får barn att det är lite som ett handikapp. Du kommer liksom inte att kunna vara lika grym.” Orden skar värre än knivar och kom från min dåvarande arbetsgivare. Där och då kände jag mig som den mest förbrukade människan i världen. Med en hyperemesis-diagnos som bokstavligen fick mig att kräkas konstant, hade jag allt för tidigt behövt ta beslutet att meddela min graviditet. Trots min tryckande situation var jag inte sjukskriven en dag, utan fortsatte att ge allt, om så med en kräkpåse nära till hands.
Att skaffa barn var initialt inte en självklarhet för mig. Jag hade siktet på en framgångsrik karriär och var länge osäker på om jag med mina högt satta mål verkligen hade möjligheten att vara både en bra mamma och karriärist. Under så många år hade jag lagt all energi på mitt arbete. Som byråns mest inkomstbringande medarbetare trodde jag naivt att jag hade befäst min plats som en stark spelare. Men jag skulle i just den sekunden som jag valt att berätta om det fantastiska som växte i min mage, bli varse om hur utsatt man är som kvinna och hur otroligt mycket oförstånd som råder kring att faktiskt få ” have it all”. För jag hade ju bestämt mig, jag skulle fixa båda. Jag skulle fortsätta klättra på min karriärstege och jag skulle bli den bästa föräldern jag kunde bli. Mitt barn skulle bestämt ha en närvarande mamma. Jag ville vara där när han tog sina första steg, hade sin första uppvisning på förskolan och nu i höst – sin första dag i skolan. Men jag ville också vara kvinnan som signar den stora dealen, gör den grymma kampanjen och som fortsätter att få kickar av att vara grym på sitt arbete.
Med en titt i backspegeln är det just den stunden för snart sex år sedan som gav mig den mest rejäla knuff man kan tänka sig. Likt fågeln Phoenix reste jag mig ur askan – eller i mitt fall BB-avdelningen i kasslertrosor och amningspanik – och omvandlade min hjärtskärande besvikelse till något som gav mig motivationen och drivet tillbaka. Det var lite som att övergå från bensin till jetbränsle – jag hade bestämt mig att inte låta mammarollen bli ett hinder. Så jag sade upp mig, lämnade vad som så länge varit en stor del av mig och började om.
När jag efter en tids föräldraledighet återgick jag till arbete, så var det i en ny skepnad. På möten och viktiga avtalsskrivningar hade jag en liten människa som ständig följeslagare– ja, jag var alltid i formatet +1. Jobbet var mer hektiskt än någonsin
– så självklart var det dags att skola in på förskolan. Att anpassa sina dagar efter någon annans tider och behov hade man ju börjat vänja sig vid, men i kombination med en full kalender av möten, event och projekt som inte allt för sällan drog ut på tiden, så var det oräkneliga gånger jag med andan i halsen kom inspringande på förskolan precis på hämttidens sista minut.
Att driva en pr-byrå som består av majoriteten kvinnor ( 98 procent!) som dessutom finns i fyra länder har inte alltid varit lätt. Men mina personliga erfarenheter hade gjort mig mer ödmjuk för hur många kvinnor som idag slits mellan olika roller. Därför är det mer en regel än undantag att vi på kontoret täcker upp för varandra och hjälps åt. Vi är alla i olika skeden i livet och det finns en gemensam förståelse för att alla har olika behov kring hur dagarna utformas – med eller utan barn.
Jag kan inte säga riktigt när det skedde, men gradvis förändrades mitt ledarskap och jag kom på mig själv med att ha utvecklats och bli en effektivare och bättre chef än tidigare. Med lite distans ser jag idag att det var just min nya roll som mamma som var den starkast bidragande faktorn till att jag blev mitt 2.0 som företagsledare och chef. Jag fick en större förståelse för att en karriär inte enbart byggs utav arbetsrelaterade stenar, utan också med de erfarenheter som kommer med livet. Inget har varit större och mer utvecklande, men också mer utmanande än just föräldraskapet.
Jag har självklart full förståelse för att allas situation och önskan är olik – pekpinnar gör som bekant ingen gott. Det finns ingen mall att följa, utan varje kvinna måste välja fritt det som passar just en själv. Och precis som alla andra har jag dagar, då jag känner att jag inte räcker till, men jag har bestämt mig för att ibland får det lilla duga. Presentationen behöver inte de där extra timmarna, utan är bra redan efter ett par omgångars tweakande. Möten behöver sällan vara längre än 30 minuter och matsäcken till barnet behöver inte vara 100 procent ekologisk bara för att någon annan förälder har fått en att känna sig otillräcklig. Man kan inte vara överallt, men bara det faktum att jag på mina villkor får göra det jag älskar mest: ge allt på mitt arbete och vara en närvarande mamma, där det ibland flyter ihop, gör mig lycklig långt in i själen.
Idag är jag VD och delägare i en byrå och har i ärlighetens namn tagit mig längre under dessa år än vad jag hade gjort innan föräldraskapet. För med handen på hjärtat, att skaffa barn i samband med en karriär är på inget sätt ett handikapp – det är en superkraft i sin renaste form.