”Jag rensar ut versioner av mig själv jag inte ens visste att jag missat bäst-före-datumet på”

Iden överdrivet medvetna värld vi lever i idag, har det egentligen aldrig varit lättare att göra bra val. Ändå har det sällan känts svårare. Jag har som ett överjag som i lugn samtalston berättar för mig vad som är empiriskt rätt, men så har jag den där lilla rackaren som råkar sitta väldigt nära örat och typ, exakt som Julie Andrews i Sound of Music, sjunger högt vad som skulle vara roligare. Det joddlas, det förmanas, det sjungs i skalor med hela familjen Von Trapp – samtidigt. Ungefär så går det till när jag rensar garderoben. En aktivitet som både ger mig lugn, översikt och förbereder mig för ett nytt år samtidigt som den skvallrar om alla mina skilda personligheter som var och en för sig hävdar sin rätt till existens. Att kliva in i januari är ju som bekant att öppna en ny bok med över trehundra blanka sidor, sedan är det upp till var och en av oss att se till att alla dessa sidor fylls med innehåll. Det är faktiskt alldeles för mycket ansvar för mig just nu. Kan jag inte få ett ord, ett tema eller i alla fall en vink i rätt riktning? Nu i början av året bestämde jag mig för att nu är det slut på att inte se skogen för alla träd, det vill säga, jag kan inte ha en garderob med möjlighet till hundratals outfits och ändå aldrig ha något att ha på mig. Men alla dessa galgar med tomma sidor har istället för möjligheter blivit för stora utmaningar. Det var dags att inse, att glädjen har lämnat rummet för länge sedan. Vad kom först, hönan eller ägget? Eller i det här fallet, garderobskrisen eller 30-årskrisen? Låt oss inte separera dessa två utan kalla det för vad det är, en enda kris.

För det är ju som Karin Boye säger, att visst gör det ont när knoppar brister. Det gör ont att skänka vidare den där

”Jag kan inte ha en garderob med möjlighet till hundratals outfits och ändå aldrig ha något att ha på mig”

klänningen du kände dig dödshet i för fem år sedan som nykläckt 25-åring (en ålder du fortfarande kan tro att du är i efter en riktigt bra natts sömn innan din onda rygg skrattar dig i ansiktet) men som nu hängt oanvänd längst in i garderoben i flera år. Jag vet ju att det är dags för oss att skiljas åt, men jag kan ändå inte låta bli att känna sorg för att jag rensar ut versioner av mig själv jag inte ens visste att jag missat bäst-före-datumet på.

Att rensa ut är ju också att göra plats för nytt och att blicka tillbaka ger insikter som gagnar framtiden, vilket områden man än rör sig i. För min egen del har det varit ett lite väl hårt uppvaknande (och det gäller inte bara den gröna tyllkjolen jag hittade längst in i garderoben – vad tänkte jag?), jag kan helt enkelt inte konsumera så som jag har gjort tidigare. Jag kommer varken undan mitt eget samvete eller vår planets. Jag ser mig omkring och känner, förutom medkänsla för alla tidigare versioner av mig på galgarna, också lite avsmak. Så mycket kläder, så otroligt få användningstillfällen per plagg.

Men så finns det ytterligare en aspekt i det hela, för jag inser att det här är inte alls vad kreativitet är. Att uttrycka sig själv med vad man sätter på sig handlar inte om att ha oändliga tillgångar och möjligheter, det handlar om att göra det absolut mesta av det man har. Inte hade jag haft mer intressant att säga bara för att jag kunde säga det på svenska, finska, norska och danska, eller? På samma sätt uttrycker du dig knappast dig själv mer mångfacetterat genom en sprillans ny outfit varje dag. Lyckas du däremot bära din blå skjorta på fem olika sätt måndag till fredag, det tyder på verklig kreativitet.

Kanske har det aldrig varit lättare att göra bra val, men vi ser inte dessa val för att alla möjligheter till sämre val står i vägen. På de första sidorna av 2024 skriver jag skala ner, rensa ut och skänka bort. Jag låter sånt som inte längre gynnar mig vandra vidare, i hopp om att se klarare, jag vill inte hela tiden tänka nytt utan annorlunda. Det betyder inte att det blir tråkigt, tvärtom blir det kul på andra vis. Det låter faktiskt som någonting Julie Andrews hade kunnat sjunga om i Sound of Music.

Kontoret är viktigare än någonsin för att man ska vilja vara på arbetsplatsen. Det blir extra tydligt på Gate:01, där kontoren fungerar som magneter och många väljer att minska på distansarbetet.

Här finns nämligen allt som behövs för att man både ska kunna prestera och må bra. Sveriges kanske bästa gym med dagliga klasser, egen tennisbana, yogastudio och inomhuspadel. Toppmoderna kontor, en hel konferensanläggning, restauranger och café. Lägg sedan till oslagbara wellnessmöjligheter och all tänkbar service för att underlätta livet både på och utanför jobbet. Allt paketerat i en fantastisk miljö.

Vilket hemmakontor kan mäta sig med det?