Rockens ansikten lämnar Slussen
1978 slog han igenom med sina svartvita porträtt på rockstjärnor som Iggy Pop och Joe Strummer. Nu återvänder Mats Bäcker till sina rötter med omslagsbilden till Andreas Kleerup kommande soloalbum, samtidigt som han tvingas packa ihop studion i Slussen.
Det är en av Stockholms kanske mest centrala fotostudior inhyst under tunnelbanan mellan Slussen och Gamla Stan. Innanför en taggtrådsförsedd grind med en mc-klubb som närmaste granne, leder Mats Bäcker mig fram till studions ingång. Det är rostigt och nedklottrat här alldeles intill den nu vilande Karl Johan-slussen, där Sjöfartsverket sommartid lotsar småbåtar mellan Mälaren och Saltstjön.
– Jag hade länge delat lokal med andra fotografer en bit härifrån på Södermalm och letade efter något eget, säger Mats när vi stiger in i lokalen och tänder en taklampa som ger ifrån sig känslan av dagsljus. Jag behövde högt i tak, billig hyra och hittade då det här stället via Blocket. Jag slog till direkt när jag såg det. Det är så viktigt med känslan i en ateljé, att det inte bara är ett vitt rum. Det måste ha soul, som här. Efter ett tag höll allt i och för sig på att svämma över när ett sprinklerrör hade rostat sönder. Men det är sådant som händer på ett ställe som detta. Jag gillar det ruffa.
Det är symptomatiskt att Mats Bäcker trivs i den här miljön. Det var just genom att försköna ”det ruffa” som han 1978, 19 år ung, slog igenom med sina svartvita fotografier i tidningar som Musikens makt och Schlager. Inspirerad av stora porträttfotografer som Richard Avedon och Irving Penn insåg han tidigt att han ville ta bilder av kända personer.
– Men bilderna skulle kunna stå för sig själva, minns han. Inte idolbilder som i tidningen OKEJ.
Hur går man tillväga för att få till det?
– Jag förberedde mig och rekade platsen, var påläst om den jag skulle fota och försökte göra bilder som var snygga i kompositionen. Det var det viktigaste, det hade jag lärt mig av mina förebilder. Tittar man på Penns och Avedons bilder så kommer det här att personen i bilden är känd alltid i andra hand.
Mats fotade The Clash-sångaren Joe Strummer på ett sunkigt motellrum i Malmöförorten Arlöv, lät U2 trängas ihop och kika ut genom ett litet hyttfönster på Roskildefestivalen, fick till en ikonisk bild på Iggy Pop när han pekade finger mot publiken under en spelning i Köpenhamn. Iggy Pop-fotografiet sålde han efter spelningen för 300 kronor till Aftonbladet – som inte ens tog in det. Det skulle, efter en utställning med rockfotografier på Moderna Museet, ändå snart bli hans mest berömda bild. Vid sidan om att bli posterfotografi för Mats utställning på Fotografiska 2012 valde han också att sätta det som omslag på sin rockfotobok Raw power som kom ut samma år, döpt efter Iggy & the Stooges mest kända verk. Originalbilden finns i fem exemplar och gick för fem år sedan under klubban hos Auktionsverket för 70 000 kronor.
Vet du om Iggy har sett fotografiet?
– Jo, jag såg till att träffa honom när han spelade på Gröna Lund förrförra sommaren. Jag gav honom boken och han berättade att han var jätteglad för bilden. Han sa att han aldrig sett den förut, vilket jag tycker är lite konstigt för om man googlar Iggy Pop så är det alltid en av de första bilderna som kommer upp. Men han kanske inte googlar sig själv? Efter att ha ägnat de senaste två decennierna åt att fota åt operor och teatrar över hela Skandinavien återvänder Mats nu till sina rötter som rockfotograf. Lite så klart för att hans tidiga bilder turnerar över gallerier runt om i Europa. Men framför allt för att han tagit omslagsbilden till Andreas Kleerups kommande tredje studioalbum.
– Andreas är en kul kille. Men lite strulig. Skivan blir aldrig klar. Vi har träffats genom gemensamma vänner på somrarna, och vi sa att vi skulle testa att ta ett par bilder. Så vi var här en natt, drack vin och efter en långsam start gick det sedan lätt när Andreas fick reda på att han fick röka hur mycket han ville inomhus.
Emellanåt skakar marken till. Arbetare håller på att leda om rören intill för den nya Slussen-omgörningen som beräknas stå klar 2020. Mats har fått vara här i tre år men i oktober går till sist rivningskontraktet ut. Sedan kommer en av Stockholms mest centrala ateljéer vara ett minne blott.
– Jag tycker planerna är jättedåliga för nya Slussen, suckar Mats. En motorväg vid sidan om Gamla Stan. En massa branta trappor. En konstig bussterminal. Det känns ogenomtänkt och det kommer ta lång tid att bygga och bli väldigt dyrt. Jag har försökt överklaga så mycket jag kan. Det är ett monument som försvinner.