REALITY LAB SÖKER I GRÄNSLANDET MELLAN INDUSTRI OCH HANTVERK.
D en japanske modeskaparen Issey Miyake bestämde sig 2009 för att sätta upp en ny avdelning i modehuset som bär hans namn. Syftet var att den skulle ta fram textilier som modeföretaget i framtiden skulle kunna producera ”in house”. Avdelningen fick namnet Reality Lab och Issey Miyake, känd för att driva modet framåt genom visionära idéer och tekniska innovationer, handplockade själv teamet som skulle leda den textila utvecklingen framåt. Det var en oväntad samling individer: en ingenjör med bakgrund i rymdindustrin och NASA, en tekotekniker och en filosof. Alla dessa var japaner, men när Miyake skulle tillsätta den person som skulle leda gruppen vände han sig till en ung svensk formgivare som han tidigare brevväxlat med, Ulrika Elovsson.
– Vi i gruppen blev presenterade för varandra och fick en studio i huset, minns Ulrika. Från Issey Miyakes håll var det enda han sa: gör någonting som ingen annan har gjort tidigare.
I en modebranch där snabba processer och effektivisering ofta står på agendan var arbetssättet unikt. Det fick ta den tid det tog. Kosta vad det kosta ville. Hur eller när detta skulle ske var upp till gruppen.
Ulrika bestämde att de skulle arbeta tills de blev klara. De skapade ett ”situation room”, likt det rum som Vita huset manövreras från när det är kris. Rummet var slutet, med bara bord och några stolar, utan uppkoppling eller telefoner. Där kunde ingen nå dem, samtidigt som de hade tillgång till världen utanför, om de ville. Där genomförde de sina många workshops och diskussioner.
Reality Labs kreativa process består av långa serier av filosofiska undersökningar, som sedan omsätts till en industriell process som i dag möjliggör att de kan formge samtliga delar i designprocessen.
– Vi formger både hårdvaror, i form av vävstolar, och mjukvaror. Inte för att vi är överdrivet intresserade av teknik, utan för att expandera begreppet formgivning. Om jag till exempel vill göra en randig textil: var påbörjar jag ränderna, när tråden spinns eller i efterbearbetningen? säger Ulrika Elovsson.
Ulrika Elovssons Reality Lab söker i gränslandet mellan industri och hantverk och skapar några av vår tids mest innovativa textilier. Dessa textilier presenteras i kollektioner för modeavdelningarna på Issey Miyake, som efter det påbörjar sin design. Ett nytt grepp, då kläddesigner ofta först ritar plaggen, och sedan beställer tyget från en marknad.
– Vi omstrukturerar hur mode blir till, genom att expandera hela designprocessen så att den börjar mycket tidigare. Vi vänder på det hela och formger textilerna först, säger Ulrika Elovsson.
Den första Reality Lab-skapade textilien som nådde marknaden var Steam stretch, ett tyg med trådar som är programmerade med olika krympmån. När man ångar tyget är det skapat så att en silhuett formas utefter hur trådarna krymper. Det användes i Issey Miyakes ready to wear-kollektion för höst/ vinter 2012. Det var en dramatisk syn på catwalken. Materialet transformerades från vad som såg ut som fyrkantiga tygstycken till klänningar, när sömmerskorna ångade dem. Kläderna tog bokstavligen form framför publikens ögon.
Det var ett innovativt material, som i slutändan blev till innovativt mode.