Succé på eget vis
Det klingar av svenskt 50och 60-tal när välklädde Södermalmsbon gör visa.
Niklas Lind ansluter till den svenska vistraditionen. Han sjunger, enligt sig själv, om kärlek och relationer, naket och utan minsta antydan till kompromiss. Musikjournalisten Jan Gradvall beskriver Stockholmssonen som ”en röst som skiljer sig från allt annat i dagens musikvärld. Niklas Lind är samma andas PLAZAπ barn MAGAZINE som Olle Adolphson och gör nattliga
promenader i Stockholm i fotspåren efter Beppe Wolgers och Monica Z”.
Hur känns det att liknas vid så folkkära artister?
– Läskigt och smickrande på samma gång. De är ju alla giganter!
Det var på Grammisgalan tidigare i år som Niklas debuterade med jazzlåten
Singel. Med sig på scen hade han den lika aktuella sångerskan Seinabo Sey. Singel släpptes digitalt samma dag, både i originalversion och som en radikal Oskar Linnros-remix.
– Jag och Oskar har samma kärlek till svenskt 1950- och 60-tal och pratade om hur man skulle kunna göra den typen av musik i dag. Efter det började jag skriva och så kom Singel till.
Niklas har länge befunnit sig i periferin av Musiksverige och bland annat sjungit bakom den svenska viskonstnären SvenBertil Taube. Han har också stått bakom hiphopartisten Grandmaster Flash och Sixto Rodriguez, känd från dokumentärfilmen Searching for sugar man. Men efter närmare tio år i bakgrunden vill Niklas Lind nu göra solokarriär.
– Det är första gången som jag verkligen fokuserar på att nå ut med min egen musik. Det är också först nu som jag har hjälp av fantastiska personer på Universal Music. Till hösten släpps Niklas första album,
Gammal kärlek, som följer upp den hyllade ep:n Diagnos som kom i maj. Debutlåten Singel skrev han för snart två år sedan. Då var han singel och resultatet blev en drygt tre minuter lång visa om kärlekens fysiska inverkan på människan.
Vad utmärker dig som artist?
– Som musiker är jag ganska bred. Som soloartist är jag klassiskt svensk, på ett just nu kanske ovanligt sätt …
Vad vill du förmedla med din musik?
– Glädje och sorg. Ibland samtidigt.
Du har en unik stil, såväl musikaliskt som klädmässigt.
– Tack! Jag tar det som en komplimang. Däremot så tror jag inte på att det finns något som är unikt. Allt är inspirerat av något annat. Sedan kanske man är dålig på att kopiera, och då kan ett helt eget sound uppstå.
Niklas Linds egna förlagor är artister som Frank Sinatra, Aretha Franklin, Monica Zetterlund och Olle Adolphson.
– Och pappa, som också är jazzmusiker och spelar trummor.
Vilken betydelse har han haft för din musikkarriär?
– Jag följde ofta med pappa när han spelade. Och i trettonårsåldern fick jag vicka för honom på trummor i olika jazzband. Det har aldrig funnits något uttalat önskemål om att jag ska gå i hans fotspår. Men i och med att jag blev utsatt för musik så tidigt så är det klart att det påverkade mig. Jag och farsan har faktiskt ett band tillsammans nu.