Målar modevärlden från Österlen
Hon lämnade storstadslivet i New York för skapandeidyllen på Österlen. Men trots miljöombytet fortsätter konstnären och illustratören Lina Ekstrand att klä modevärlden med sin färgsprakande bildvärld.
K onstnärslivet blomstrar på Österlen. Här bor flest konstnärer i landet. Den skånska slättbygden blev målarnas land vid förra sekelskiftet ungefär och i dag har Österlen utvecklats till ett riktigt eldorado för konstälskare. Över 100 000 besökare kommer hit under påsken för att se Konstrundan med stort K. Men det kreativa flödet finns här året om – inte minst i illustratören Lina Ekstrands ateljé där skaparlusten syns och hörs i varenda vrå – och där världskända modeillustrationer skapas i kontrast till Österlens lokala landskapsmåleri.
– Jag är väldigt förtjust i att omge mig med olika bilder, foton och urklipp, så de är uppklistrade överallt. Bilderna hittar jag när jag letar efter inspiration till olika uppdrag. Jag har en speciell låtlista också, som jag sätter på när jag verkligen vill komma djupt in i mitt skapande, med rätt aggressiv och teatralisk musik som opera, Philip Glass och The Brian Jonestown Massacre.
Lina Ekstrand har illustrerat på heltid sedan tio år tillbaka. Hon är en av Sveriges mest framstående modeillustratörer, mest känd för sina grafiska illustrationer i blyerts och bläck med färgstarka detaljer i akvarell, till livsstilsmagasin som Elle, Fokus och DN. Hon har samarbetat med modemärken som Altewai Saome och Mykita, och nått ut till flera stora magasin och företag runt om i världen.
De senaste åren har hon jobbat och levt i Berlin, London, Mexiko och New York – där hon utbildat sig, praktiserat, och ställt ut stora konstprojekt – innan hemstaden Malmö återigen blev hennes bas. I fjol lämnade hon stadslivet helt, för att bygga ateljé på Österlen.
Det sägs att konstnärer sökt sig till Österlen för att inspireras av det genuina livet. Hur påverkas du av det österlenska landskapet?
– Jag hade en väldigt romantiserad bild av hur det skulle vara att bo på landet innan jag flyttade ut hit. Jag såg mig själv cykla genom Österlens landskap och ta in alla dess vidder. Men det handlar inte så mycket om att ta in intryck från landskapet, snarare om att anpassa sig till det. Trädgårdsarbetet har fått mig att vara mindre perfektionistisk och mer fri i mitt skapande. Jag har jobbat mer med djup i mina bilder, i stället för pilliga blyertsteckningar. Och så vill jag bara rita växter nu.
Främst målar hon porträtt och omger dem oftast med en massa växtlighet och drömska akvarellfärger. Man skulle kunna tro att det är de östskånska sädesfälten och trädgårdens skörd utanför Linas ateljé som återkommer i hennes illustrationer. Tvärtom berättar Lina att det är döden som inspirerar henne mest av allt.
– Jag inspireras när skönhet möter det groteska, när vackert förenas med död och förruttnelse. Jag hittar alltid inspiration i frukter som ruttnar, blommor som vissnar och i skelett jag hittat på stranden till exempel. Konstnären Peter Greenaways utställning om döden, Flying over water, var en väldigt stark upplevelse för mig när jag såg den på Malmös konsthall under gymnasiet. Där fanns bland annat en ruttnande svan, som nog satt sina spår.
Vad förlöste dig som konstnär?
– Det där är en ständig process med många olika stadier. Jag känner att jag håller på att förlösas nu mer än någonsin. Att flytta ut på landet har gett mig ett helt nytt förhållande till mig själv. Det syns förstås i mitt uttryck.
Det är stora konstnärer som får nytt liv genom Linas penslar och pennor. Hennes förebilder har bland annat varit jugendpionjären Gustav Klimt, Harper’s Bazaar-illustratören Erté, tapetformgivaren William Morris och Sveriges sagotecknare John Bauer. Och precis som den sistnämnde, vill Lina också illustrera barnböcker.
Du arbetar just nu på en barnbok, som du beskriver som mörk, varför?
– För mig är barnböcker som handlar om det människans sårbarhet de bästa. Jag tror att barn kan ta rätt mycket. Jag älskar barnböcker som Till vildingar
nas land, Lille prinsen och Muminserien. Tove Janssons sagor är mörka i grunden, och jag kan känna igen mig i henne.
Varför då?
– Hon beskrev sitt skapande som att hon ”donade”. Det är väldigt mycket det jag känner igen mig i. Det ska inte vara så allvarligt att vara konstnär, utan lekfullt. Därför tycker jag att det vore roligt att göra barnböcker, för att få dona lite.
Vad gör du helst i sommar?
– Jag vill helst bara fixa med huset, ligga i hammocken, dricka jordgubbssaft och kolla på Game of thrones.