DIANE VON FURSTENBERG
Diane von Furstenberg säljer kvinnligt självförtroende, inte kläder. I år fyller hennes ikoniska omlottklänning 40 år. Det firas med en spektakulär utställning, två böcker och en tv-serie. Exklusivt för Plaza tecknar svenske vännen John Mellkvist ett pers
Även om hennes ikoniska omlottklänning nu fyller 40 år, är det kvinnligt självförtroende, inte kläder, som New Yorks modedrottning säljer.
Ett filmteam stormar in genom de stora glasdörrarna på West 14th Street. De drar fram mot stentrappan, kantad av rektangulära Swarovski-kristaller, som skär genom den sex våningar höga tegelbyggnaden i New Yorks Meatpacking District.
– OK, I think we got it! Ett resolut rop från inspelningsledaren och de rusar ut igen. Det känns som en vanlig dag i DVF Studio. Förra gången jag var här, 2010, i samband med ett projekt tillsammans med Diane och DVF:s marknadsavdelning, pågick inspelning av tv-serien Gos
sip girl i huset och hela kvarteret var belägrat av trailers och kabelgator.
Denna dag filmas en reality show där åtta unga DVF-praktikanter ska läras upp i allt från design till marknadsföring och försäljning. Vinnaren får resa jorden runt som DVF:s ambassadör under ett antal månader. Det finns en logik i detta. Unga modeintresserade kommer för att hämta kraft och kunskap hos en person som hållit lågan varm i över 40 år, i en bransch som mer än något kännetecknas av kort brinntid. Det är därför lätt att förstå att många drar i den 67-åriga stilikonen Diane von Furstenberg – inte minst detta år då hennes klassiska omlottklänning, The Wrap
Dress, fyller 40 med en turnerande utställning som dessutom hyllats i presssen.
Diane är lite försenad när vi ses i den kombinerade kontors- och penthouse-våningen högst upp i byggnaden.
Hon är klädd för semester – grå byxor i ormskinnsmönster, kort svart skinnjacka samt mörka pilotbågar – och reser direkt efter vårt möte vidare till Los Angeles. Dianes tidschema är ett rutnät i minuter. Eller ”crazy, crazy, crazy” som hon själv uttrycker det.
Diane trivs med att ha mycket i luf- ten. Jag har genom åren lärt känna henne som nyfiken, snabbtänkt och ibland lite disträ – med ett stort välvilligt hjärta och samtidigt ytterst beslutsam.
– Har du något emot att följa med mig till flygplatsen, så får vi mer tid att prata?
En typisk Diane von Furstenbergsk omdirigering. Jag kommer att tänka på mötet vi skulle ha en förmiddag 2008. Det drog ut på tiden och en försenad Diane bjöd i stället på en grandios (och vegetarisk) lunch i lägenheten. Att hon var en smula dämpad den gången berodde på att hon just fått veta att vännen Yves Saint Laurent gått bort. En annan omgruppering skedde en söndag i början av juli för två år sedan. Min telefon ringde och det var Diane som lite oplanerat hamnat i Sverige. Jag träffade henne, maken Barry Diller och några av parets vänner på Djurgården och under promenaden som följde berättade Diane att de varit på väg mot en seglats i Östersjön med familjens båt, den tremastade skonaren Eos (som med sina 305 fot är världens största seglingsbara yacht). När de passerade Oslo utbröt en brand på övre däck. Ingen kom till skada men båten fick evakueras och i stället för att göra Oslo, flög Diane över hela sällskapet för ett spontanbesök i Stockholm där hon en liten tid senare öppnade sin första butik.
Tillbaka i New York. Jag sätter mig i baksätet i den väntande svarta jeepen. På sätet ligger en kom-ihåg-lapp med några telefonnummer för Diane att slå. DVF:s brevpapper är för övrigt också pepprat med samma berömda Andy Warhol-läppar som muralmålats på husets fasad. I stolsfickan framför samsas två sprayflaskor Evian och en DVF-parfymflaska utan lock. I förarsätet sitter chauffören William, som sedan tio år tar Diane till alla olika evenemang – oftast i en British racinggrön Bentley.
– När jag fick jobbet för tio år sedan kunde jag inte ens uttala hennes namn. I dag blir det helt andra tongångar när jag berättar att jag arbetar för Diane von Furstenberg, förklarar
67-åRIGA STILIKONEN VON FURSTENBERG HAR HÅLLIT LÅGAN VARM I ÖVER 40 ÅR.
William, alltmedan Diane briefar några medarbetare före avfärd. Hon slår sig ner bredvid mig i baksätet och jag frågar vad som hänt sedan sist vi sågs. – Det har hänt massor. En stor händelse var min utställning
Journey of a Dress som öppnade i januari i Los Angeles och blev väldigt lyckad med över 100 000 besökare, berättar Diane med sin karakteristiskt lite släpiga röst.
Vi återkommer till utställningen lite längre fram. Jag ber Diane kort sammanfatta vad varumärket DVF står för.
– Sexigt, enkelt och i rörelse. Om det inte är sexigt och inte går att rulla ihop till en boll så är det inte DVF.
Låt oss göra en mycket snabb färd igenom Diane von Furstenbergs liv. Under studier i Genève, Schweiz, träffade hon Fiat-arvtagaren Prins Egon von Fürstenberg, som hon gifte sig med 1969. 1970 publicerade Vogue ett reportage med DVF:s jerseyklänningar tillverkade i vännen Angelo Ferrettis italienska fabrik. 1974 lanserade hon sin världsberömda omlottklänning som två år senare hade sålts i över en miljon exemplar. Hon ingick snart i New Yorks innersta jet setkretsar och var en flitig gäst på legendariska nattklubben Studio 54. 1983 sålde hon sitt företag till engelska Beecham Group. Hon tog sig tillbaka till modet genom att öppna en lyxuös butik i The Sherry-Netherland hotel på 5th avenue i New York. Därefter flyttade Diane till Paris och grundade bokförlaget Salvy som bland annat gett ut hennes egna böcker
Beds, The bath och The table. På 1990-talet gjorde Diane sedan braksuccé inom tv-försäljning med en egen klädlinje på kanalen QVC. Samtidigt började försäljningen av DVF:s 70-talsplagg ta fart i storstädernas vintagebutiker. 1997 startade hon om sitt företag på nytt. Genom en mix av 70-talsnostalgi och ny design expan- derade det nya DVF i rask takt och säljs i dag i ett hundratal egna butiker i 55 länder världen över. Sedan 2006 sitter Diane som president för det amerikanska moderådet, CFDA.
Frihet – såväl ekonomisk som i relationer, har från dag ett varit den stora drivkraften i Dianes liv, något hon förklarar med vad som nästan kan liknas vid ett mantra.
– När jag började visste jag inte vad jag ville göra, däremot visste jag vilken sorts kvinna jag ville bli. Jag blev sedan den kvinnan genom modet.
Omlottklänningen, som mer än någon annan produkt förkroppsligar Diane von Furstenbergs frihetsbudskap (”ett handgrepp och du är fri”) finns med i sociologiböcker och har jämförts med både kimonon och Chanel-dräkten. Diane förklarar att trots att plagget ifråga betalat alla hennes räkningar, så tog hon det länge för givet. Först senare kom insikten om att det är ett stycke modehistoria hon skrivit. Och fortsätter att skriva. Dianes råd är att inte vara rädd för att bli äldre, utan i stället utnyttja fördelarna det för med sig.
– Vad som är bra med åldrande är att du har ett förflutet. Om du tittar tillbaka på detta och ser konturerna av ditt arbete så finns där en enorm kraft. Och det är precis den tillbakablicken som den retrospektiva utställningen Journey of a Dress handlar om.
Turnerande utställningar har blivit ett allt viktigare marknadsföringsformat i modevärlden och ett effektivt sätt för de modeskapare som har varit med en tid att berätta sin historia. Diane kallar det ”världens största brand book”. Journey of
a Dress är dock inte någon avskedsturné. Precis som de första memoarerna, A signature life, som kom 1998 är utställningen bara ett av många bokslut på vägen som guidar mångsysslaren Diane under den ständiga resan framåt. Från början var Journey of a
Dress tänkt att starta i Washington DC, men efter att ha sett lokalen
” OM DET INTE äR SEXIGT OCH INTE GåR ATT RULLA IHOP TILL EN BOLL Så äR DET INTE DVF.”
som en gång tillhörde varuhuset May Company på Wilshire Boulevard i Los Angeles var Diane säker på att hon hittat rätt plats. Allt är uppbyggt som en tidslinje kantad med stora fotografier på några av alla de celebriteter som förknippats med DVF genom åren. En ung Jerry Hall 1973, Cybill Shepherd (som bar DVF i filmen Taxi
driver 1976), Michelle Obama och inte minst Diane själv. I rummen intill finns ett urval av all den konst som haft Diane som motiv. Chuck Close, Barbara Kruger, Annie Leibovitz, Anh Duong, Konstantin Kakanias och så givetvis Andy Warhol, är några av namnen. Väl inne i den stora utställningshallen möts besökaren av en hel armé omlottklänningar, burna av specialgjorda skyltdockor (med tydliga drag av Diane) som formgivits av Ralph Pucci.
Curator för Journey of a Dress- utställningen har varit engelsmannen Michael Herz, som när Diane träffade honom i London var creative director på Bally. Efter att ha fattat tycke bjöd von Furstenberg över Herz till sitt hem Cloudwalk i Connecticut där han bokstavligt talat fick gräva i Dianes garderober. Där Diane bara såg en hög med kläder såg Michael Herz vad han vill kalla ”ett modets Disneyland”.
Diane berättar att de två kom så bra överens att Michael Herz inte bara fick tillåtelse att bidra med sin egen design, utan att hon nyligen utsett honom till artistic director för hela DVF – en viktig roll i ett företag som vuxit snabbt och därför kräver allt mer av Diane själv. Samtidigt räcker det att se på företaget Apple efter grundaren Steve Jobs frånfälle för att inse hur mycket en visionär entreprenörs närvaro betyder för ett varumärkes utveckling och utstrålning. Diane är väl medveten om detta.
– Mitt viktigaste jobb nu är att gräva så djupt jag kan i DVF:s dna, bidra med min kunskap och förbereda företaget på ett liv efter mig.
Om det är någon egenskap som utmärkt sig genom Diane von Furstenbergs karriär, eller snarare liv, så är det en okuvlig övertygelse att följa sin egen kompass. Om vi börjar med den där dagen 1970 då en 23 år gammal, lätt nervös Diane stegade in på den legendariska Vogue-redaktören Diana Vreelands röda kontor, med en resväska i handen. Ur väskan plockade hon fram några klänningar i jerseytyg (alltså inte omlottklänningen som kom några år senare). ” Terrific, terrific, terrific!” var Vreelands spontana reak- tion. Och även om Diane var lite skakig inför mötet med den mäktiga Diana Vreeland så var hon inte rädd. Dianes mamma – som med minsta möjliga marginal överlevt förintelsen – hade tidigt övertygat sin dotter om att rädsla aldrig är ett alternativ.
Ett annat exempel på hur Diane inte låter ängslan styra utan i stället följer sin intuition var för ungefär två år sedan, då hon träffade vännen och Google-grundaren Sergey Brin i Sun Valley. Brin bar ett par av de då helt nya interaktiva glasögonen Google Glass och demonstrerade dem med stor entusiasm för Diane. Han berättade också att han aldrig varit på en modevisning, så Diane svarade med att bjuda in honom till DVF:s höstvisning under modeveckan 2012 i New York. En tid efter mötet i Sun Valley ringde Dianes telefon. Det var Sergey som undrade om det kunde vara en idé att alla inklusive modellerna bar Google Glass under själva visningen. Och det är just vid sådana tillfällen Dianes kombination av erfarenhet och nyfikenhet blir som effektivast. Precis som Google vill hon testa saker innan hon avfärdar dem.
– Mina medarbetare protesterade och var rädda att det skulle förstöra visningen. Hur då förstöra visningen, kontrade Diane – det kommer att göra visningen!
Och så blev det. Diane, Sergey Brin och hela armadan av modeller bar de nya glasögonen med en kameralins på höger sida. Online kunde man följa modellernas steg från påklädning och ut på runway samt ta del av åskådarnas reaktioner. Mediagenomslaget blev stort och samarbetet fortsatte. 23 juni 2014 lanserades DVF
Made for Glass – en kollektion av Googles interaktiva glasögon för kvinnor, med bågar formgivna av DVF i samarbete med Googles svenska industridesigner Isabelle Olsson.
Att bära DVF innebär inte att köpa in sig i en stil så mycket som att dela en livsattityd. I filmen American hustle drar skådespelerskan Amy Adams karaktär Sydney Prosser på sig en DVF-klänning i en avgörande vändpunkt mot slutet, vilket inte var en slump.
– Jag träffade regissören David O. Russell som berättade att klänningen skulle få en viktig roll i filmen. När hon (Amy Adams) drar på sig den är hon förändrad och plötsligt starkare, förklarar Diane och fortsätter:
– DVF-kvinnan är fri att bli den hon vill. Vi hyllar frihet, ger kvinnor kraft och säljer självförtroende.
På Forbes lista över världens mäktigaste kvinnor parkerar Diane von Furstenberg på plats 68, precis efter Lady Gaga. Hon och maken Barry Diller fanns även bland de 34 amerikanska miljardärer som för några år sedan valde att skänka halva sin förmögenhet till välgörenhet, ett initiativ taget av Bill Gates och finansmannen Warren Buffett. Om man vill kan Dianes hela yrkesliv ses som en feministisk insats. Hon är, tillsammans med bland andra Hillary Clinton, Ben Affleck och Angelina Jolie, djupt engagerad i Vital Voices – en global organisation baserad i Washington DC med syfte att främja kvinnligt ledarskap. Vi pratar lite om feminismens utveckling, där frågan inte minst i Sverige fått allt större utrymme.
– Personligen tycker jag mig se att kvinnans ställning på många sätt går bakåt. Titta bara på hur det ser ut i Iran och på många andra ställen i världen. När jag var igång på 1970-talet var jag övertygad om att jämställdheten skulle gå snabbare säger Diane.
På papperet har Diane många av de rätta egenskaperna för att bli en tydlig New York-politiker. På frågan om hon funderat på att ge
sig in i politiken svarar hon entydigt nej. Sedan tillägger hon: – Du kan påverka människor på så många andra sätt. När hon själv pratar om sin karriär ser hon tre tydliga faser. – Först var det ”American Dream” när jag satte igång allt. Omstarten för 15 år sedan, kan vi kalla ”Comeback Kid”. Nu har DVF nått ” The New Era”, som handlar om att ge företaget en ordentlig infrastruktur och en bra ledning, förklarar hon.
De senaste par åren har Diane arbetat med sin andra självbiografi som släpps första veckan i november. Samma tid kommer också boken om utställningen Journey of a Dress ut. Och som en händelse har även tvserien som i skrivande stund spelas in premiär då. Jag blir nyfiken på hur Diane med alla sina engagemang ser på sitt yrke. Är hon en designer, affärskvinna, filantrop eller mer av en inspiratör?
– Faktum är att jag nu för första gången inser att jag är en designer. Att det är mitt huvudyrke förstod jag först när jag såg min egen utställning och under arbetet med den kommande boken. Jag gör fortfarande många olika saker men skillnaden är att jag nu känner mig fullkomligt tydlig på vem jag är och vad som förväntas av mig.
Vi är nu framme vid flygplatsen och Diane frågar chauffören William om hon kan ta med sig mobilladdaren. Jag hinner tänka vilken katastrof ett urladdat von Furstenbergskt mobilbatteri skulle vara.
– Och glöm inte att skicka bilder på barnen, säger Diane innan hon skyndar vidare mot nästa stopp på sin eviga resa.