Rastlös modekreatör
Pontus Frankenstein ligger bakom några av Sveriges största modekampanjer. Plaza möter en rastlös kreatör som varvar reklam med böcker och inredningar – och som drömmer om ett eget varumärke.
Pontus Frankenstein har knappt hunnit sätta sig innan han, vilt gestikulerande, börjar berätta om hotellet i Il Pellicano i Italien där han just tillbringat sin semester. I nästan tio minuter redogör han för hotellets dramatiska historia – vars huvudingredienser består av en brittisk stridspilot som störtade i Afrika på 1950-talet, en osannolik kärlekshistoria och Charlie Chaplin.
– Magiskt ställe! utropar han innan han dyker ner i lunchmenyn på restaurang Pontus! där vi befinner oss.
– Ah! Kyckling från Hagby gård. Bästa kycklingen! Men jag tror jag tar torsken.
Redan vid första anblick lever Pontus Frankenstein upp till min bild av honom som en energisk idéspruta, full av upptåg och infall. I stockholmska mediekretsar är Pontus ett välbekant ansikte (med en lika välbekant look, bestående av axellångt hår och svart skinnjacka). En glad kreatör som alltid har ett leende till övers och ett handskak redo på lunchmingliga krogar som denna. Hos mig väcktes nyfikenheten på honom när jag studerat den strida ström av varierade projekt som kommit ur hans företag Frankenstein Studio. För varumärken som Levi’s, Moschino, Vagabond och Björn Borg har han skapat annonser, reklamfilmer, böcker … ja, till och med inredningar, inklusive den restaurang där vi just nu befinner oss.
– Jag är formgivare i grunden, säger Pontus. Jag är skolad i kommunikation och jag är en bildmänniska. Men min roll har utvecklats genom åren, precis som hela branschen har utvecklats.
Pontus Frankenstein tillhör den nya typ av kommunikationskonsulter som de senaste åren vuxit fram i mode- och livsstilssegmentet; en sorts kreativ ledare som med sin känsla för stil lyfter det varumärke de jobbar för. I Pontus fall kan det handla om att göra sportvaruhuset Stadiums image till något sexigt och oväntat. Eller att krydda skomärket Vagabond med heta modeprofiler som Cate Underwood och Guillaume Macé, för att använda ett aktuellt exempel. Internationellt är den här rollen ett etablerat inslag i modevärlden. Praktexemplaret är formgivaren Fabien Baron i New York, som anses vara den kreativa hjärnan bakom Calvin Kleins framgångar.
– Att jobba fritt på det här sättet är något som alltid attraherat mig. Jag har varken känt mig hemma i reklam- eller designvärlden. Men det innebär också att man måste hitta uppdragsgivare som har en tydlig egen vision och idé med sin verksamhet. Det behöver inte alltid vara modeföretag, men oftast är det det.
Pontus Frankenstein inledde sin karriär i slutet av 1990-talet efter att ha gått ”en hattrick i kreativa utbildningar”: Berghs, Forsbergs och Beckmans. Efter en kort sejour på reklambyrån Garbergs blev han erbjuden att starta en reklamverksamhet inom Acne-familjen, som då var ett löst sammansatt kluster av formgivare, klädskapare och webbmänniskor.
– Acne på den här tiden var lite grann som att fortsätta på Beckmans. Det var en kindergarten för kreativa talanger. Det här var innan det utkristalliserades till olika bolag, det var ett pastanystan av verksamheter. Modeprojektet, eller ”jeansen” som
”Det är svårt för företag att vara unika i dag, vilket gjort att paketering blivit viktigare.”