SÄKER RÖST
Inför sin femte fullängdare och det kommande Titiyo-samarbetet leker han med image och influenser.
Det har hunnit gå tio år sedan Jonathan Johansson släppte sin debutskiva, singer-songwriterplattan Ok, ge mig timmarna. Men det var först när synthen plockades fram och den 80-talsflörtande uppföljaren En hand i himlen kom 2009, som Jonathan Johansson fick sitt stora genombrott. I januari nästa år släpper han sin femte skiva, som liksom de tre senaste är ett samarbete med producenten Johan Eckeborn. Den senare spelar trummor,
bas och synth medan Jonathan står för text, sång och gitarr.
Jonathan beskrivs ofta som en dyster kille med vemodigt ärliga sånger.
– Image är ett otyg men en del av det här jobbet. Klyschan är att jag har försökt vara mig själv, men det kanske bara är en lögn. Jag har till exempel aldrig lett på en bild, jag känner mig inte tillräckligt bekväm. Och mina texter har alltid utgått från en smärtpunkt, en saknad, en längtan.
Varför då?
– Jag har alltid velat att min musik ska vara på riktigt, att den ska vara avskalad från manér och ironi. Men det är ny giv nu. Jag känner en lust att leka mer med de verktyg som ges …
Trots mörka stråk i sångerna sjunger Jonathan i ljus falsett. Den har blivit kvar sedan han 2010 medverkade i The Knifes opera Tomorrow, in a year. Där fick han sjunga från mörkt till väldigt ljust, vilket gjorde att han upptäckte nya sidor av sin röst. Jonathan har alltid vetat att han vill skriva. Han har både läst litteratur på universitetet och gått olika skrivarlinjer på folkhögskola. Och det blev många försök till noveller innan han började skriva låtar.
– Musiken har absolut inte varit självklar. För mig handlade det om att hitta ett uttryck, skapa någon slags konst. Popmusik funkade för mig, där var det minst motstånd. Hade jag inte varit musiker i dag hade jag nog varit en högst medelmåttig skådespelare eller en misslyckad författare.
Drömmen om lyriken finns kvar, även om han medvetet tonar ner det mest pretentiösa i sina låtar.
– I mitt låtskrivande har det väl varit ett lätt överslag på innerlighet. Men jag försöker bryta upp det där nu, skriva lättsammare, dra ett skämt.
Så vad handlar den nya skivan om?
– Den handlar om Schengenavtalet och Fort Europa, om den stora kärleken, den lika stora vänskapen, förljugna drömmar och förvridna perspektiv, om min hemstad Malmö, uppväxt och det sociala arvet. Du hör, det är pretentiöst. Men med ett snett leende och minst tre skämt, jag lovar.
I höst är han även aktuell som en av låtskrivarna på Titiyos nya album Solna, tillsammans med bland andra Linnea Henriksson och Martin Sakarias.
– Det är extremt kul och skönt att skriva för någon annan. Eftersom Titiyo är kvinna och inte vit så går det att säga så mycket mer. Det kanske låter fel, med det är så fritt, och hon har mod. Sedan är det flabbigt. Vi ringer och gapar och skriker kärleksfullt på varandra.
Om du fick stå på scen med en annan svensk artist, vem skulle det vara?
– Lykke Li, Sibille Attar, Dante, Jenny Wilson, Robyn … Jag är öppen för alla.
En internationell artist då?
– Kanye? Det hade varit intressant att … krypa bredvid honom.