I ATEL­JÉN

Tvil­ling­brö­der­na Niko­lai och Si­mon Haas form­ger möb­ler i sin atel­jé i Down­town L.A. åt Do­na­tel­la Ver­sa­ce, To­bey Ma­gui­re och Le­o­nar­do DiCaprio. De ser sex som sin störs­ta in­spi­ra­tion och kan i dag sät­ta prislap­par på över tre mil­jo­ner kro­nor för si­na verk.

Plaza Magazine - - Innehåll - Text Victor Jo­hans­son Foto Su­san­ne Kindt

Brö­der­na Haas de­sig­nar möb­ler åt DiCaprio och Ver­sa­ce.

Do­na­tel­la Ver­sa­ce tar emot port­fo­li­on, tryc­ker den mot brös­tet som en nal­le­björn och sä­ger: ” Till mig?” Tind­ran­de ögon, mun­nen öp­pen av häp­nad. Tvil­ling­brö­der­na Si­mon och Niko­lai Haas står tys­ta fram­för hen­nes enor­ma mar­mor­skriv­bord. Hän­der­na i fic­kor­na, blickarna i mar­ken, föt­ter­na stry­kan­des hel­täck­nings­mat­tan. Ute på New Yorks fem­te ave­ny vi­ner snö­stor­men mot pa­no­rama­fönst­ret. Just nu vet de unga möbel­de­sig­ner­na in­te om hon dri­ver med dem. – Först viss­te vi in­te om hon sko­ja­de, sä­ger Niko­lai Haas. Vi kom till hen­nes kon­tor ovan­för Ver­sa­ce-bu­ti­ken i New York där hon satt och ked­jerök­te. När vi la upp vår port­fo­lio sa hon di­rekt ”I lo­ve, lo­ve, lo­ve!” sam­ti­digt som hon smek­te bil­der­na. Vi bjöds in för att gö­ra två få­töl­jer till hen­nes lä­gen­het i Mi­la­no och det slu­ta­de med att vi gjor­de en hel kol­lek­tion för Ver­sa­ce Home. Vi fick car­te blan­che att gö­ra vad vi vil­le. Det var helt sjukt.

Hur ham­nar två osko­la­de 29-åring­ar här? En upp­växt i Hol­ly­woods in­ners­ta krets hjäl­per. Mam­man var ma­nus­för­fat­ta­re, pap­pan sten­skulp­tör och de­ras sto­re­bror, Lucas Haas, skå­de­spe­la­re. Tvil­ling­brö­der­na sak­nar ut­bild­ning; Si­mon hop­pa­de av konst­sko­lan i New York och Niko­lai har ba­ra ett di­plom från high school. Men, de­ras förs­ta kun­der het­te To­bey Ma­gui­re och Le­o­nar­do DiCaprio, det räc­ker en bra bit.

– To­bey och Le­o­nar­do är som vå­ra sto­re­brö­der, sä­ger Niko­lai. Vi har känt dem se­dan vi var barn och de har stöt­tat oss he­la vägen. To­bey viss­te att jag syss­lat med snic­ke­ri på fri­ti­den. Så han bad mig gö­ra någ­ra möb­ler till ho­nom, typ ett natt­duks­bord. När det var klart sa han: ”Du­de, du mås­te bli möbel­de­sig­ner”. Se­dan er­bjöd han mig och Si­mon att gö­ra mö­b­ler­na till hans kon­tor på So­ny Stu­di­os. Det blev star­ten.

Det här var 2011. Se­dan dess har det gått fort. I ja­nu­a­ri i år sat­te For­bes dem på lis­tan över ”30 per­so­ner un­der 30 år” och de­ras dy­ras­te verk går nu­me­ra för över 500 000 dol­lar. Un­der hös­ten har brö­der­na bland an­nat en so­lout­ställ­ning på an­ri­ka R & Com­pa­ny Gal­le­ry i Tri­beca. Lou­is Vuit­ton, La­dy Ga­ga, Beyon­cé och MoCA är ba­ra någ­ra av kun­der­na som vall­fär­dar till atel­jén i Down­town Los Angeles. Här – i en sli­ten in­du­stri­lo­kal stor som en Vol­vo­fa­brik – står tio an­ställ­da med tand­lä­kar­mun­skydd och ham­rar mäs­sing­plat­tor på klöv­for­ma­de säng­föt­ter.

– Vi har oli­ka rol­ler gente­mot de an­ställ­da, sä­ger Si­mon. Niko­lai är den tryg­ga pap­pan. Jag är den bit­chi­ga mam­man. Jag är ”ro­lig” och mind­re or­ga­ni­se­rad, men läg­ger nå­gon en hand på min ax­el skri­ker jag ”Rör mig in­te!” Jag är den från­va­ran­de mo­dern, hon som dric­ker vod­ka till fru­kost.

Vil­ken är er säms­ta idé hit­tills?

– Vi gjor­de ett jobb för Johnston Marklee och de ha­de en säng av Giò Pon­ti, den ita­li­ens­ke ar­ki­tek­ten från ti­di­ga 1900-ta­let. Vi skul­le re­stau­re­ra den här klas­sis­ka säng­en som är ovär­der­lig. Allt gick bra och när vi skul­le läm­na till­ba­ka den sur­ra­de vi fast den i

”När vi la upp vår port­fo­lio sa Do­na­tel­la di­rekt ’I lo­ve, lo­ve, lo­ve!’ sam­ti­digt som

hon smek­te den.”

bak­sä­tet på vår SUV. På mo­tor­vä­gen loss­na­de den och säng­kar­men flög av och kros­sa­des. Vi tvär­ni­ta­de, ru­sa­de ut och för­sök­te ploc­ka upp bi­tar­na men då kom en lång­tra­da­re och full­stän­digt mo­sa­de den.

Vad hän­de ef­ter det?

– Vi åk­te till de­ras kon­tor och grun­da­ren Mark Lee, som är från Hong­kong, sa ba­ra: ”I Ki­na har vi sam­ma ord för ka­ta­strof som för möj­lig­het. Ni kan väl gö­ra en mö­bel för sam­ma vär­de och er­sät­ta säng­en med?” Vil­ket vi gjor­de och det blev en suc­cé.

Hur var ert sam­ar­be­te med Do­na­tel­la Ver­sa­ce?

– De flög över oss till Ver­sa­ces hög­kvar­ter i Mi­la­no. De sa in­te vad vi skul­le gö­ra, vi ha­de inga di­rek­ta di­rek­tiv. Det en­da Do­na­tel­la sa var ”ta­ke it in, boys”. Hon vil­le att vi skul­le upp­le­va Italien. Vil­ket var väl­digt smart för vi kom hem med mäng­der av idéer. Hen­nes as­si­stent, en tysk gay­kil­le, ring­de upp oss och gick ige­nom var­je verk: ”One, Do­na­tel­la lo­ve. Two, Do­na­tel­la lo­ve. Th­ree, Do­na­tel­la lo­ve, but not so much”.

Mö­b­ler­na sträc­ker sig från bon­da­ge­in­spi­re­ra­de sof­for med lä­der­rem­mar i svart och guld – till lud­na få­töl­jer med tas­sar och svans, som häm­ta­de ur fil­men Till vil­ding­ar­nas land.

Själ­va be­skri­ver brö­der­na sex som sin störs­ta in­spi­ra­tion. Si­mon är gay och Niko­lai straight och de vill ut­fors­ka he­la spekt­rat där emel­lan.

– Vi har en he­do­nis­tisk in­ställ­ning. Vi sat­te en dold guld­pe­nis un­der en fåtölj och om nå­gon tit­ta­de på den bru­ka­de vi sä­ga ”det finns en över­rask­ning där un­der”. Så al­la tje­jer gick ned på knä, la­de hå­ret bakom öro­nen och le­ta­de. Ing­en som såg den kun­de hål­la sig för skratt. De här för­nä­ma tje­jer­na släpp­te garden och ändrade at­ti­tyd full­stän­digt. Al­la konst­när­li­ga bar­riä­rer för­svann. Vi är al­la män­ni­skor och kun­de plöts­ligt re­la­te­ra till varand­ra bort­om den in­tel­lek­tu­el­la konst­mil­jön, sä­ger Niko­lai.

En av brö­der­nas ti­di­ga­re ut­ställ­ning­ar un­der Design Mi­a­mi Ba­sel i Schweiz be­skrevs som ”skan­da­lös” av In­ter­vi­ew Ma­ga­zi­ne – nå­got de vil­le top­pa un­der årets mäs­sa i mit­ten av ju­ni.

– Det var en so­fisti­ke­rad publik och vi kom in med hu­mor och sex. Folk kun­de in­te slu­ta rö­ra vid vå­ra möb­ler. Al­la kän­de på dem. I år bygg­de vi den ty­pen av sex­rum som bru­kar fin­nas längst bak i vi­de­o­bu­ti­ker. Vi ha­de en ut­ställ­ning ut­an­för och ba­ra en per­son var tillå­ten där in­ne åt gång­en, sä­ger Niko­lai. Si­mon fli­kar in: – Vi sät­ter in­te en pe­nis på en mö­bel ba­ra för att … el­ler jo, vi tyc­ker att det är kul. Men att vi har mil­jar­därs­kor som går ner på knä gör det he­la väl­digt de­mo­kra­tiskt. Att man mås­te ha ut­bild­ning för att för­stå ett konst­verk är så för­le­gat. Al­la ska kun­na re­la­te­ra till det vi gör, an­nars har vi miss­lyc­kats.

”Att man mås­te ha ut­bild­ning för att för­stå konst är för­le­gat. Al­la ska kun­na

för­stå det vi gör.”

Djur- och or­ga­nis­m­lik­nan­de möb­ler och va­ser är ty­pis­ka för brö­der­na Haas.

Niko­lai och Si­mon har tio an­ställ­da i atel­jén i Down­town L.A.

Skri­bent Victor Jo­hans­son in­ter­vju­ar Haas-brö­der­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.