Älskade Los Angeles
Mitt förhållande till Los Angeles har präglats av både hat och kärlek.
Första mötet kom redan som sextonåring, när min storebror precis flyttat dit för att uppfylla drömmen om att bli filmproducent. Jag minns första taxiresan från LAX till hans lilla hus i West Hollywood. De upplysta, till synes oändliga boulevarderna. De stora billboardaffischerna med budskap om filmer man aldrig hört talas om. Ljusorkestern som sprakade loss när man passerade den där legendariska delen av Sunset Boulevard där Guns N’ Roses gjorde sina första gig. Det var en stad full av myter och ändlösa möjligheter.
Tre år senare flyttade jag dit, när brorsan lämnat filmdrömmarna för att starta en webbyrå som jag tog anställning på. Jag var nitton år och körkortslös i en stad där bara 500 000 av 19 miljoner invånare åker lokaltrafik. Jag bodde i The Valley, långt från händelsernas centrum i Hollywood eller Santa Monica. Jag hade drömt om en storstad, men fick en gigantisk byhåla, där alla lokala gator var tomma, där allting alltid hände någon annanstans, på en annan fest, i en annan del av staden, dit man var tvungen att åka med någon annans bil. Efter fyra månader flyttade jag hem igen.
Sedan dess har kärleken till Los Angeles sakta men säkert kommit tillbaka. Vid varje återbesök har jag fått en ny stor upplevelse, de som Los Angeles är så bra på att skapa. Bioupplevelsen på klassiska ArcLight Cinemas i Hollywood, de hisnande promenadlederna i Topanga Canyon, de kiknande skrattsalvorna på Comedy Store på Sunset Boulevard.
Varje gång jag besökt staden de senaste femton åren tycks något nytt ha hänt. Alltid en ny stadsdel som fått nytt liv. Hollywood rustades upp och blev centrum för stans bästa inredningsbutiker. Melrose Avenue bytte skepnad från vintagestråk till modegata att räkna med. Och Venice gick från att vara en ruff kuriosaplats för Jim Morrison-fanatiker till att bli ett av världens hippaste områden, med indiebutiker, foodtrucks, barhäng, organiska restauranger som ständigt syntes i tv-serier som
och Det var när jag insåg att man måste skapa sitt eget Los Angeles som jag lärde mig att älska staden. Till skillnad från New York kan man i L.A. inte bara kliva rakt ut på gatan och förvänta sig att staden ska servera en stora upplevelser. Man måste själv leta upp sina smultronställen. När man väl hittat dem blir det en stad olik alla andra.
I det här numret berättar vi historien om Los Angeles förändring utifrån ett mode-, konst- och designperspektiv. Dessutom sätter vi strålkastarljus på den stora skara kreativa, högpresterande svenskar som bor i staden.
Trevlig resa!