TO­KYO STY­LE

Som mo­de­fo­to­graf har han se­dan 1990-ta­let fång­at mins­ta lil­la trend på To­kyos ga­tor och bli­vit en in­ter­na­tio­nell am­bas­sa­dör för det ja­pans­ka ga­tu­mo­det. Pla­za mö­ter Sho­ichi Ao­ki på Ha­raju­kus bak­ga­tor.

Plaza Magazine - - Innehåll 08.14 - TEXT ERIK AU­GUS­TIN PALM & JO­NAS CULL­BERG FOTO SAID KARLS­SON

Pla­za mö­ter mo­de­fo­to­gra­fen Sho­ichi Ao­ki och pra­tar ja­panskt ga­tu­mo­de.

De här ung­do­mar­na föl­jer inga tren­der som dik­te­rats av mo­de­hus el­ler me­dia. Det hand­lar in­te om att va­ra sex­ig el­ler im­po­ne­ra på om­värl­den, ut­an om att ha ro­ligt med klä­der och mo­de och kom­mu­ni­ce­ra in­om den eg­na sub­kul­tu­ren, sä­ger den in­fly­tel­se­ri­ka ja­pans­ke mo­de­fo­to­gra­fen Sho­ichi Ao­ki.

Ja­pans okrön­te ga­tu­mo­dekung vet vad han ta­lar om. Ett sä­kert tec­ken på att du kva­lat in i To­kyos ga­tu­mo­de­e­lit är att din bild pub­li­ce­ras i Sho­ichis egen mo­de­tid­skrift Fruits. Må­nads­ma­ga­si­net, som han star­ta­de re­dan 1996, vi­sar upp ja­pans­ka ton­å­ring­ar med ett häm­nings­löst för­håll­nings­sätt till mo­de. De po­se­rar i hel­kropps­o­ve­ral­ler med över­di­men­sio­ne­ra­de är­mar, lur­vi­ga an­go­ra­katt­lik­nan­de, lår­höga stöv­lar samt skotsk­ru­ti­ga punk­byx­or som kom­bi­ne­rats med pa­stell­ro­sa ull­jac­kor.

För att kom­ma till Sho­ichi Ao­kis kon­tor har vi pas­se­rat den väl­di­ga mo­de­a­ve­nyn Omo­te­san­do, som sam­man­kopp­lar ton­årsmo­de­mec­kat Ha­raju­ku med den flot­ta­re shop­pingstads­de­len Aoya­ma. En pro­me­nad längs pa­rad­ga­tan – där ja­pans­ka mo­de­hus som Yo­h­ji Ya­ma­mo­to, Com­me des Garçons och Is­sey Miy­a­ke har si­na flagg­skepps­bu­ti­ker pre­cis in­till yng­re ja­pans­ka mär­ken som Tsu­mo­ri Chi­sa­to och väs­ter­länds­ka klas­si­ker som Pra­da och Lou­is Vuit­ton – är det bäs­ta sät­tet att kol­la in sam­spe­let mel­lan ja­pansk hau­te coutu­re och To­kyos ga­tu­mo­de.

Mel­lan 1977 och 1996 var Omo­te­san­do stängd för bil­tra­fik på söndagar, vil­ket för­vand­la­de ave­nyn till en ca­t­walk mitt i stads­bil­den. Snart fick ga­tan nam­net ”fot­gäng­ar­nas pa­ra­dis”. Trots da­gens bilt­ra--

fik är söndagar fort­fa­ran­de den bäs­ta da­gen att spa­na in in­tres­san­ta ja­pans­ka klä­der på Omo­te­san­do. Vi­ker man av ös­terut ham­nar man i om­rå­det som kal­las Ura-Ha­ra (Ha­raju­kus bak­ga­tor) där Sho­ichi Ao­ki har sitt kon­tor in­hyst i ett mi­ni­ma­lis­tiskt trä­hus. Han ser oför­skämt ung ut för si­na 58 år, där han sit­ter bakom skriv­bor­det, och går ige­nom bil­der som hans ”jä­ga­re” har ta­git. För Sho­ichi Ao­ki är stil och plagg vik­ti­ga­re än per­fekt bild­kom­po­si­tion. När han be­skri­ver sitt ar­be­te lå­ter han mer som en an­tro­po­log än en fo­to­graf.

– Bil­der­na hand­lar in­te om att jag ska få ut­lopp för min per­son­lig­het el­ler mitt kre­a­ti­va ut­tryck, ut­an om att sam­la på män­ni­skor, på ögon­blicks­bil­der av hur de ser ut just här och nu. När jag går ner­för ga­tan och ser en in­tres­sant klädd per­son får jag en käns­la som är svår att be­skri­va. Det är som att hö­ra en bra låt, man ba­ra vet att man gil­lar den.

Sho­ichi Ao­ki bör­ja­de fo­to­gra­fe­ra ga­tu­mo­de när han bod­de i London på 1980-ta­let. Ge­nom tid­ning­en Stre­et nåd­de bil­der­na en ja­pansk lä­sek­rets.

– Från bör­jan var det coo­la per­so­ner i London och New York på bil­der­na. Det var in­nan in­ter­net, då ja­pa­ner in­te ha­de nå­gon aning om hur ga­tu­mo­det i and­ra stor­stä­der såg ut.

Un­der 1990-ta­let hit­ta­de Sho­ichi en an­led­ning att vän­da blic­ken mot hem­ma­plan. En ny rö­rel­se ha­de dykt upp. Ung­do­mar­na på To­kyos ga­tor ha­de hit­tat en unik, ja­pansk stil, bort­om det ame­ri­kans­ka och eu­ro­pe­is­ka mo­det. En­ligt ett pun­kigt gör-det-själv-ide­al bör­ja­de de blan­da la­ger på la­ger med se­cond hand-klä­der, mär­kes­plagg i star­ka fär­ger, gal­na ac­ces­so­a­rer och tra­di­tio­nellt ja­pans­ka plagg.

– Jag blev helt fa­sci­ne­rad av de nya sti­lar­na. På den ti­den fanns det av­del­ning­ar i van­li­ga mo­de­tid­ning­ar som fo­ku­se­ra­de på den här bi­ten, men inga renod­la­de ga­tu­mo­de­tid­ning­ar, sä­ger Sho­ichi.

F

oto­gra­fen, fri­lans­jour­na­lis­ten och spel­ut­veck­la­ren Said Karls­son, som ta­git bil­der­na till det här re­por­ta­get, dri­ver se­dan två år till­ba­ka ga­tu­mo­de­blog­gen To­kyo fa­ces. Han in­spi­re­ra­des ock­så av den gräns­lö­sa kre­a­ti­vi­te­ten in­om det ja­pans­ka ga­tu­mo­det när han star­ta­de blog­gen.

– Ef­ter snart fem år i To­kyo för­vå­nas jag upp­rik­tigt sagt ald­rig läng­re. Har du sett en gam­mal gub­be klädd i kvin­noklä­der, en hatt gjord av en gam­mal lam­pa och ett halv­dus­sin doc­kor, kot­tar runt hal­sen och skå­lar med guld­fis­kar i öro­nen så har du sett allt, sä­ger Said.

In­nan han kom till To­kyo var hans bild av ja­panskt mo­de i stor ut­sträck­ning präg­lad av tid­ning­ar som just Fruits samt en hand­full blog­gar som var in­rik­ta­de på mo­det i Ha­raju­ku. Han på­pe­kar en tyd­lig skill­nad mel­lan svenskt och ja­panskt mo­de.

– Jäm­fört med Sve­ri­ge är skill­na­den enorm. Ja­pa­ner­na är ge­ne­rellt sett be­tyd­ligt mer må­na om sitt ytt­re; du ser säl­lan nå­gon som är slar­vigt klädd el­ler ovår­dad här.

Den ja­pans­ka mo­de­so­ci­o­lo­gen Yu­niya Ka­wa­mu­ra vid Fashion In­sti­tu­te of Te­ch­no­lo­gy i New York – som i fjol kom ut med boken Fa

shio­ning Ja­pa­ne­se subcul­tu­res – spå­rar ett sam­band mel­lan ex­plo­sio­nen av in­no­va­tivt ga­tu­mo­de i To­kyo och för­änd­ring­ar­na i lan­dets eko­no­mi. Den kon­stan­ta eko­no­mis­ka upp­gång som ha­de på­gått se­dan and­ra världs­kri­get för­byt­tes i otrygg­het och en lång­va­rig svac­ka ef­ter fi­nanskra­schen i bör­jan av 1990-ta­let.

– Ti­di­ga­re kun­de ung­do­mar­na räk­na med en livs­tids­an­ställ­ning ef­ter uni­ver­si­tets­ex­a­men. När man ar­be­tar 30-40 år på sam­ma fö­re­tag är man au­to­ma­tiskt del av ett sam­man­hang. Men med låg­kon­junk­tu­ren, ökan­de ar­bets­lös­het, osäk­ra an­ställ­ning­ar och dess­utom fler skils­mäs­sor är det svårt för unga att hit­ta nå­gon­stans där de kän­ner sig hem­ma. Att bli del av en sub­kul­tur blir ett sätt att kän­na till­hö­rig­het, sä­ger Yu­nia Ka­wa­mu­ra.

Hon ser Sho­ichi Ao­ki som en pi­on­jär när det gäl­ler att ge des­sa sub­kul­tu­rer en platt­form.

– Mo­de­ma­ga­si­nen bru­ka­de ba­ra in­ne­hål­la pro­fes­sio­nel­la mo­del­ler som bar po­pu­lä­ra mär­ken, fo­to­gra­fe­ra­de i ar­ran­ge­ra­de si­tu­a­tio­ner. I Ao­kis tid­ning­ar fick van­li­ga men väl­digt mo­de­med­vet­na ung­do­mar vi­sa upp sig på ga­tan, i de­ras na­tur­li­ga mil­jö, och de­ras stil kun­de bli känd för om­värl­den.

Sho­ichi Ao­ki sak­nar ”fot­gäng­ar­nas pa­ra­dis” – och vill gär­na se att tra­fi­ken stängs av på nytt.

– Ef­ter att man bör­ja­de tillå­ta bil­tra­fik igen på söndagar, för­änd­ra­des ga­tu­mo­desce­nen. Ett tag var det svå­ra­re att hit­ta ung­do­mar med in­tres­san­ta klä­der. Men en kort pe­ri­od ef­ter ka­ta­stro­fen 2011 sked­de det åter ett upp­sving för ga­tu­mo­det. Folk har bli­vit gen­ki igen.

”BIL­DER­NA HAND­LAR OM ATT SAM­LA På MÄN­NI­SKOR, På ÖGON­BLICKS­BIL­DER.”

Xxxxx Sho­ichi Ao­ki ut­an­för sitt kon­tor i Ura-Ha­ra (Ha­raju­kus bak­ga­tor).

Sho­ichi Ao­ki går ige­nom ny­tag­na bil­der på To­kyos ga­tu­mo­de på sitt kon­tor som lig­ger i ett mi­ni­ma­lis­tiskt trä­hus.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.